fler medicinmissbrukare här? jag ska sluta. hjälp..

Igår försökte jag göra saker undre dagen för att inte deppa ihop. Men det var svårt, men jag tror att det är bra att hålla igång lite i alla fall. Inte bara lägga sig och dra täcket över huvudet. Vila, men inte hela tiden. Jag ska försöka göra saker idag med. Lite i alla fall.

Det känns faktiskt lite sorligt och läskigt att klippa så här med tabletter som lugnat. Även om jag vet att det är bra så försvinner ju en slags "livlina". Jag längtar till jag får ett ögonblick då jag känner att jag mår bra.  

Usch. Liksom darrig i kroppen.

Vet ni? Jag funderar på en sak. Om man är missbrukare/beroende av mediciner, hur blir det då om man ex ska börja med andra mediciner? Eftersom jag har en neuropsykiatrisk diagnos ska jag tydligen börja med Ritalina. Men hur funkar det? Bör inte hjärnan bli beroende av det också då?

Jag vill ALDRIG mer fastna i tabletter som gör att man KÄNNER ngt eller riskerar ett missbruk.Jag ska ta upp detta med läkaren sen.

Samtidigt kanske medicin hjälper för att må bättre? Vet ngn ngt om detta?   

Vad är Sativex?

Hej alla.

Lite mindre darrig i kroppen idag, men otroligt trött. Har som ingen lust att göra ngt eller ta tag i ngt, men jag vet att det är abstinensen som gör att man känner sig nedstämd. Mkt oroliga kvällar. 2 propavan + 2 atarax för att somna, men var pigg som en rastlös själ och vred och vände mig i sängen. Somnade till slut och drömde mkt och oroligt. Man blir så hemskt knäckt av propavan dagen efter så jag ska börja minska den dosen nu i takt med att abstinensen släpper. Ska ta 1,5 ikväll + ingen atarax idag. Man blir bara trött.

Jag känner inget "sug" eller så, det gjorde jag första dagen eftersom jag visste att det skulle bli jobbigt detta. Det är som jag läst om andra missbruk: i början tar man det för att må bra och sedan för att slippa obehag. Så var det nästan för mig. Min abstinens nu är rent fysisk: lite darrig, huvudvärk, trött och orolig. Men jag märker att det klingar av från dag till dag.  

Jag tror också att vi som har problem med nedstämdhet, ångest eller har ex adhd har lättare att ta till olika missbruk för att må bättre. Men det är ju ingen långsiktig lösning.       

Jag har adhd och diagnosen är väldigt ny. Har aldrig tänkt i dom banorna alls utan bara funderat på vad som är fel på mig som jämt lidit av duktighetskrav som jag misslyckas med, glömmer saker, svårt att göra klart det jag påbörjat, reagerar impulsitvt, mkt oro + ångest sen barnstiden. När jag fick diagnosen föll allt liksom på plats. Jag ska träffa läkaren i augusti och diskutera ev. medicinering. Fördelarna kan ju vara att jag får ett större lugn och blir lite skyddad mot allt som stressar upp mig. Det kanske också skyddar mot ev. missbruk. Och jag förstår ju det att man inte ska bli hög på medicinen. Jag är nog inte rädd att jag själv ska överdosera utan jag är bara rädd för att min hjärna är beroende av ALLT som har med mediciner att göra och då reagerar med abstinens mellam doser etc. Sen är jag så otroligt trött på att behöva gå på några mediciner alls. Men jag ska säga som det är till läkaren: att jag helt enkelt blivit beroende av sömntabletter och smärtstillande och har haft svårt att sluta. Då får läkaren göra bedömningen om risker etc. OM jag provar dessa mediciner är det i alla fall viktigt att de vet om mitt problem och kan hålla ordentlig koll. Känns tryggare för mig. Men, mkt kan man gör med att tillrättalägga livet runt en också. Och om jag ska ha mediciner så är det antagligen bättre med en långtidsverkande som Concerta. Strattera - vad är det?

Hej och tack för ditt inlägg.

Mitt råd till dig är såklart att så snabbt som möjligt sluta med Imovane. Man blir beroende av både Stesolid och imovane om man behandlas mer än mkt kortfälligt. Ex: imovane ska man ha max 10 dagar. kan själv inte förstå hur läkarna skriver ut detta som långtidsbehandling. Man blir ju tolerant och måste ganska snabbt höja dos för bättre effekt. Eftersom du också har duktighetskrav etc, som jag, så föreslår jag att du också försöker hitta andra alternativ att bli lugn på. Mkt svårt men inte omöjligt. Jag ser beroendeframkallande mediciner som tillfällig hjälp, som ett skyddsnär från dag till dag, men det leder BARA till större PROBLEM! Så snälla sluta. 

