Blod= oftast ingen fara -- Ryggont=åk in!

Hej! I sånna fall låter det ju inte onormalt i ditt fall.

Eftersom det är svårt att ens se nåt i v6 så är det kanske ingen stor idé att åka in, då kanske du bara blir ännu mer orolig om de säger att de inte kan se något foster. När jag var i v7 (ca v6+4) kunde de inte se nåt alls, men i v8 (ca v7+4) kunde de se ett foster med hjärta som slog. Avvakta och om dina bruna flytningar blir mer klumpiga och ryggonten fortsätter så försök boka in en tid om en vecka. Om du bor i Stockholm så kan jag rekommendera Fruängens gynekolog eller octaviakliniken, de brukar kunna klämma in en tid inom några dagar. Kostar 350 kr.

I mitt fall när ag fick mina missfall försvann inga symtom alls (mina enda symtom var ömma börst och sötsug), men jag fick ryggont och flytningar mycket senare, och de varade några dagar innan de blev värre. I ditt fall låter det som helt normalt. Har man mycket sex så kan det ju komma blod efteråt eftersom livmodertappen kan vara känslig, och det ska ju inte vara farligt.

Lycka till!

Okej, men anmäl detta inlägg då. Jag vet inte hur jag tar bort det.

Nej, men samtidigt önskar jag att jag kanske fått veta att fostret dött så fort som möjligt, och inte fyra veckor senare. Visst, missfallet skulle hur som helst kommit och går förstås inte stoppa, men finns det en möjlighet att upptäcka det lite tidigare så är ju det skönt. Ju längre tiden går desto fler berättar man för, och desto mer planerar man.

Du kanske har missat det, men forumsrubriken heter "oro för missfall". Jag skulle inte tveka en sekund att åka in akut om jag hade blödningar och samtidigt ryggont. Speciellt nu när jag efter två missfall börjat fatta hur ett missfall startar. Sen vill jag inte oroa någon i onödan, men jag ser ingen som helst poäng i att inte direkt söka hjälp om man har ont i ryggen och blödningar. Varför gå runt och vara orolig om läkaren direkt kan säga att det inte är någon fara? Eller varför gå runt och vara gravid i flera veckor om man kunnat sätta igång missfallet lite tidigare?

Att kalla mitt inlägg korkat och att jag straffar andra för mitt missfall tycker jag i sig är ett onödigt uttalande. Alla är ju oroliga här, och oroar varandra, eller lugnar ner varandra med positiva erfarenheter. Sen kan jag nu i efterhand tycka att mitt inlägg inte var helt nyanserat, och jag borde poängterat att min erfarenhet inte är en regel (däremot inte heller ett undantag).

Symtom på missfall från Vårdguiden:

"De vanligaste symtomen på missfall är blödningar och/eller smärta i mage och underliv. Mängden blod kan variera från ett par droppar till ett mer stadigt flöde. Smärtan kan påminna om menstruationssmärtor och ibland vara krampliknande och stråla ut mot ryggen och/eller buken."

Vilken vecka fick du missfall i? Jag tror absolut att man kan slippa smärta och mycket blod om ett missfall kommer tidigt, t ex mellan v 4-6.

Men det måste vara extremt ovanligt att knappt ha nån smärta eller blod vid missfall om fostret hunnit bli över 8 veckor. Eller har jag totalt fel? Är det många som får missfall mellan v 8-14 och knappt märker nåt?

Jag vill gärna tillägga att jag ångrar detta inlägg på grund av rubriken och inlägget känns faktabaserat -- trots att det endast är min upplevelse och hur JAG tror att de flesta känner som får missfall mellan v 8-14. (inlägget gäller inte heller supertidiga missfall där man knappt känner nåt alls).

Syftet med inlägget var att du som är orolig för missfall i vceka 8-14 kan jämföra dina symtom med mina, och i värsta fall åka in akut för att undersöka saken.

Som jag skrev tidigare: jag ser ingen som helst poäng i att inte direkt söka hjälp om man har ont i ryggen och blödningar. Varför gå runt och vara orolig om läkaren direkt kan säga att det inte är någon fara? Eller varför gå runt och vara gravid i flera veckor om man kunnat sätta igång missfallet lite tidigare?

