Spara pengar till barnen, vettigt eller en björntjänst?

Jag sparar åt mitt barn men barnet kan inte nå pengarna utan föräldrars medgivande innan han är tjugo år , förhoppningsvis är han mogen då :P

Det kommer inte vara någon hisnande summa men kanske hjälp till kontantinsatsen till en lägenhet eller körkortet. Jag har tyvärr stött på flera fall där barn studerat saker bara för att (mamma och pappa betalar så länge jag pluggar) eller inte förstår pengars värde (Gud vad kul att flytta hemifrån, det är ju enda gången man köper allt nytt och inte behöver ta hänsyn till tidigare möbler, nä nu ska jag och mamma på affären och köpa ett basskafferi, lär väl gå på några tusen men man behöver ju grejorna)

Jag vill inte att min son blir sådan men jag vill inte att han ska behöva kämpa som jag själv. Jag var sexton då jag flyttade hemifrån med saker från vindar och förråd, mamma lät mig ta lite grejor från kyl och frys men i övrigt var jag själv. Jag grät mycket den tiden. Det är en nyttig läxa och jag förstår pengars värde, men den var för hård i mitt fall... Jag skolkade för att jag inte hade råd med skolbussen, jag hade ett par byxor enbart (då det blev hål hade jag långkalsonger under i samma färg för att dölja, kul i juli). Jag ville inte gå till soc och jag hatade varje gång jag fick be mina föräldrar om pengar. Jag blev en starkare människa men det var inte ett dugg kul. Lagom med utmaningar och kämpande vill jag ge mitt barn.