• Anonym

    Är det mitt fel att det blev så här?

    Hej!

    Det är ganska en lång historia så jag sammafattar det kort.
      
    Vi har varit tillsammans i snart 11 år och har två fina barn tillsammans.
    Det har jag märkt att han inte hade sagt att han älskade mig sedan  2-3 år och när jag frågade om han gjorde det då sade han ja. Eller när jag sade det till honom att jag älskade honom då sa han detsamma eller bara log.
    Vi är oxå förlovade och han slutade bära ringen för flera år sedan, jag tänkte att man inte måste alltid bära ringen.

    Tänkte på att just den perioden hade vi haft jobbigt ekonomi, huset som behövdes renoveras, så han kanske inte mådde så bra. Men han visade lite känslor i alla fall som att krama eller röra mig då och då.
    Efter när vi fick vår son 4 år nu, hade det blivit lite sämre. Vi började inte röra varandra och vi hade sex mycket sällan. Det som tog energi på oss var huset, jobbet och jag är medveten att jag liksom hade tjatat om att jag ville få huset bli klar trots det är mycket kvar. Och vår ekonomi begränsade det.

    Jag ville för mycket för jag kände att vi var hemma för mycket att jag ville komma ut och resa lite.  Han sade hela tiden att det inte gick. Tiden gick och jag började inte visa mycket känslor eftersom han inte gjorde det.
    Vi pratade om det ibland då var det alltid jag som tog upp det.
    Han sade att han fortfarande tyckte om mig men tyckte jag var för krävande. Hade bråttom för att allt skulle bli klar trots att vi inte har tillräckligt pengar för att kunna renovera. Utan att vi måste renovera en i taget, inte allt samtidigt. Jag vet också jag kan vara elak, lite irriterande... 
    Tidigare hade han sagt att han brukade ibland få ont i magen när jag kom hem för jag alltid förväntade mig att han skulle ha fått allt gjort. Om han inte gjorde det då kritiserade jag honom.
    Han upplevde det men det tyckte jag inte. Efter att ha funderat lite, så kan det kanske vara så...
    Jag är den personen som vill få det gjort, däremot ville han ta det lugnt.   

    Han började mindre och mindre visa känslor. Efter vi fick vår dotter i förra året då slutade vi visa känslor men att pussa gjorde vi på grund av vana enligt honom.

    Jag har slutat att säga att jag älskar honom trots att jag fortfarande gör det.
    För några veckor sedan sa jag till honom att jag ville veta hur det egentligen låg till... Då sa han "Just idag känner jag att jag älskar dig som vän" Det var som en slag i ansiktet men jag höll mig lugn och det sårade mig för att vi hade precis skapat en familj tillsammans.Det är honom jag älskar och vill åldras med.
    Han tyckte också att vi var lite för olika. Det finns lite gemensamma intressen som att campa men också olika.

    Men han tyckte om mig... Jag sa att vi kunde då flytta ifrån varandra (vi hade bestämt att sälja huset innan, så jag föreslog att vi kunde söka två lägenheter istället för en som var tänkt i början) och han sa ingenting, bara tittade på mig. Då frågade jag varför han inte ville det så sa han det var känslor och då frågade jag varför ville han stanna då, så svarade han samma sak: känslor. Han sa också att vardagslivet hade tagit över vårt liv.

    Jag började undra om det på mitt sätt och hur jag har betett mig kunde ha tagit dött på vårt förhållande? Det var aldrig meningen utan jag ville bara det skulle bli klar... 

    Vad jag uppfattade att han fortfarande har lite känslor kvar?
    Vi har kommit fram till att vi nu försöker ordna barnvakt och får lite egen tid för varandra. Han ville det så vi får se vad vi känner under sommaren.

    Det jag undrar om det går att rädda vårt förhållande? Går det att få honom älska mig igen och skulle det fungera som jag försöker visa mer att jag älskar honom som att krama och sånt som jag erkänner att jag inte gör det längre... Det beror på att han heller inte visar känslor. Han har svårt att öppna sig vad han känner därför måste jag fråga eller avläsa honom.
    Kan det vara för att vi nästan aldrig hade sex för vi var trötta och orkade inte, i så fall ska vi försöka gnista till i vårt sexliv och försöka ha lite oftare sex? Tidigare brukade vi ha rätt ofta, innan barnen kom och nu nästan aldrig.

    Litet tips vore toppen för jag vill rädda vårt förhållande för vi precis har skapat och är värt för att kämpa, tycker jag.  

  • Svar på tråden Är det mitt fel att det blev så här?
  • Tommy parterapeuten

    Hej
    Jag tror att det är en bra ide att ni väntar lite med att flytta ifrån varandra. Om ni kan få lite mer tid tillsammans kan det leda till att ni också får en annan kontakt och kan förstå varandra bättre. Ofta kan man glida ifrån varandra under småbarnstiden och det är inte ovanligt med olika renoveringsprojekt under samma tid. Om ni lyssnar mer kan det leda till att ni får en känsla av delaktighet. Då kommer ni också känna att ni får en större känslomässig närhet vilket i sin tur kommer att leda till mer sex.
    Hälsningar
    Tommy 

Svar på tråden Är det mitt fel att det blev så här?