Hej! Men din vän hade kanske inte heller menssmärtor och ont i ryggen? tvärtom är det inte alls, jag skriver ju ryggmsmärtor och blod, inte bara det ena eller det andra. Men jag håller med om att det ar totalt onödigt att skriva in "9/10".

Oroa dig inte, jag har anmält denna tråd och bett att den ska tas bort. Jag mår skit av folks kommentarer här, och jag vill inte vara med här överhuvdtaget. Tycker att alla är extremt hårda och okänsliga.

Helt idiotiskt att jag ens ska lägga min tid på att försöka ge information och hjälpa.

Varsågod och stanna hemma om ni har blödning och kramper i magen smatidigt som ni är gravida.

Nej, verkligen inte. Men du kan få veta att allt är lugnt, och då slipper du oroa dig. Alternativt får du veta att du har en sk missed abortion, dvs att fostret dog flera veckor sedan, men din kropp har inte förstått. Då får du tabletter som driver ut fostret. Detta är den hjälp du kan få. Om du har ett missfall på gång så kan du givetvis inte hindra det på något sätt, och det är inget jag skulle ha hävdat här.

Givetvis kan man vänta om man inte har superont och snabbt kan ordna tid hos en gynekolog. Får man dock ont en söndagkväll (som jag fick) + blödningar så kan det vara svårt att boka in en tid. Jag kände (eftersom jag var så sen i graviditeten) att jag inte gärna ville uppleva ett missfall på ett foster i vecka 13. Rent praktiskt visste jag inte heller hur jag skulle hantera ett missfall om fostret skulle vara 10cm. Sen hade den ju dött i vecka 9, så jag fick åka hem med tabletter och uppleva missfallet hemma.

När jag åkte in så fick jag vänta i  nästan 4h som var sjukt jobbigt, men väl hos läkaren kunde jag få det konstaterat att jag hade ett missfall som var på väg, eller en sk missed abortion eftersom jag behövde hjälp på traven med tabletter. Både läkaren och sjuksköterskan tyckte att det var jättebra att jag åkte in. Jag ringde innan och frågade också, och de sa att jag skulle åka in.

Första gången jag fick missfall (ca v8-9) så åkte jag inte in, men då visste jag att kroppen troligen kunde klara det själv utan läkarhjälp.

Folk som hade mer akuta fall och var senare i graviditeten fick alla gå före mig, och det hade jag räknat med redan innan jag åkte in.

Ja, jag förstår hur du menar. Men jag syftar inte på värk pga att livmoderna växer och lite mensvärk som vissa kan uppleva under början av sin graviditet. Den värk jag syftar på är en värk som kommer i samband med missfallet och när man har börjat få små blödningar. Jag hade livmoderväxtvärk, men den värken jag syftar på är en värk som jag fick samma dag som båda missfallen kom. En värk som känns annorlunda, som är mer som ett tryck ner mot rygg och ben, inte i äggstockarna.

Jag menar ryggont just när missfallet framskrider, inte innan. Jag har inte haft ont i ryggen under mina två graviditeter innan missfallen (har endast haft livmoderväxtvärk). Ryggont som jag fick kom ca 4-5 h innan missfallet satte igång ordentligt (och då fick jag extremt ont i magen och ännu värre värk i ryggen). 

Att åka in vid tidigt missfall är ju ingen direkt idé eftersom man oftast inte hinner pga all smärta och blod. Är man däremot senare i sin graviditet (tex v13 eller v14) och får blödning och ont i ryggen så kan det vara bra att åka in, eftersom det då kan vara tal om MA och det inte är kul att bära runt på ett dött foster.

Gällande blödningar så verkar ju väldigt många få blödning under sin graviditet som oftast inte är någon fara. När jag ringt till sjukvårdsrådgivning eller ringt min gynekolog pga blödningar så har de sagt att det är helt normalt och att jag endast ska komma in och undersöka mig om jag börjar få molande värk i bäckenet och i magen. När jag sedan ringt in (de två gånger som jag fått ryggvärk och sedan missfall) så har de bett mig att direkt åka in för undersökning. Första gången gjorde jag det inte eftersom det inte kändes som nån idé eftersom missfallet sattes igång mer eller mindre direkt efter telefonsamtalen. Andra gången åkte jag in och fick tabletter som jag kunde ta för att sätta igång missfallet, eftersom fostret dött redan v9.

