Kvinnligt perspektiv på noll sexlust efterlyses

Jag har haft problem med min sexlust i flera år, och har fortfarande även om det har blivit bättre. För min del har det mest orsakats av depression men jag har märkt en sak som är viktigt för mig för att sexlivet ska fungera och det är ickesexuell NÄRHET. Alltså om jag får kramar, pussar och sitta och mysa och hålla om varandra i soffan ibland så blir det mycket lättare för mig att känna mig avslappnad och därmed också upphetsad när jag och sambon ska ha sex. Får jag inte närhet i vardagen blir det liksom lite pressat och konstigt när vi väl är intima och det blir svårt att slappna av och bara njuta. Vi har två barn under 4 år så jag vet att det är lite svårt att både hinna och orka men bara en liten snabb puss på munnen då och då eller någon annan liten ömhetsbetygelse kan göra under för mig.
Även att hitta på saker ibland bara sambon och jag gör skillnad i sexlivet. Vill man inte lämna barnen till en barnvakt över natten räcker det med några timmar på kvällen så att man kan gå ut och ta en öl, gå på bio eller vad som. Bara man kan få lite tid där man kan ge varandra full uppmärksamhet! 
Med andra ord handlar det mest om hur vardagen ser ut för mig. Hur vi umgås (eller inte umgås) med varandra. När man har småbarn är det lätt att all tid och energi går åt på dom och man glömmer liksom bort sin partner. 

En annan sak jag tänkte på. Har du och din fru pratat om problemet? I din trådstart står inget om hennes perspektiv på det hela. Jag tror det är viktigt att man vågar prata om det även om det såklart är väldigt känsligt. Det är trots allt hon som har minskad lust och nog har lättast att se var problemet ligger. 

Jag och en kompis gjorde ett litet experiment en gång.

Man säger ju ofta att män tänker på sex ofta, typ minst en gång var femte minut och att kvinnor tänker mer sällan på sex. Män sägs ju oftare (och det stämmer troligtvis även om det inte är så för alla) vara kåta och vilja ha sex medan kvinnor inte har så stor sexlust. Ett, i våra ögon, nog så tydligt samband borde ju finnas här tänkte vi.

Jag vet att detta handlar om generaliseringar men iallafall gick experimentet ut på att vi skulle tvinga oss att tänka en sexuell tanke var femte minut under en vecka. Nu lyckades ju inte det till 100% men faktum är att för oss båda två (kvinnor för övrigt) så ledde detta tänkandet till att vi båda två blev kåtare och automatiskt tänkte mer på sex.

Fungerar lite som affirmationer av typen "jag vet att jag är vacker", intalar man sig det tillräckligt ofta så känner man sig vacker.

Poängen med mitt inlägg är iallafall att om din fru verkligen VILL öka sin sexlust så kan detta vara ett alternativ.        

Måste bara få det här ur mig... Följer oxå tråden med stort intresse, men är mest av allt fascinerad av att du lägger så mycket tid och kraft på detta (hinner du jobba överhuvudtaget?)

Missförstå mig inte nu, jag tycker det är beundransvärt men kan inte låta bli att tänka att du verkar hantera saker på samma sätt som jag själv alltid gjort, dvs problem är till för att lösas, och kan man inte lösa ett problem så blir det ett nederlag, dvs man förlorar... Alltså försöker man och försöker och försöker och försöker...
  
Vid ett besök hos en psykolog för ett par år sen så sa hon till mig på skarpen till slut "detta är inte ett problem du kan lösa, ACCEPTERA det och lägg din energi på annat, som att njuta av livet, nuet och dig själv"

Har faktiskt försökt lyda det rådet efter det, och ta mig sjutton, hon hade ju dessutom rätt! Har fortfarande svårt att släppa problem (på jobbet, privat, you name it) men jag vet att jag KAN och rätt som det är gör jag det och traskar vidare genom livet och det har varit en enorm befrielse.

