Snart pappa? - förvirrad
Hej, Ska försöka göra en lång tråd så komprimerad som möjligt och försöka hålla mig till objektiva fakta.
Jag och min flickvän har varit tillsammans ett par år nu, vi är båda drygt 40 år och hon har ett antal barn
sedan tidigare. Vi bor ej tillsammans.
Ingen av oss har haft längtan efter barn, och detta har vi varit tydliga med mot varandra redan från början av
förhållandet.
Nu har det ändå blivit så att hon blivit gravid, trots att hon ätit p-piller och trots att vi båda börjar komma lite
till åren.
Detta har fått oss båda att fundera rejält då vad man än bestämmer sig för i detta läge är något stort och aventuellt traumatiskt.
Jag kom, efter mycket funderande, på att jag inte ville bli pappa. Det var vad jag kände innan det som skedde, skedde, och att jag lagt detta med barn bakom mig.
Min flickvän däremot brottades, helt förståeligt med vädligt blandade känslor. Det är hon som har nåt som växer i magen, hon som har hormoner som rusar runt i kroppen. Dessutom fasar hon för och vill egentligen inte genomgå en abort. När jag meddelade mitt beslut för henne blev hon märkbart besviken och kände sig troligen även pressad till att göra abort, mot sin vilja.
Ett bråk utlöstes av detta där jag å ena sidan inte ville ha barn och hon å andra sidan inte visste vad hon ville.
Mitt ställningstagande var ungefär att "Jag vill inte bli tvingad att få barn när jag inte vill och att det var fel av henne att ändra sig till att vilja ha barnet när vi tidigare varit överrens om att vi inte ville detta"
Samtidigt sa jag att jag inte kan fortsätta ha ett förhållande med henne eftersom hon i så fall bestämt detta åt mig och inte brytt sig om tidigare överrenskommelser vi haft.
Hon blev arg och tyckte att jag pressade henne till att välja mellan ett barn och vår relation (vilket man ju kan säga är sant). Detta ledde till att vi faktiskt gjorde slut i ilska men samtalade dagen efter när de värsta känslorna lagt sig.
Jag insåg, och känner verkligen att jag inte vill förlora henne och sa detta till henne också. Jag sa att jag kommer att ta mitt ansvar och vara pappa då jag inte vill vara utan henne, samtidigt som att jag tycker att ett barn förtjänar att ha båda sina föräldrar i sitt liv.
Vad är då problemet? Jo, att jag brottas med så otroligt många blandade känslor just nu och inte alls vet om jag gör rätt eller fel. Förstå mig rätt: jag KOMMER att ta mitt ansvar om hon väljer att behålla barnet och jag kommer att göra mitt bästa. Ändå känner jag att jag innerst inne inte vill detta, jag ville inte det innan och det känns inte alls som att det egentligen är mitt val. Samtidigt vet jag att jag inte kan kräva en abort, det är inte rätt mot min flickvän heller, det är hennes kropp och i slutändan helt och hållet hennes val.
Jag känner mig bara så ledsen eftersom detta aldrig borde/skulle ha skett och att jag faktiskt, innerst inne känner mig sviken då något vi tidigare var helt överrens om har ändrats och jag bara får ändra mig i denna fråga utan att egentligen ha något att säga till om.
Jag älskar min flickvän och vill vara med henne, samtidigt känner jag mig maktlös och är i händerna på vad hon beslutar.
Jag vill gärna ha respons för jag kan inte avgöra vad som är rätt eller fel, om jag är helt ute och cyklar i mina tankar. Andras syn på saken helt enkelt.
Har ni läst detta långa inlägg vill jag tacka för visat intresse!