tjej87 skrev 2012-05-09 12:49:36 följande:
Det kan mkt väl vara så att han faktiskt inte hör den. Så var det för mig när jag var tonåring... Ibland hörde jag inte klockan alls utan vaknade av att en svinförbannad lillasyster kom in på rummet eftersom min klocka lät så mkt :P Jag hade klockan på andra sidan rummet för att jag skulle vara tvungen att gå upp för att stänga av den. Ändå hände det att jag stängde av den och gick och la mig igen utan att komma ihåg sen att jag faktiskt stängt av den. Lampor hade inte hjälpt mig det minsta då jag hade morgonsol i mitt rum och inga gardiner fördragna, jag vaknade inte av det.
Jag sover fortfarande väldigt tungt, vaknar t.ex inte av att sambon klättrar över mig i sängen för att gå på toa eller gå upp på morgonen. Det har hänt att sambon har snubblat omkull när han klättrat över mig och sen ramlat på golvet men jag har ändå inte vaknat...
Nåt som kan vara värt att kolla upp om han verkar väldigt trött (värre än en vanlig tonåring) är twar. Det är inte ovanligt att få det, många tonåringar har haft det någon gång i livet. Vad man ska göra annars vet jag inte... Att låta honom försova sig hjälper inte. Jag kunde sova hur länge som helst och lärde mig inte av att missa något roligt.
Hör man inte klockan är det ju omöjligt att skärpa sig och gå upp när den ringer.Om man inte lider av någon ovanligare form av sömnapneer så är man inte på minsta vis medvetslös när man sover.
Ett litet test på hur djupt man sover är ju att ta reda på om pojken ramla ur sängen? Gör han det kan han ha någon sömnstörning. Annars gallrar (omedvetet förvisso) han helt enkelt vad som är viktigt och vad som inte är det. Det gör de flesta när de sover.
De som inte gör det brukar ha problemet att de vaknar av alla ljud och inte det motsatta.