För sömnen så finns ofarliga Propavan. Man sover mkt djupt på dessa men nackdelen är att man blir trött  morgonen och dagen efter. Men bättre än att bli beroende. Bé om att få hjälp för din oro + få Propavan eller ex Lergigan för sömnen. Atarax sover man också på. Dessa ger inget lugnande alls utan  man blir bara trött. 

Lägesrapport:

Igår var jag bättre än i förrgår. I och för sig krånglande mage på morgonen. Lite darrig och sur på kvällen men ganska ok under dagen. Saknar INTE mina tabletter. Tog en atarax mot oron på kvällen men blev bara trött och sur. Sov på 1 och en halv Propavan. Sova HELA natten, men lite oroliga drömmar.

Idag känner jag mig GLAD! Det blir bättre och bättre dag för dag.... Igår tvingade jag mig att göra en del saker men idag har jag som lite LUST att göra ngt.    

Nej, det är ju helt sant att det är helt olika. Jag tänkte mest på att hon ätit lugnande innan i 3 mån och då fick jobbiga utsättningsbesvär. Och att det (kanske) är lättare att beroende av vissa tabletter som imovane (som verkar lugnande) om man är bervös och orolig av sig. Men det är ju min erfarenhet. Samtidigt kan inte ens jag förneka att tabletterna har hjälpt mig och varit behövliga under perioder. Men jag tror att man ska vara försiktig..

(duktig) och anonym:

Jag tror att jag fastnade lättare på sömtabletter, och fick ökad tolerans, eftersom jag tidigare fastnat på smärtstillande (tramadol + citodon) som jag ätit i några omgångar. Sen är det säkert så att de flesta inte behöver öka dos lika snabbt som jag för att uppnå samma resultat men jag tror att den dagen kommer - om man äter sömntabletterna varje dag. Det kan nog gå längre tid om man använder dom några dagar + varvar med uppehåll.

När jag fick sömntabletterna Imovane 7,5 så somnade jag som en stock i ca 3-4 månader på det. Efter den tiden började jag märka att jag svettades mot e.m. Detta höll i sig och blev riktigt irriterande. Det var riktigt obehagligt. Jag provade då ta en halv tablett när jag kom från jobbet, vid fem-sex-tiden. Svettningarna försvann. Jag hade drabbats av ak. dagabstinens. Det är först nu jag läst att detta inte alls är ovanligt med sömntabletter som är korttidsverkande som Imovane och Stilnoct. Det blev så jobbigt med svettningarna att jag faktiskt slutade i långa uppehåll. Men började om när jag var stressad och orolig och inte alls kunde sova bra. Då fungerade imovane bara några dagar - sen fick jag tillbaka dagabstinensen. Tog en halv tablett efter jobbet. Sen var jag tvungen att ta en halv till efter ett tag. Så när jag verkligen skulle sova hade jag ätit 2- 2 och en halv Imovane. Dessutom förlorade de sin sövande effekt och blev istället en tablett som dämpade obehaget jag kände av dagabstinensen (svettningarna + oro). Så då var det först på kvällen, när jag fått en halv tablett, som jag började fungera och kände mig "pigg" dvs. normal.

Eftersom jag slutat i omgångar har jag aldrig behövt öka till sjukt stora doser eller så, men jag vet ju att jag blev beroende. Antagligen pga. tidigare beroende av andra mediciner. MEN - min poäng är att detta skedde inte över en natt. Det smög sig på. Efter ett halvårs användande av Imovane var första gången då jag behövde ta en direkt efter jobbet för att minska obehaget. Och när man slutar får man värre problem än man hade innan. Så jag tror att man i alla fall ska vara restrektiv och försiktig och bara äta några dagar och sedan ha några dagars uppehåll - hela tiden - som (anonym) gör med Stil Nocten.

Tips till dig (duktig) är att träna djupandning. Det är väldigt bra för mig som är stressad och orolig. Med djupandning blir kroppen lugnare och somnar bättre, men det behövs ofarliga sömpiller iaf för mig. Men man slipper ORON då. Jag tror inte att du (duktig) kommer få så stora problem av att sluta eftersom du bara ätiti 5 mg Imovane och inte ökat. Men det kan bli värre psykiskt så se till att du har några knep, eller andra ofarliga tabletter, att ta till - i början i alla fall. Var beredd på att några nätter blir oroliga - och att det inte är ngn fara - det går över.

