Om ingen av föräldrarna vill vara föräldralediga hur gör man då?

Jag mår faktiskt också illa av TS. Hade TS nånsin hållit i en 2mån baby i sin famn så hade TS aldrig startat denna tråd.

Jag undrar också varför två personer varav ingen vill vara hemma med bebisen skaffar barn över huvud taget.. Inte för att det är omöjligt att någon skulle vilja ha barn men inte vilja vara med det men mitt förstånd sträcker sig inte så långt ;) tror att både min kille och jag skulle se föräldraledigheten som en gåva och ev. kommer vi slåss om den ;) trots att han egentligen inte alls ville ha bebis från början eller är så värst intresserad av barn och föräldraskap över lag, och trots att ett barn inte alls passar in i någon av våra karriärer just nu!

Då skaffar man inga barn.

TS.... Vet inte om du är på riktigt, men är du det så börjar jag med att säga att både din och din killes inställning troligtvis kommer ändras när ni väl håller er hjälplösa krabat i famnen. Gör den inte det så uppoffra dig i alla fall att vara ledig i sex månader (tre månader var om så måste vara fallet). Det är stor skillnad på en två och sex månaders gammal baby. Kommer knappast vara den sista eller ens största uppoffringen du gör som förälder!

Själv har jag faktiskt jobbat sedan sonen var 6 månader (tillhör en av de där hemska som använder mig av ovannämnda spädbarnsrum på utländskt daghem!). Inget jag direkt skulle lobba för även om det gått bra och vi alla nu är nöjda med tillvaron. Jag har kommit till den otroligt sorgliga insikten att mitt yrke på något sätt definierar mig mer än föräldrarskapet...

Våra barn är hos farmor två dagar i veckan och dagis två dagar i veckan.