Vad er är mörkaste hemlighet?
jag älskar min ena dotter mer än nån annan nånsin. Och hon mig. Men det var en tid när det var så jobbigt. Hon skar sig, vi var på psyket jämt med henne. Hon försökte döda mig flera gånger. Vi fick ingen hjälp. Jag var sjuk och så himla trött. Åratal, över tio år...
Och ibland tänkte jag att nästa gång åker jag inte in till akuten utan låter henne dö, så jag får frid. I stället skilde jag mig, och lät henne bo hos sin pappa, och skaffade en så liten bostad att hon inte fick plats hos mig... Fast nu är det bra. Men att vilja att ens barn ska dö är väl det värsta?
( Jag ville verkligen döda en massa sjukvårdspersonal också, men det skäms jag inte för. Bra att jag inte gjorde det, för min skull. Men fan vad de var värda att dö, tyckte jag då, tycker jag nu.)