När visste ni att ni ej ville ha barn ?

Jag förstår dina tankar, har pratat med andra människor som har samma åsikter - men att skaffa barn skulle ej vara vettigt för mig om det endast handlade om att ej bli ensam när man är gammal  Jag tänker att det ändå måste finnas mer, en vilja att bli mamma och att ha hand om ett barn i åtminstone 18 år...
Kanske utvecklar jag en vilja att bli mamma senare, eller inte!
Det är dock intressant för mig att höra om hur människor som valt att vara barnlösa har haft för tankar om det hela innan de tog ett beslut  

Oj, trodde aldrig såhär många skulle svara, hade typ glömt bort att jag startat tråden hahaha!

Har funderat fram och tillbaka på det här, och pratat lite med pojkvännen om hur han skulle ställa sig till att ha barn/ej ha barn. Precis som Lykantrophonas (ovan) pojkvän, är han inte direkt sugen på det. Känns ganska bra tycker jag, att kunna säga öppet till honom att jag kanske inte alls vill ha barn, och få veta att han kanske inte heller vill det  Skulle vart illa om vi velat helt olika saker. 

I nuläget känner jag: nej, absolut inte, ang. att skaffa barn, som sagt. Samtidigt är jag ju bara 20 år gammal och vet inte hur jag kommer tänka i framtiden. Så jag är öppen för att mitt tankemönster kanske förändras... 

Just nu försöker jag typ bara informera mig om vad det faktiskt innebär att ha barn - både genom att läsa om det, och att umgås med bebisar/barn emellanåt för att se hur det känns. 

Finns många anledningar till att jag känner att barn är ett stort NEJ TACK just nu, men snackar hellre med någon med liknande tankar än att skriva ut det här. 
En grej som bidrar till min negativa inställning är faktiskt min diagnos - jag har ju som jag skrev ovan Asperger, vilket gör så jag överhuvudtaget känner mig obekväm med barn och deras känslouttryck. Är samtidigt rädd att min diagnos skulle föras över till ungen, eller att han/hon skulle bli autistisk.
Nä ...               

Alla svar från er som vart stensäkra på att ni inte velat ha barn, men ändrat er - glädjer mig faktiskt lite.
Sitter just nu och har gravid-oro av olika anledningar (oroa er inte, jag har preventivmedel, men det svek mig antagligen...) och tanken på att göra abort gör mig ledsen... Detta betyder så klart ej att jag behåller barnet om jag är gravid nu, utan det skulle bli abort. Är inte lika säker på att jag ALDRIG vill ha barn just nu, utan nu heter det "inte nu, men kanske i framtiden", för mig.