Du skriver också nånstans att du har en förmåga att prata sönder saker även om du menar väl (du formulerade det inte riktigt så men så tolkade jag det). Dvs du vill verkligen lösa problemet med din och din frus sexliv och lägger massor av timmar på att ta reda på allt möjligt kring detta för att kunna lösa det åt er, sen vidarebefordrar du det till din fru. Problemet är att din fru inte varit på tåget riktgit lika länge som du och risken är stor att det blir otroligt pressat istället.

Om hon också är intresserad av att lösa detta, lägger hon numera också en massa energi och tid på att hitta lösningar? För problemet är ju inte bara ditt?  Eller är det så att hon "går med på" dina förslag men det är DU som gör jobbet?
     

     

Hemskt ledsen, men jag kan bara inte hålla med kvinnorna som tycker att du gör rätt. Förmodligen för att jag själv levt på samma sätt.

Fräter upp dig inifrån?
Äter mer och mer Viagra fast du inte behöver?
Vill vara den man som din fru verkar längta efter?
Cykla på en tandemcykel där bara en trampar?  
Bedöva din längtan?  

Kunde lika gärna skrivit det själv, förutom det där med Viagra då, jag åt istället en liten tablett som TOG BORT min sexlust för att inte vara för "på", för att "vänta" på hans initiativ, för att inte bli "för" kåt (dels för att jag då gick för fort fram men oxå för att jag visste innan att trots att det var jag som längtat i flera dagar och tydligt visat det så var det jag som inte fick nån utlösning när det väl var dags) Vad var poängen då egentligen? För vems skull?

Kan så otroligt mycket om relationer, relationsteorier, psykologi, hur mannen fungerar, hur kvinnan fungerar,  hur olika människotyper fungerar, hur manliga vs kvinnliga kroppen fungerar mm mm i all oändlighet.  Tyvärr blev det en del av problemet att jag "forskade" för mycket, jag var FÖR inriktad på en lösning på något som han egentligen inte tyckte var alls lika viktigt som jag tyckte.

Barnen? Nu hade jag inte barn med mannen jag beskrev ovan, men frågan är om barnen skulle uppskatta att jag offrat mig i en framtid?   

Jag tänker så här: om HON verkligen vill lösa detta så är det HON som måste komma med lösningar, inte du. Du har redan talat om vad problemet är och du har försökt förstå och komma med förslag till lösningar.

Lite klyschigt, men formeln "När du xx så könner jag xx, istället skulle jag vilja xx nästa gång" funkar förvånansvärt bra.

Ex "När du inte har ett eget behov av sex och ett behov av mig och min kropp så känner jag mig osynlig, ledsen och obekräftad, istället skulle jag vilja att du tar egna initiativ till sex så att jag får känna mig bekräftad och längtad efter"    Lite löjligt exempel kanske men du förstår poängen?

Finessen med denna lilla formel är att det finns bara två svar:

1. Jag hade ingen aning om att det var så du kände, givetvis ska vi ta tag i detta"
2. Jag hade ingen aning om att det var så du kände/jag visste att det var så du kände, men jag struntar i det.

Om hon inte vill svara alls så ligger bollen hädanefter på henne att ta upp det eftersom du redan framfört det du vill ha sagt. Att du säger det hundra gånger till hjälper liksom inte.

Alt 2 är ju enormt plågsamt att ta till sig men då vet man åtminstone hur det ligger till och kan ta ställning utifrån det.           
   
      

Haha, jag är inte så säker på att vi skulle stå ut med varandra särskilt många timmar

Och ja, var var jag när du var singel? Förmodligen  med nåt av mina "forskningsprojekt". Man lär så länge man lever och människor är bra att lära sig av, men skulle verkligen önska att jag lyckades hitta nån som INTE hade problem som behövdes lösas. Har så oändligt lätt att falla in i "forskarrollen" och blir så himla trött  på mig själv för det.

Får nog även ompröva mina tidigare kommentarer, verkar ju som om din fru faktiskt börjar bli medveten om att detta är ett problem för dig. Dock, du måste nog räkna med att även om hon förstår problemet och vill lösa det så är det inte säkert att det går att få det på det sätt du önskar.
Om en människa inte har lust i sig självt så vet jag inte riktigt varifrån den lusten skulle komma? Genom att ständigt tänka på sex kanske? Det kan ju trigga igång...