3-åring på dagis eller inte? Vem ska få som den vill?

Den sociala biten kan du själv aldrig ge och jag tror den är jätteviktig. Därmed inte sagt att en treåring måste gå på dagis. Men om du inte erbjuder det sociala i forma av dagis 15 timmar i veckan är det din skyldighet som förälder att erbjuda det på annat sätt.

Du verkar erbjuda väldigt mycket träning av "bokkunskaper" i form av läsning och räkning. Dessutom pratar barnet fyra (!) språk! Den biten är jag lite nyfiken på. Pratar ni så många språk hemma eller sitter du och "tragglar" språk med barnet dessutom?

Som sagt var, det är din skyldighet att erbjuda det sociala. Det är i treårsåldern som de flesta barn på allvar börjar leka med andra barn och som kompisar börjar bli viktiga. Vad kan du göra för att tillgodose det? Löser du den biten så att barnet träffar andra barn regelbundet och hinner lära känna dem så är det väl ingen brådska med dagis. Min gissning är dock att barnet så småningom faktiskt kommer att vilja gå på dagis eftersom alla andra gör det. Jag vet en kille som var hemma tills han var strax efter tre och han ville på slutet verkligen ha ett dagis som alla andra. Så det skulle inte förvåna mig om barnet under det närmaste året kommer att vilja börja på dagis.

Jag tycker inte att det är du som bestämmer per automatik bara för att du är hemma. Ni är bägge föräldrar till barnen och beslut som gäller dem bör fattas gemensamt. Självklart tycker man inte samma alltid men det är ni två som bör diskutera och komma fram till en gemensam lösning.

En annan sak som jag upplever är bra med kompisar är för att utvecklas motoriskt och för att röra på sig. En vuxen kan aldrig erbjuda det bus som ett annat barn kan erbjuda. Eller du kanske kan, springer du runt runt, jagar, klättrar osv under långa perioder dagligen? Jag upplever i alla fall att det är tillsammans med andra barn som mina barn verkligen "leker av sig". När de är ensamma med mig (alltså bara jag och ett barn, jag har flera barn så normalt busar de med varandra plus med andra barn på dagis eller med kompisars barn) blir det lugnar lekar. Att leka själv på en lekplats är inte samma sak som att leka där med andra barn. Hur tillgodoser du ditt barns behov av rörelse? För övrigt är det mycket träning av det sociala, fantasi, språk osv i buslekandet.

Det är ju behjärtansvärt att du frågar ditt barn, frågan är vilken livserfarenhet en treåring besitter för att egentligen ha någon åsikt om detta!?

Ställ frågor till dig själv?
Kan du uppfylla barnets behov av pedagogisk verksamhet som FS erbjuder?

Kan du uppfylla behovet av socialt umgänge (vilket du till viss del redan svarat nej på i trådstarten)?

Har ni råd att låta en förälder vara hemma med barnet längre?

Ja eller nej på ovanstående frågor väger tyngre än omotiverade åsikter.
Fler ja= ni bör/kan överväga att vara hemma med barnet ett tag till.
Fler nej= ni bör/kan överväga att låta barnet börja på dagis.

Eller varför inte en kompromiss, deltid?

Jag har bara läst TS senaste inlägg, det verkar som om du TS är väldigt emot dagis eftersom ni har prövat tidigare. Är det möjligt att pröva ett annat dagis så att hen inte känner igen de dåliga vibbarna från förra försöket?

Jag har själv varit i din sits, jag förstår din omsorg och välvilja om barnen. Men, det är ett problem eftersom alla andra barn i den ålders går på dagis. Går man till parken så kanske det finns andra dagis där med de barnen leker med varandra så det enda hen känner är utanförskap så kände iallafall jag med min son när vi var i parken. Han tittade efter de större barnen. Var vi än gick så var det bara småbarn upp till 1.5/2 års ålder, det är inget kul för en treåring. Vi hade det bra, jag säger inte att det var jättedåligt, vi myste, bakade, lekte, gick promenader, var på alla lekparker runtomkring, gick på öppna förskolor, träffade andra kompisar med barn, men då på helger etc. eftersom de gick på dagis i veckorna.

Men, när han började på dagis så fick han en mycket roligare vardag. Han fick kompisar, han fick pyssla med saker tillsammans med andra barn etc. Han fick träffa samma barn varje dag och skapa relationer snarare än att gå till någon öppna förskola och kanske träffa lite olika barn (mindre barn dessutom). Jag rekommenderar starkt att du låter hen gå på dagis. Det behöver ju inte vara jättelånga dagar eftersom du är hemma om du också vill hinna med att göra saker med hen.

Jag ska tillägga att min son gått på dagis tidigare från 1.5 - 3 års ålder men iom flytt så var han hemma med mig och vår nyfödda dotter i ett halvår innan han fick ny dagisplats vid 3.5 år på ett dagis vi tyckte var bra.