Vår son dog och svärmor kräver all fokus

Ja precis! Det är därför gemensamma förluster kan sätta relationer under sån press att de tillslut går sönder. Man kräver, önskar eller förväntar sig mest förståelse och hjälp från dem man älskar mest utan att se eller förstå att de i sin tur är lika drabbade av sorg och lika oförmögna att ge och ta in de andras perspektiv som man själv är. Alla vill ha och få orkar eller kan ge.

Har man sen helt olika sätt att hantera sorgen blir det ännu svårare eftersom den typ av inlevelse i andra som är lättast (vi är i samma sits och hen vill och behöver nog det jag vill och behöver) inte fungerar. En vill vara ifred och en vill vara nära och prata. En vill omge sig med folk och en vill isolera sig. När det värsta är över är det bra om man kan "förlåta" varandra för att man sörjer på olika sätt.

Det stod att svärmor var gammal. En del äldre sviktar på grund av en åldersförändrad hjärna när det kommr till att se sndras perspektiv. Inte säkert att det spelar roll för TS nu när allt är så tungt och hemskt men det kan vara intressant att veta för de som inte är i sorg just nu.

Jag beklagar verkligen din förlust TS!! Kram!

Tumme upp skulle det ju vara!

Det som gör det så svårt gör väl att det mitt i all sorg kan vara svårt att se att man inkräktar på andras utrymme eller sätter sitt eget sätt att sörja som det enda rätta, sin egen sorg främst.

Usch vad hemskt! Stackars er!

Men alla är ju inte som du och din man i såna här situationer. Så det kan visst vara svårt. Människor reagerar olika vid kriser och går också in i dem med olika förutsättningar. Ett och samma mattetal kan inte lösas av alla under stress. En del kan inte ens lösa det när de är lugna. Andra kan när de är lugna men inte under stress. En del kan det nästan oavsett omständigheter.  

Jag tycker förstås inte heller att man ska trampa på andra eller att det skulle vara objektivt rätt på något sätt. Däremot händer det utan att det är avsiktligt. Och lever man med eller nära någon som inte kan se sig själv utifrån ens korta stunder så är det inte något man kan påverka i så stor utsträckning. Är det ganska tillfälligt pga krisen och sorgen så går det förhoppningsvis att förlåta efteråt. Kanske går det inte att reparera. Jag pratar alltså inte om hur det borde vara utan om hur det kan bli i verkligheten.