Bestämt mig att föda utan smärtlindring men...
Jag var nästan helt bestämd i början av graviditeten att denna gången skulle jag inte ta nåt annat än lustgas. sist så fick jag ryggmärgsbedövning som aldrig hann verka och de vill jag inte göra om.
Men så är de nästan så att min barnmorska övertalat mig att man kan be om ryggmärgsbedövning tidigt och nästan så att hon förespråkar de. Så nu har jag blivit alldeles velig. Jag vet ju att jag borde vara öppen för alternativ och ta de när de väl är dags.
Men den enda lilla grejen som gjorde att jag kände lite kontroll och mindre rädd var att jag just hade bestämt mig om just den biten.
Och även om jag hade "bestämt" mig så finns ju alltid chansen att ångra sig sen. Men nu känns de som att hon förstörde lite av min trygghet..
Skulle vilja höra lite från er andragångsföderskor som bestämt er att föda utan bedövning hur de gick för er. jag vet ju att alla födslar är olika. men få höra lite åsikter som kanske gör så att jag kan hålla fast vid de jag tänkte från början..
Jag hade lustgas vid min första förlossning, den tog bara 3 timmar från första värken till sonen var ute, så det fanns inga andra alternativ. Den här gången har jag bestämt mig för att endast använda värme (dusch) och massage som smärtlindring, för jag tror att det är dåligt för både mig och barnet med medicinsk smärtlindring. Däremot är jag öppen för att ta något om det verkligen behövs, för jag vill inte känna att jag tappar kontrollen över smärtan och får panik/blir extremt rädd. Jag har redan skrivit i mitt förlossningsbrev att de absolut inte får ge mig värkstimulerande eller någon annan medicinsk hjälp, jag vill att barnet och moderkakan kommer när de kommer. Endast vid fara för mitt eller barnets liv får de använda mediciner, instrument eller fysisk påtryckning för att påskynda förlossningen.