Idag är jag gladare än jag varit på länge! Kvällarna är mer jobbiga eftersom jag associerar dessa med att ta ett piller och bli lugn. Men jag mår mycket bättre på morgonen, utan det gnagande dåliga samvetet och utan dagabstinensen, nu när jag vaknar och vet att jag gör rätt. Det är inte lätt men det är rätt. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv!

Det är ju jättebra - för dig! Jag tror ändå det är ovanligt att man inte blir tolerant mot det, men allt är ju individuellt.  

Hej alla som orkar läsa. Och GOD MORGON!

Mår bättre och bättre nu för varje dag! Är inte alls lika nedstämd längre - och inte lika trött heller om jag var när jag åt sömntabletterna. Det känns så bra just nu. Drömmer forfarande mkt och sover ganska oroligt men jag märker att jag inte alls är lika orolig på kvällen när jag ska sova nu. Tog 1 + 1/2 propavan igår, och kan nog minska till 1 nu.

Det känns verkligen härligt att bli fri tabletterna. Jag kan *nästan* tycka att kvällarna kanske kan vara mysiga ändå, utan ngt lugnande. Försöker göra saker som jag förut tyckte om, ex måla, eller bara se på TV istället. Och hitta lugnet ändå.

Det jag oroar mig över är detta med huruvida jag bör eller inte bör ta emot hjälp i form av medicin för mig adhd... Å ena sidan är det skönt att inte behöva mediciner men samtidigt vet jag ju att de kanske kan hjälpa - OM jag inte blir beroende av det med. Men på oss som har adhd ska väl dessa verka på annat sätt än för andra. Har ingen aning.

Kan ngn ge råd? Som vet ngt om ex concerta eller ritalina och tidigare beroenden?           

Jag tror att vi människor föds med gener som gör oss lättare att fastna i saker och ting. För mig har det alltid varit "allt eller inget". Om jag festat så vill jag att det ska vara kul hela kvällen, annars får det vara osv. Jag måste bara tacka min lyckliga stjärna att jag aldrig börjat knarka "vanligt" knark. Och att jag inte fastnat i alkohol. 

Finns det inte fler medicinmissbrukare här (som erkänt för sig själva, eller kanske inte ännu) , som kanske läser men inte skriver, eller har skrivit och vill skriva mer... som också funderar på konsekvenserna och på att ev. sluta?

Tack för ditt svar!

Det är precis det jag vet, och är rädd för, att man söker ngt att "ta till" när vardagslunken kommer. Eller när man blir stressad eller nedstämd. Jag tror att min beroendepersonlighet till stor del beror på den stress jag upplever pga. min adhd. Min diagnos är ganska ny och med mer kunskap om den och om mig själv kan jag nog få grepp om min beroendepersonlighet också.

Jag har tänkt på det där med ex: alkohol. Att man inte får ersätta ett missbruk med ett annat. Men alkohol är inget jag tänker att jag måste avstå ifrån hela livet eftersom jag inte är alkoholist. Däremot är jag mkt medveten om att man ska vara försiktig. Har en regel: ingen alkohol om man är nere, stressad eller liknande eller mår dåligt. Och aldrig ensam. Bara ngn gång i sällskap med andra om man mår bra. Drack ganska ofta när jag var ung men sällan nu mer. kanske 4 ggr/året.

Jag har alltid mått väldigt dåligt dagen efter alkohol så det är nog därför det har varit lättare att ta mediciner, som inte luktar, eller gör att man blir direkt bakis eller mår illa osv. Men jag håller med: det är beroendepersonligheten man måste tänka på, så jag vet inte. Jag är beredd att leva ett nyktert liv, men vill för den sakens skull inte vara helt nolltolerant och helt undvika alkohol när inte det är mitt problem.    

Jag har tänkt på det där förresten med hjälp osv. Det finns massor av hjälp för den som är alkoholist, hjälp för den som knarkar. Men för medicinmissbrukare/läkemedelsberoende finns inget direkt. Inte där jag bor, men i Stockholm har jag sett att det finns en sådan mottagning. Men det är mkt långt från mig.

Här finns en bra anonym mottagning som riktar sig till kvinnor men med alkoholproblem. Tror ni att man ändå kan gå dit? 

Åh! Jag blir alldeles varm om hjärtat! Tack! Och tack alla ni som läser, skriver, stöttar eller varnar mig! Tack tack tack.

Tack för dina ord.

