Bestämt mig att föda utan smärtlindring men...

kan du förklara lite mer specifikt vad du gjorde som fick de att funka bättre. Hade du tränat att andas eller var de sätttet att tänka som var annorlunda.
Sist så låg jag bara och skrek mest hela tiden. fattar ju att de inte funkar bra. men svårt att veta riktigt vad man ska göra istället när den där okontrollerbara smärtan kommer.

Jag tror att mitt problem är att jag blir rädd och spänner mig och andas dåligt. Funderar om de skulle funka bättre att röra sig på nåt sätt den här gången. nåt mer att fokusera på än bara smärtan..

uppskattar alla era berättelser. har gett mig lite nytt mod att bestämma mig för endast lustgas. jag är en sån som måste ha nåt att fokusera på till en början. vet jag inte vad jag vill får jag panik.
min förra förlossning tog 22 från första värk. hoppas denna ska gå lite fortare.

ska absolut läsa på om dessa olika metoder att andas! tack för alla peppningar:) de hjälper mer än man tror att få prata om saken såhär. annars kan man lätt komma in i ett nagativt tankemönster och tillsalut bara sitta och älta allt man är rädd för, istället för hur man ska göra för att göra de lättare:)

Har hunnit funderat en hel del och även kommit över en bra bok om att möta förlossningssmärtan. Börjar känna mig lite lugnare. Har dessutom haft så fruktansvärt ont av min foglossning och sammandragningar så länge nu att jag börjar känna att snart spelar de ingen roll vad som händer. jag vill bara att den ska ut snart!!

Har i allafall tagit ett snack med barnmorskan och vi bokade in ett extra långt möte nästan gång. då ska vi gå igenom min förra förlossning och diskutera vad jag vill ha ut av den som kommer. jag ska sluta vara "duktig" och låtsats och inte säga ifrån sånt som jag inte alls håller med om. ska tala om precis vad de är JAG vill och känner.

och skulle inte de här samtalet räcka så skulle jag få komma vidare till kurator eller dylikt:)

ska kolla in bloggen! tack för tipset. börjar närma sig nu.. 26 dagar kvar. hälften av dagarna ser jag nästan fram emot förlossningen med spänning. medans andra dagar känner jag att jag får panik och ångest bara jag tänker på de..

17 dagar kvar då..  nedräkning nu:) Har fått skrivit en bra förlossningsplan där jag har tagit upp att jag vill bli peppad att låta bli eda den här gången. känner inte lika mycket panik över de som väntar. men de är nog för att jag har så fruktansvärt ont och bara vill att de ska hända nu:)

oj. blir lite nervös när man hör hur fort de kan gå..  vill gärna hinna in på förlossningen först:) har funderat lite på de här att ta sig dit också. har ju från början tänkt att man ringer ju sjukresor..  men om man känner att de kanske kommer gå supersnabbt ändå. kan man ringa ambulans istället? sambon har inget körkort så att ta egen bil är inget alternativ.