fler medicinmissbrukare här? jag ska sluta. hjälp..

Jag vet att det är vansinne men för mig fungerar det nog bättre mentalt att bara klippa. 

Jag har slutat med tramadol, Citodon och Stil Noct tidigare så det enda jag slutar med nu är Imovane. 

När jag slutade med Tramadol efter ganska lång tids användning blev jag riktigt sjuk. Influensa, ångest mm.

I vintras slutade jag bara med Imovane och minns att det gav otroliga mardrömmar flera nätter, uppvaknanden, skakningar och svettningar och mkt ångest! Men som jag minns det varade det värsta bara några dagar. Men man ska ju lyckas ta sig igenom dessa dagar... Och sedan ska man inte trilla dit igen.  

Tack!
Jag tror också att jag klarar det!
Jag vet att det är rätt beslut men att det blir svårt.

Jag har hela tiden varit rädd för att äta beroendeframkallade  mediciner men ändå har jag gjort det när läkare skrivit ut det. Men jag har nu, gång efter gång, upplevt baksidan. Med toleransökning, att man använder dessa för annat, ex "lugnande effekt", svåra utsättningsbesvär när de tar slut, och då blir det ju ett missbruk.

Och jag vill verkligen inte ha sådana problem. Så JA jag har bestämt mig. Nu ska jag klara de första dagarna av abstinens. En dag i taget. 

  

Tack! Tack tack tack! Jag ska heja mig.

Min tablett-bana började med just Citodon.

Kan bara berätta att jag alltid fått mediciner av riktiga anledningar, aldrig skaffat flera läkare och flera recept, aldrig köpt "på gatan" dvs. av andra etc, men ändå har jag missbrukat dom och blivit läkemedelsberoende.

Jag kan berätta hur jag märkte att jag utvecklat ett beroende, och det var av just Citodonet jag fick första gången.

Jag råkade ut för en olycka där jag bröt käken och hade otroliga smärtor i huvudet. Fick äta maxdosen av Citodon (hjälpte knappt) men jag var tvungen. Jag fick ett visst "rus" eller lugn efter varje dos, men tänkte inte mkt på det. I 3 månader åt jag Citodon på maxdos, fick operera min käke, och efter operationen fortsatte jag äta Citodonet mot operatiopnssmärtorna. Det konstiga var att huvudvärken försvann inte. Min duktiga kirurg trodde då att huvudvärken kunde vara ett resultat av att kroppen var beroende av Citodon. Jag skulle trappa ut det. Men otålig som jag är slutade jag tvärt. Och efter 3 dagar försvann huvudvärken. Inte så svåra abstinenssymtom.

Senare fick jag otroliga smärtor i ryggen och fick Tramadol mot det. Åt en karta och slutade sen (av rädsla för att bli beroende vilket jag redan var). Hemska utsättningssymtom. Influensa och så vidare.

Bytte till "snällare" Citodon. Men det blev såklart som att byta ett missbruk mot ett annat. Jag förstod att dessa värktabletter inte hjälpte värken utan istället förvärrade den. just det! Värktabletter kan, efter en tids bruk, göra att värken blir mkt värre! Pga kroppens tolerans och abstinens. Så denna gång slutade jag med ÖKADE smärtor som följd. MEN jag visste att dessa ökade ryggsmärtor + otrolig värk i benen berodde på abstinens. Detta + åkat oro & ångest varade i 10-14 dagar. Långa plågor.

Jag har efter det haft långa perioder utan beroendeframkallande smärtstillande. Men vid svagare tillfällen när värken tilltagit har jag afllit för frestelsen att få "en paus". Denna paus blir alltid ganska lång, tills tabletterna tar slut och så har jag ondare efter än innan. Så jag har nu  inte ätiti ex: Tramadol eller Citodon på länge. Jag VET att de  ger bieffekter i form av ökad värk efter långtidsanvändning. Och problem för mig.         

Det tråkiga är att jag fick mkt svåra sömnproblem av antidepressiva för ett drygt år sedan. Då fick jag dessa sömntabletter som jag nu missbrukat i omgångar. Men jag har tagit tag i grundproblemet: de antidepressiva som jag håller på att trappa ut, och nu väljer jag alltså att sluta med sömnmedicinerna. Jag har inte ätit dessa i ett år i sträck, utan i perioder. Har i perioder ätit ofarliga sömntabletter också.

Jag är nog en tablett-periodare. OCH jag tror att det inte är så ovanligt som man tror. Att välutbildade mammor av olika medicinska skäl fastnar i ett tablett-missbruk. Jag är otroligt tacksam att jag inte fått dessa benzodiazepiner som verkar vara ännu värre än allt annat.

Var försiktiga!      
     

Det är första gången jag "öppet" kan erkänna detta. Ja, jag är nog beroende. 

Samtidigt är jag glad att jag tar tag i det nu och inte ännu längre fram. Inget beroende kan leda till något gott. Eller hur? Du får gärna hjälpa mig , skrämma och stötta om du orkar.

Det här känns otroligt skamligt.      

Den enda medicinen jag nu ska "gå av på" är Imovane.

Ser att ni diskuterar missbruk eller beroende. Jag tror att man missbrukar för att man är beroende.

Men jag tror att beroende av olika saker kanske ger sig till känna på olika sätt. Man kanske kan vara olika djupt nere i sitt missbruk.

Ofta hör man om människor som måste nå botten innan de slutar med sitt missbruk. Jag vill inte alls nå botten någonstans och därför vill jag sluta nu. I tid. Innan jag sjunker som ett sänkt skepp. Än så länge känner jag mig som en jolle som snurrar runt på ytan men vet att det finns hajar i vattnet och ändå kan jag, periodvis, inte låta bli att vara där. Havet lugnar fast det är farligt...  blev mkt snurrigt nu kanske.

Hur som helst så har ni så rätt i att jag kommer behöva hjälp med att inte trilla dit igen. Men jag har gjort så att jag har tydligt informerat min familj om läget (de har länge vetat om att jag bli lätt bli fast i medicinerna men inte hur fast). Min man, mamma och syrra har i uppdrag att hindra mig att ex: vilja skriva ut ngt om smärtorna blir för svåra eller sömnen för dålig. De ska hjälpa mig att inte lura mig själv.

Jag är mkt nöjd och glad över mitt beslut.

  

Jag vet att jag är beroende av sömntabletter. Men hittills fungerar viljan så starkt att jag kan gå till apoteket och spärra alla recept och säga som det är.

Men men, hur det än är så ska jag sluta! 

Egentligen är dessa mediciner väldigt lättta att bli beroende av. Och jag som aldrig tagit knark i hela mitt liv har blivit så knäpp av dessa. Och vilka bieffekter det ger med ex: sömntabletter! Jag läste att det är vanligt att man ex får abstinens på dagen när nattdosen går ur kroppen.

Jag får bara acceptera att jag är medicinberoende. Och att jag ALDRIG kan ta dessa preparat igen.   

Ja det är ju sant!

Jag har blivit medicinberoende och har missbrukat mina mediciner.

Det kännns inte bra. Men så är det. Och nu vill jag inte det.

De kring mig har tyckt att jag är för känslig och för rädd för beroenden men jag VET ju att jag gillar känslan av att bli lugn etc. och jag märkte direkt att min hjärna tyckte om tabletterna för mkt.