Dålig anknytning?

Hej,

Jag och min sons pappa separerade när sonen var bara åtta månader gammal. Jag jobbade då heltid, och pappan var hemma med pojken. Jag kom ofta hem till dem efter jobbet (varannan dag), samt hade honom hos mig vid varje ledighet (då jag jobbar oregelbundet, gick det max fyra nätter hos pappan i rad, sedan en eller flera hos mig). Pappan bor kvar i vår gamla lägenhet.

Nu är jag föräldraledig, han bor hos mig och är hos pappan på helgerna. Vi träffas en gång i veckan (ibland fler) och äter middag ihop allihopa.

Nu börjar jag bekymra mig för om min son har dålig anknytning till mig. Inte bara i och med seperationen, utan för att han är så otroligt öppen och social inför alla, alla andra vuxna. När jag har bekanta över (som han aldrig träffat innan), är han värsta lilla charmtrollet och ger dem i stort sett all uppmärksamhet. Han vänder sig dock till mig när han blir blyg eller ledsen av någon anledning. Han pratar även med varenda människa han ser när vi är ute och promenerar.

Helt fantastiskt sött, men kan inte låta blir att .. ja, undra lite. Han är femton månader, ska kanske tilläggas.

Är detta något som låter oroväckande? Om ja, är det någonting ... man kan göra?

Mvh Mamman