• Anonym (who)

    3-åring på dagis eller inte? Vem ska få som den vill?

    Jag är hemma med för stunden två barn, en bebis och en treåring. Treåringen är aktiv och social, men vi umgås inte speciellt mycket med andra barn eftersom de flesta häromkring går på dagis.
    Pappan tjatar om att hen ska få börja, men jag vill inte och hen vill inte heller när vi pratar om det. Jag tycker det är 2 mot 1, men det går inte han med på och tycker inte att hens röst väger in alls.

    Vem ska få som den vill? Ska hen få vara hemma eller inte? Det är eviga diskussioner och vi kan inte komma överens.  

  • Svar på tråden 3-åring på dagis eller inte? Vem ska få som den vill?
  • Queenie70

    Helt fantastiskt att du kunnat ha barnet hemma så länge, det är få förunnat. Små barn mår bäst hemma. Men nu när barnet blir lite större och dessutom inte har tillgång till jämnåriga kompisar därhemma så anser jag att du berövar ditt barn nåt som är bra och nyttigt och som ditt barn faktiskt behöver genom att säga nej till dagis. Barnet har absolut inte behov av några 8 timmars dagar, men kortare och kanske färre dagar tror jag bara kommer att vara till gagn och glädje för ditt barn i detta skede. För en 3 åring är det nåt väldigt abstrakt det ni försöker beskriva med "dagis" så ni kan nog inte utgå ifrån vad barnet själv säger i detta läge. Varför inte testa. Om barnet vantriv så är det väl bara att ta hem ungen igen efter några månader.

  • Cloudyberry
    Anonym skrev 2012-06-12 09:42:01 följande:
    En 3 åring även om dom kan berätta allt. så kanske dom inte gör det.... min 4 åring berättade inte massa hemska saker som hänt på förskolan... Det kröp fram på en av fröknarna..under ett utvecklingssamtal.. jag fick en chock att barnet lyckats vara helt som vanligt och varit med om sånt på förskolan. så nej barn berättar iinte allt.

    Ja men det är ovanligt. Har man en trygg anknytning till barnet så brukar barnet vilja berätta om både bra och dåliga saker som skett, förutsatt att man faktiskt pratar med barnet varje dag. Och pratar om personlig integritet så att barnet vet vikten av det. 

      
  • Anonym (who)
    Anonym skrev 2012-06-12 09:47:40 följande:
    Hennes man verkar vara väldigt osjälvisk som tar på sig det fulla ansvaret för att försörja familjen. 
    Han har inte direkt så mycket val, jag har ingen möjlighet att försörja oss om han skulle gå hemma, då hade vi fått flytta och det vill vi inte. Han gillar sitt jobb.
  • Cloudyberry
    Anonym (who) skrev 2012-06-12 09:29:28 följande:
    Jag är inte omöjlig och säger inte att hen inte kan få börja i framtiden, kanske gå på dagis vid 4-5 år nånting, men nu vill jag ha hen hemma minst ett år till.

    Har jag sagt att de inte ska få ha kompisar att leka med utan dagis? Jag ska ju lösa det har jag sagt. 

    Hur var din attityd till barnomsorgen när det inte fungerade för ditt barn? En osäker och rädd förälder gör osäkra och rädda barn så om du inte ville att hon skulle gå så är det troligt att hon smittades av din ovilja. Har man en positiv attityd så får också barnet det men det är ju något som personalen lär ha berättat för dig.