Därav skriver jag att blödning oftast inte är någon fara, men i kombination med plötslig ryggvärk så ska man vara på sin vakt.

Jag beklagar verkligen min dramatiska rubrik. Jag har bett om att hela tråden ska tas bort, men FL har nekat min förfrågan. Eftersom folk fortsätter att skriva här så kan jag inte låta blir att svara.

Gällande lågtryck så har jag alltid haft superlågt blodtryck. Det brukar ju framförallt vara högt blodtryck som är farligt. Låg blodtryck är ju oftast positivt.

Gällande vikt så kan övervikt göra så att man lättare får ryggont när man är gravid. Därav menar jag inte ryggont som du har om du är överviktig och gravid, och jag menar inte heller ryggont pga foglossning.

Jag har och har alltid haft lågt blodtryck, mao ett bra blodtryck enligt barnmorskan.

När jag skriver om ryggont så är det inte konstant ryggvärk som jag talar om (som man kan ha om man har tex foglossning). Den ryggont som jag syftar på är ryggont som kommer ca 4-5h innan missfallet, dvs samma dag. Jag hade inte ryggont innan mina missfall.

Jag vet att blödning oftast är normalt. Men blödning i kombination med plötslig värk i rygg/bäckenet/mage är tyvärr ett stort varningstecken. Ring till vilken barnmorska/gynekolog/läkare som helst och fråga. Sen, visst, har du foglossning och får lite blödning så är det inte dig min tråd vänder sig till. Jag menar som sagt inte ryggont som vissa går omkring med under hela sin graviditet, jag menar plötslig ryggont.

Jag vänder mig inte heller till nån som får ett missfall i v4-6 och kanske knappt får nån blödning allas, eller smärta.

De få symtom som jag hade (ömma bröst och sug efter mat) försvann inte innan missfallet, så jag kunde omöjligen ta upp det som ett varningstecken.

Slemtorsk, om du ogillar min tråd så mycket så sluta skriva i den så att den hamnar längre ner och slutligen försvinner så att du slipper se den. Så fort nån skriver här så vill jag givetvis ge min synpunkt på det hela.

Det intressanta är att båda gångerna jag hat ringt sjukvårdsupplysning, dvs 1177, så har de sagt till mig att jag inte behöver oroa mig för blödningarna. Men när jag sedan ringt upp igen pga smärta i rygg så har de bett mig komma in omedelbart. De har sagt att ryggont och smärta i magen inte låter bra i kombination med blödning. Det bevisar väl en hel del? Första gången hann jag inte komma in eftersom missfallet kom direkt här hemma, andra gången åkte jag in och fick konstaterat att jag har MA. Då fick jag ta med mig tabletter hem, och "uträtta" missfallet här hemma. Jag tycker därför inte att jag är ute och cyklar. Som sagt, min rubrik är alltför dramatiskt, och det ångrar jag fortfarande, men ja stör mig sjukt mycket på det sett som jag blir bemött av dig och många andra. Alla är oroliga här, och vi delar våra erfarenheter.

Om någon har blödning och smärta i mage/rygg i v 13 så är jag otroligt tacksam om min tråd kan bidra till att personen i fråga kontaktar en gynekolog och får blir undersökt, och därefter antingen får information om att det är lugnt, eller får tabletter för att kunna driva fram missfallet.

Vad skönt att du äntligen fått två barn!

Gällande ryggsmärta så var det inget jag upplevde under själva gravditeterna, utan det kom i samband med missfallet, dvs samma dag. Ryggont hade jag i ca 3h, därefter kom magkramperna och de stora blödningarna. Ryggonten som jag fick kändes ungefär som träningsvärk, men som blev värre och värre och därefter utlöpte i magkramperna. Foglossning har jag aldrig haft.

Körde du på som vanligt under varje gravditet, eller gjorde du nåt speciellt de två gånger som du inte fick ett missfall?