Mkt tänkvärt det där med abstinensen. Jag undrar om det kan vara därför jag liksom "fallit tillbaka" och börjat om med ex: sömntabletter. Det har funkat ok 2-3 månader men sen har jag som mått sämre. Inte alls "abstinens" i den bemärkelsen att jag varit sugen på ngt, men jag har mått sämre, blivit otroligt trött, sovit mkt dåligt. Detta har då lett till att jag till slut skaffat nya tabletter för att jag får panik av att jag mår så dåligt och har så kass sömn. Och så börjar jag om igen...

Så absolut att jag ska vara vaksam över detta!

Men jag tror fortfarande inte att man promt måste avstå alla saker pga. ett beroende. Jag har inte alls samma dragning till alkohol - det är bara tabletter som jag egentligen har tyckt om och missbrukat. Jag tror risken för misslyckande är mkt större om jag måste avstå alkohol också - för evigt (!) och inte bara avstå tabletter. Missförstå mig inte, jag brukar aldrig dricka ngt glas vin för att "lugna mig" eller så, eller själv, utan faktskt mkt sällan - och då om jag har barnvakt och går ut. Men jag tror att jag ska vara extra extra noggrann och vaksam så att man aldrig tänjer på de gränserna jag har och haft. 

Hej alla! Lägesrapport: Har ju semester och sist jag skrev här var det relativt nytt med mitt slutande. Det har gått både bra och dåligt. Det går väldigt bra med sömntabletterna: dvs jag har inte skaffat fler, tagit några eller direkt saknat dom alls. Känns faktiskt riktigt bra!

Och så till det dåliga... på semsetern när jag kände mig mkt orolig och stressad och var sjuk (tok-förkyld) så tog jag 2 citodon av min syrra. Men inget mer. Jag fick som ett akut behov av att lugna ner mig och jag vvisste att hon hade.... Vet att det var fel men jag har försökt att inte vara så arg på mig själv... Och istället tänka på det som går bra och känns bra. För mestadels av tiden mår jag väldigt bra just nu, och har gjort det sen jag slutade. Känner mig både piggare och lugnare om dagarna...

Men jag är oerhört känslig för stress (min tjej-adhd) och jag märker att det är då jag önskar ha ngt lugnande att ta till. inte i alla situationer men i de värsta. I augusti ska jag till doktorn och diskutera adhd-medicin. Och diskutera om det är lämpligt. Kanske kan det hjälpa att göra stresstopparna färre och då välmåendet längre. Ska diskutera risken för ett ev. beroende av sådan medicin, men det är ju inte alls säkert att det behöver bli så..

Bra jobbat"duktig" som tar det säkra före det osäkra. Och tack för alla svar..!        

Hej alla!

Det går bra för mig att sluta ... eller att fortsätta vara utan! Jag har numer väldigt mysiga kvällar utan ett sug efter att ta en tablett och bli lugn. Jag känner mig piggare, gladare och mer stolt över mig själv nu. Mkt bättre självkänsla än på länge. Men jag har blivit rädd när jag haft ngn dag då jag mått dåligt. Då har jag accepterat att alla människor är nere ibland och att man får vara ledsen och orolig - en stund - och sedan får man röra på sig och få det att gå över.

För att bibehålla mitt lugnare inre så gör jag saker jag mår bra av: har ordning runt mig hemma, tillåter mig själv att vara glad, träffar folk, jobbar och bara slappar och ser på TV.

Jag blir ganska arg på mig själv när jag tänker tillbaka på hur lång tid tabletter fått styra mitt mående. Till skillnad från alkohol så har jag tagit tabletter för att må bra (alkohol undviker jag när jag inte mår bra). Men slutligen så tog jag ju tablettterna för att INTE MÅ DÅLIGT (abstinens).

Som Nyblivna Mamman beskriver det känner jag så väl igen mig i. Fast jag har ätit mkt mer tabletter. Men tanken är densamma: i tanken styr tabletterna  en stor del av livet om man jämt tänker på att ta dom, när man ska få ta en, dåligt samvete etc.

Och till dig Nyblivna Mamman, kan jag säga att jag tror också att det är vanligt att man vill ha ett glas vin eller liknande ngn gång för att slappna av. Jag tror inte att det behöver vara ett problem heller. I mitt fall har det varit skillnad på alkohol och tabletter. Det är tabletterna jag fastnat för. Därremot ska man nog vara ganska restrektiv. 
Jag tycker i alla fall att du kanske borde sluta ta tabletter alls eftersom det stjäl din energi att ens tänka på dom. Ta tillbaka makten över vad din energi ska gå till! Ganska snabbt ser man de positiva förändringarna med den härliga känslan att kapa banden.

Så det går bra. MEN jag vet att det är skört och väldigt lätt att trilla dit igen. Visst har jag tänkt på tabletter, men abslout inte dagligen! Jag känner mig stolt!