    Sen så tar det alltid tid att komma in i nya vanor så från början så kan det vara lite jobbigt just för att det är något helt nytt som sker. 
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-06-11 14:14:32 följande:
    Fattar inte varför det måste vara så hysteriskt med att ALLA ska ska gå på dagis, utvecklas socialt osv osv. På fm så kan det vara upp till 35 barn på EN dagisavdelning då dessa sk 15 timmars barnen är där. För det finns vissa regler på hur många heltidsbarn som det ska vara på dagis men då är INTE dessa 15 timmars barn medräknade! På slutet när min dotter gick på dagis innan f-klass så var de 35 barn mellan kl 9-14 3 dgr i veckan. Det måste ju vara JÄTTEBRA för alla barn (obs ironi!). De barn som är mer "hemma" utvecklar något annat istället tror jag, varför måste alla gå i samma fålla och vara som alla andra? Det finns "pedagogik" hemma oxå... te x låt barnen vara med och para ihop strumpor (tidig övning i matematiskt tänk). Baka och låt vara med och hälla i och mäta ingredienser etc. Att vara hemma med småsyskon innebär ju även lärdom om att ta hänsyn till annan individ, öka empatin för någon som är mindre. 

    Hur stressigt är det inte att komma upp på morgonen och iväg med barnen, här hemma så kan vi faktiskt ligga och sova till kl 8, ligga och mysa till halv nio, ta sen frukost, masa runt i pyjamas till efter lunch OM vi vill. Så skönt med sommarlov nu så man slipper upp kl 6.30 och tjata på barnen att klä på dig, borsta tänderna, ät frukost, packa väskan etc för att HINNA i tid. Barnen uppskattar detta jättemycket!  7åringen kan ibland påpeka vad skönt det är att ha slutat på dagis pga av all stress där!

    Alla barn är olika och alla reagerar olika på olika saker och olika saker passar olika barn.  

    Väntar barn nr 6 om ca 4 v och yngsta syskonet som då kommer vara 14 månader och kommer att vara hemma tills båda börjar på dagis. En massa människor har frågat om hon ska börja på dagis nu i höst...för mig är det naturligt att det är jag som tar hand om mitt barn när jag har möjlighet och är hemma! Jag ser det som en BONUS att få tillbringa tid med barnen istället för att låta dagis "uppfostra"

    Jag är uppväxt med mamma som var hemmafru tills jag gick i fyran och jag har inte lidit av det vad jag vet. Har inte haft varken sociala problem eller haft svårt i skolan etc, tvärtom! 

    Tänk om fler valde att ha sina barn hemma när de får syskon, vad kul man skulle kunna ha tillsammans  då! Både föräldrar och barn fick ett socialt umgänge! Känns som vi vuxna börjar bli mer osociala och därför måste låta barnen gå på dagis för att lära sig vara sociala.
    Jag håller med dig faktiskt!

    min mamma var hemma med oss, min lilla syster är 3 år yngre än mig, min stora syster 3år äldre än mig, så hon var hemma tills lillasyster började förskolan.
    och jag behövde aldrig stressa, och jag slapp fritids. och jag fick alltid sluta tidigt direkt efter förskolan eller skolan så fick man komma hem! alla andra barn fick stanna och leka vidare, som om jag brydde mig?? jag ville HEM, hem till min lilla syster invänta stora syster osv. och mamma var en snäll bullmamma, som alltid gjorde bullar och saft, baka och pyssla.

    Vi fick oxå lära oss ha TRÅKIGT något ALLA barn borde lära sig!!!
    Livet är inte alltid utvecklande, Det händer inte alltid nåt, Det är inte alltid roligt.
    "vuxna måste inte alltid "hjälpa" med lekar och säga vad som ska göras som på dagis".

    vi fick lära oss själva komma på lekar, vad gjorde man en regnig dag? 

    Det är nåt jag är sjukt tacksam för att min mamma lärde mig, jag har aldrig tristess, vet knappt vad det är, jag har så lätt att varva ner och jag tycker om lugnet. är föräldraledig med min minsta just nu, och jag gör inte upp några lekar eller dylikt. barnet får helt enkelt lära sig ha tråkigt då kommer kreativitet fram! då kommer dom på dom vill rita,osv
  • Anonym (who)
    Cloudyberry skrev 2012-06-12 09:52:43 följande:
    Hur var din attityd till barnomsorgen när det inte fungerade för ditt barn? En osäker och rädd förälder gör osäkra och rädda barn så om du inte ville att hon skulle gå så är det troligt att hon smittades av din ovilja. Har man en positiv attityd så får också barnet det men det är ju något som personalen lär ha berättat för dig.

