Min man är medlem på dejtingsidor, vi har bokat träff, han vet inte att det är jag !

Okay, men jag fattade som att den där kompisen hon skulle till (skulle dom måla?) bara var ett påhitt till han för att komma bort? Jag kan ha missat något.

Så kompisen måste ha varit införstådd i upplägget, hehe. Den kompisen hade man velat vara.

Jag är mest förvånad att han orkar hålla så många bollar i luften. Var köper man hans energi?

Vissa av oss orkar inte med en kvinna, men han körde med 3-4 st samtidigt? Imponerande. *ironi*

Ja.. hur gick det hela då ..

Vi satt i bilen en bit bort från kinaresturangen en halvtimme innan dejten.
cirka 19.45 så ser vi honom komma gåendes .. i jackan som han skrivit sig ha.

Några minuter efter att han gått in så ringde jag honom, tänkte bara ringa för att lite diskret prata o fråga vad han gör, men det trycktes upptaget efter en signal,

20:10 gick jag in på resturangen, han satt med ryggen mot mig, jag gick fram, strök hans rygg i farten "ursäkta att jag är sen, har du beställt något ? "
Mitt i alla känslor nu så måste jag medge att hans min var priceless.. vet inte hur jag ska beskriva den,ihopdragna ögonbryn och munnen på gavel, stirrandes utan ett ord , såg verkligen tagen ut.
Jag gav honom min illmariskaste blick och han fick fram - Du, Det var DU

Jag kuttrade med lite tillgjord röst  - åh , det känns som att vi har träffats förut ( menat mot meddelandet han skrev "Godnatt jag längtar efter dig, det är som att vi har träffats förut, ska bli så underbart att träffa dig" )

Jag beundrar mig själv för att jag hade sådan is i magen just då, eller gav det intrycket iallafall, var nervös och rädd för att skämma bort mig eller tappa kontrollen och inte börja skrika .

Han sade ingenting! Så jag försökte få tag i en konversation :

- Du har ingenting att berätta eller så tycker du ?
- Vad vill du att jag ska berätta ?
- Vad sysslar du med ? och hur många har du träffat såhär ?
- *suck* följ med till bilen så kan vi prata ostört
- Nej DU ska berätta NU, har du varit OTROGEN ? *höjd röst, bordsgrannarna kollade upp*
- Men vadfan sluta nu *låg röst*
- Berätta nu, annars höjer jag rösten ännu mer .

Han suckade igen, drog fram sin arbetsmobil och knapprade, sen sköt han över den till mig.
Jag tog upp den och läste en sms konversation, namnet var"Hasse" i telefonen, men det var alltså ett "kodnamn" ifall jag skulle råka se något, och många sms var raderade i konversationen.
Men på det senaste så såg jag iallafall att han har en relation med tjejen (som jag inte vet namnet på men inte vill kalla Hasse) .
Tjejen vet även om mig, och han har tänkt att dumpa mig.

Jag frågade honom - När hade du tänkt dumpa mig ? Hur länge har ni träffats?
Han svarade att han hade tänkt "släppa bomben" i helgen och att dom har träffats 2 månader.
Jag frågade åter om han har varit otrogen med andra.
Han har från dejtingsidan sen februari träffat 3 tjejer, 2 ons och denna tjej i smskonversationen.
( Men varför ville han träffa isabelle om han har en relation med en annan kvinna bakom min rygg, hur många ska han ha hade han tänkt ? )

Jag trodde att jag skulle gå sönder, det gjorde så ont just då, det GÖR ont.

Men jag behöll isen i magen, log mot honom och sa - Vet du, du har inga bomber att släppa längre, jag föreslår att du packar ihop dina grejer redan ikväll, allt som är kvar kastas ut i morgon, och säg inte att jag inte kan !

Sen mina vänner, gjorde jag något jag aldrig trodde, på bordet stod en kanna vatten och en korg med bröd medans man väntar på maten, jag hällde ungefär lite mer än halva kannan över huvudet på honom och rusade ut.
Han sade inget, ropade inget.

Ute rann tårarna som jag hållt inne, jag grät som ett barn i bilen.
Det blir bra jag vet, men det får ta sin tid.
Nu har denna sagan fått sitt slut