Åsikter på "unga" och "äldre" Föräldrar!?

Det är nog störst skillnad på individer. Jag hade troligen varit en bra mamma då jag var yngre också - men mer oflexibel faktiskt. Jag hade en mycket mer bestämd uppfattning om hur jag ville leva mitt liv då och jag var nog ganska oresonlig i vissa åsikter. Jag känner mig ödmjukare som äldre.

Min bästa vän fick sin första unge för snart nitton år sedan och sin tredje för drygt ett år sedan. Och först och främst har de ju samma mamma. Inte en ung och en gammal utan en och samma person. En mamma som var lite mindre självsäker för nitton år sedan, men kanske lite påhittigare istället. En mamma som har blivit lite jämnare i humöret - på gott och ont, men som alltid haft lätt till skratt och som alltid varit kreativ, rolig och trygg att vara med.   

Jag tycker synd om barn som har tex trista, dumma, ignoranta, ointresserade, alkoholiserade eller våldsamma föräldrar. Däremot har jag aldrig tyckt synd om ett barn pga åldern på deras föräldrar. Jag vet ju att det finns fyrtioåringar som är mer omogna än de flesta sextonåringar och tjugoåringar som är så tråkiga och präktiga att klockorna stannar...