3-åring på dagis eller inte? Vem ska få som den vill?

Ett dagis kan ge kompisar. Det kan inte du. Med det inte sagt att barnet behöver gå på dagis, men du bör nog fundera på att aktivt hitta kompisar till barnet redan nu, annars kan det bli problem med den sociala biten senare.

Har ni kanske grannar med barn i lämplig ålder? I så fall kan barnen leka på helger alternativt att ni kan erbjuda er att hämta barnet på dagis efter lunch och så kan barnen leka hemma hos er på eftermiddagar.

Om det blir känt att ni söker jämnåriga kompisar till ert barn så kanske det finns andra föräldralediga som vill träffas? Det behöver ju inte vara inom promenadavstånd, eller?  

Eftersom du skriver att bebisen ska vara hemma tills skolstart så behöver du och din man sätta er ner och på allvar diskutera detta "problem". Frågan kommer ju att komma upp även i framtiden, misstänker jag, eftersom det är ett antal år fram tills yngsta barnet börjar skolan.    Tänker att det kan vara värre för det barnet som blivit vant vid ett äldre syskon hemma och när det äldre syskonet börjar skolan så blir det väldigt tomt och tyst. 

Det som jag spontant tänker saknas hemma, som förskolan kan erbjuda, är att stärka barnet i samspel med andra barn!
Småbarnsgrupperna har ofta förhållandevis hög personaltäthet vilket gör att konflikter mm uppfattas mycket snabbare än i de äldre grupperna. Ju äldre barn, desto mer får de klara sig själva! Det kan nog vara bra för barnet att, under vuxenövervakning, lära sig fungera i grupp innan det blir så stort så att det förväntas klara sig själv.

"älskar hen"???

HEN börjar störa mig som bara den.

Skulle du säga "älskar hon"? NEJ! Det heter älskar henne/honom. Om man nödvändigtvis ska använda hen-eländet så heter det "älskar henom" i så fall.

Det är ju upp till varje familj att avgöra vad som är bäst men här är ni ju inte överens och då måste ni ju faktiskt ta in vad den andra säger och inte bara stå som två envisa åsnor i varsitt hörn. Din sambo är orolig för den sociala biten och du anger att ditt barn inte leker med jämnåriga när hen är hemma med dig. Om du ser till att hen får jämnåriga kompisar som den kan leka med kanske sådär en tre dagar i veckan så kanske din sambo tycker det känns mer ok at barnet är hemma. Jag tycker det låter jättekonstigt med en treåring som inte bryr sig om att leka med jämnåriga. Min dotter är tre och går 15 timmar nu när lillebror är liten. Hon har jätteroligt hemma med utflykter och liknande men hon saknar verkligen sina kamrater. Har sagt till två grannar att vi gärna hämtar deras barn på dagis lite tidigare om de har problem med att hämta så att hon ska få med sig lekkamrater hem. Jag brukar säga att hon kan ju leka med mig och pappa (han är också hemma nu de första månaderna) men då säger hon att det är inte samma sak att leka med vuxna, hon vill leka med barn.

Ts, kan du svara på vad barnet gör en helt vanlig dag? När stiger barnet upp, när äter barnet och vad? Leker barnet under dagen? På vilket sätt och med vad? Är ni inne/ute, ser barnet tv? Sjunger barnet, läser ni ramsor, sagobok? Är ni i skogen, klättrar barnet, leker barnet med kompisar?

Är din unge en transa? Eller varför skriver du hen? Tar barnet illa upp om du kaller det hon eller han?

Nu är alltså mest hemma, utan att träffa kompisar i samma ålder? Så en vanlig dag hjälper barnet till med hushållsarbete och så pysslar ni kanske lite, är det rätt uppfattat?

Du tror inte barnet skulle kunna utvecklas och stimuleras av att vara i en grupp med andra barn och lära sig vänta på sin tur, hjälpa andra, dela med sig och att förklara hur h*n tänker eller tycker och vad h*n vill?

Hur många pussel och spel har ni och hur ofta används de? Bygger ni med klossar, klistrar, trär pärlor osv?

Vad brukar ni göra i lekparken då ni går dit? Jag förstår att det mest handlar om att barnet får leka själv eftersom du behöver ta hand om småsyskonet.

?? Ts kanske inte VILL avslöja könet på sitt barn för att kunna vara lite extra anonym. 

Till dg TS så kanske din man resonerar lite så som vi gör, att man knyter ett speciellt band när man växer upp med dagiskompisar. De som vi sett som gått på dagis som små och sen fortsatt hänga i skolan har ofta blivit väldigt tajta långt upp i vuxen ålder, de har liksom en trygghet och en vänskap i varandra som påminner om syskonskap. Som en som inte gått på dagis som liten utan först kommit i ordentlig kontakt med andra barn i skolan så kan jag känna en viss avund mot de som haft turen att växa upp tillsammans och få komma varandra så nära redan från dagisåldern. Min man som gick på dagis men rycktes upp i femårsåldern och flyttades till ny skola känner detsamma, att det gick aldrig att komma innanför murarna riktigt. Visst hittar man kompisar ändå men det känns inte lika självklart. För oss är det därför en viktig aspekt nu när vi har egna barn. 

Jag tycker att det är toppen att kunna ha sina barn hemma fram till skolstart om förälder i fråga är kompetent nog att lära barnet det han/hon behöver. Det handlar mycket om det sociala spelet från förskoleklassen och uppåt. Det kan vara mycket svårt för barn som inte gått ett tag på förskolan. 

I sonens klass (ettan) var det några barn som hade varit hemma fram till de började i förskoleklassen och det går inte bra för dem. De förstår inte de sociala koderna/reglerna och hamnar ofta i frustrerande bråk. De ligger också mycket efter i språket och läsning/skrivning/matematik och förståelse. Det är inte konstigt när de varit hemma med en mamma som haft fler småbarn och inte ägnat sig åt den pedagogiska utvecklingen som de behöver. Av de som hade varit hemma till skolstart är det tre av fyra som nu får gå om ettan. 

Det skrev jag inte heller om du läser inlägget.