Svärföräldrar!
Mina svärföräldrar var/är toppen på så många sätt. MEN... sedan jag blev gravid och nu fått vårt efterlängtade barn har de förändrats. Så här är det.
Nu är det sällan förslag eller frågor, utan ska. Jag och sambon ska komma dit då och då, göra det osv. De ska ta ut barnet på promenad, ta med utomlands osv. De ringer och har "ärenden" hit hela tiden. Ringer en dag och ska hämta något, jag säger att jag inte är hemma och då är det inte viktigt. Sen ringer de någon dag senare och bara måste ha detta (om jag är hemma). De ska ta med mig och barnet på saker, ska hämta honom och göra si och så. Det är inte frågor utan mer påståenden. Vi ska stanna hos dem längre (de drar i mig för att hålla kvar oss). Lyssnar inte alls när jag säger nej osv. Hela tiden är jag orolig för att de ska dyka upp hemma, ha ett ärende hit, eller ringa och tjata sig till en tid när de kan komma. Visst jag förstår att de vill träffa sitt barnbarn, men jag kvävs!
Det är också hela tiden tjat om att vara barnvakt. Barnet är inte ens 6 månader. De förstår inte hur liten han är. De jagar upp honom för att få reaktioner hela tiden, titta här, hoppa upp i luften, lek med detta, och håller på, allt för att få leenden och reaktioner. Barnet blir helt sönderstressat. När de har fått vara barnvakt tar de med sig honom och visar upp för vänner och bekanta, drar ur nappen ur munnen för att kunna se honom ordentligt. Är det inte tillräckligt att de får vara barnvakt (det är enbart för att vara snälla mot dem som de får vara det, vi behöver inte barnvakt)? Måste de springa runt halva stan och visa upp honom? Och stressa fram leenden och "prat" och sparkar och behandla honom som om han vore över året gammal (hur kul tycker en nyfödd att det är att sitta och guppa upp och ner så huvudet flyger omkring?).
Sambon vill inte ta konflikten med sina föräldrar, hans mamma är ofelbar i hans ögon och han vågar inte/vill inte säga till. Samtidigt håller han med mig när jag pratar med honom om detta och nästa sekund tjatar han om att han föräldrar ska få vara barnvakt. Han vill inte heller att jag säger ifrån till dem utan han vill själv prata med dem. Hopplös situation?!