    Sen så tar det alltid tid att komma in i nya vanor så från början så kan det vara lite jobbigt just för att det är något helt nytt som sker. 
    Jag var positiv från början och ville att det skulle fungera. Hen har inte läst av något av mig alls. Jag är varken osäker eller rädd, snarare motsatta, jag är väldigt trygg i mig själv och min roll.

    Att jag är negativ nu är för att jag har henom hellre hemma än att vi ska gå igenom det där igen. Jag vill ha mina barn hemma. 
  • Anonym (vänta)
    Anonym skrev 2012-06-12 09:26:22 följande:
    Så du kommer att vara hemma i totalt tio årFörvånad Aldrig att jag hade ställt upp på att vara ensam försörjare i tio år. Schysst pension du får och vad gör du om ni separerar? Helt galet. 
    Även om du inte skulle ställa upp på det så finns det andra som gör det med glädje.
    Hade aldrig varken gift mig eller skaffat barn med en man som inte ville försörja sin familj. Har egna pengar om något oförutsett skulle hända.
    Pengar är annars inte allt här i världen vet du.
    Separation finns heller inte på kartan för alla.
  • Cloudyberry
    Anonym (who) skrev 2012-06-12 09:55:36 följande:
    Jag var positiv från början och ville att det skulle fungera. Hen har inte läst av något av mig alls. Jag är varken osäker eller rädd, snarare motsatta, jag är väldigt trygg i mig själv och min roll.

    Att jag är negativ nu är för att jag har henom hellre hemma än att vi ska gå igenom det där igen. Jag vill ha mina barn hemma. 

    Fast vad var det som gick fel? Var det att duändrade attityd? Var personlen dålig Vad är det du kan påverka ifall ni skulle testa igen?
  • Anonym
    Anonym (vänta) skrev 2012-06-12 09:59:01 följande:
    Även om du inte skulle ställa upp på det så finns det andra som gör det med glädje.
    Hade aldrig varken gift mig eller skaffat barn med en man som inte ville försörja sin familj. Har egna pengar om något oförutsett skulle hända.
    Pengar är annars inte allt här i världen vet du.
    Separation finns heller inte på kartan för alla.
    Så samma sak gäller inte för en kvinna? Ska inte hon ha ett ansvar att försörja sin familj? En separation kan handa alla vet du, även om det inte finns på kartan för dig. Problemet är också framtidens ekonomi. Han kan dö, bli sjukskriven, vara med i en olycka och bli förlamad, vad som helst kan hända och då står de där utan någon ekonomi eller möjlighet till försörjning eller en pension att prata. Ekonomisk trygghet är viktigt och jag skulle vilja leva så osäkert. Om han drar i morgon står hon där, utan en krona och möjlighet att skaffa boende och betala räkningar. 
  • Anonym (who)
    Cloudyberry skrev 2012-06-12 10:01:36 följande:
    Fast vad var det som gick fel? Var det att duändrade attityd? Var personlen dålig Vad är det du kan påverka ifall ni skulle testa igen?
    Nej, jag försökte vara positiv rakt igenom, jag hade ingen anledning att göra det värre än det redan var.
    Det var jättebra människor som jag kände mig helt trygg med, men mitt barn klarade inte alls av det, började kissa på sig och slutade äta. Det kanske blir bättre i framtiden, då kan vi prova då, men jag ser ingen anledning att göra det redan nu när det är så kort tid sen det inte alls gick. När hen fyllt 4 kan jag överväga det igen.
Svar på tråden 3-åring på dagis eller inte? Vem ska få som den vill?