Varför är det så svårt att skaffa nya vänner?......

Jag kan både hålla med och inte hålla med er. Jag har bott i en liten by där alla känner alla och där var det rätt svårt att få "äkta" vänner. Visst pratades man vid när man sågs, men de andra hade ju en gemensam fritid också i samband med att de flesta var engagerade i frikyrkan där. Visst fanns det två som fått sitt första barn samma år, men de hade redan sin vänkrets, de andra hade 2-5 barn hela bunten. Så det är bara en kvinna jag fortfarande har lite kontakt med efter flytten. Det som var positivt var att det var väldigt mysigt att känna nästan alla föräldrarna på förskolan, här i stan känner jag inte en enda på hennes avdelning.

Så medan jag var föräldraledig åkte jag ofta in på babycaféerna i närmsta stad 2 mil bort, där klimatet var betdligt öppnare. Det är där jag har mina mammakompisar nu. Det som skiljer oss åt är att de flesta fortfarande går hemma plus att jag blivit ensamstående sedan några månader tillbaks, så vi lever rätt skilda liv. Jag kämpar för att hålla mig flytande medan många av dem har hjälp av mannen eller föräldrarna för att kunna gå och träna, festa, fika mm. Här sker ju inget spontant utan barn. Kanske först om umgänget börjar funka dagtid varannan helg efter vi har skrivet avtal snart.

Jag bor i Nässjö i Småland och lär gärna känna fler som har tid över.