Troende och sex ?

Hon sparade alltså sin oskuld? Vad hände? Gifte ni er eller blev hon bara less på att vänta? Jag vill veta mer!!Åh, väldigt oväntat faktiskt. Är hon gift och har barn osv? Vet du om hon väntade med oskulden tills dess eller?

Baserat på era uttalanden så önskar jag såhär i efterhand att jag också var troende. Nä skämt åsido!

Men låter väldigt spännande faktiskt. Vill höra mer, mer mer!
Är som en helt ny värld för mig.

Vet faktiskt av en gammal kompis som jag hade i skolan, hon var väldigt troende och sparade sig faktiskt till giftemålet, som också blev med en vanlig svensson som var ateist. Precis som exemplet "olika" skrev. Däremot vet jag ingenting om deras sexliv... Synd!

kiriaki - Det där har jag också tänkt på, att vänta med sex. Jag som har ett aktivt sexliv och har haft sedan jag var ca 15 år gammal vet ju nu hur mycket skillnad det är från sexliv till SEXliv. Vad som är bra och vad som är dåligt.

När man inte ens har legat med sin partner vet man ju inte att det kommer att funka för jag personligen, tycker att det är väldigt viktigt att man klickar rent sexuellt likaväl som på det personliga planet, annars finns där ingen gnista. Jag har hellre en erfaren man än någon som har haft sex en gång och får utlösning i byxorna. (nej jag är inte fördomsfull)

Så undra hur troende personer ställer sig till just det? Kanske inte prioriterar ett sexliv?

Vem predikar om att det är fel med oral/analsex och hur tusan säger man det på ett fint sätt när man predikar om det? Mycket spännande. Berätta mer om det och förhållandet du hade samt sexlivet och hur det skiljer sig från nu till då - mer ingående, om du vill dela med dig av det, vill säga.

Sen, varför gick du ur?

Starkt gjort av dig. Min mormor är JV och hon har ju sagt sitt angående hur min mor uppfostrar sina barn, samt att vi får litteraturen hemskickad samt att hon försöker konvertera oss när vi ses, vilket är ca 1-2 ggr per år beroende på "krocken" i livet, så att säga. Är inte speciellt skoj alls att bara få höra att man gör fel. Hon börjar släppa på det mer och mer, men det märks mycket tydligt att det absolut inte är accepterat för JV att familjen inte också är troende. Vi får ofta höra hur dåliga barnbarn vi är osv osv osv. Men, man lär sig se mellan fingrarna.

Tycker det är starkt jobbar att du gjorde det valet och att du klarade av det. Du ska vara stolt över dig själv! Väldigt trevligt att få sådan insyn också i hur du ser på saker och ting. Det lär mig och säkert många andra en hel del om hur det är dels ur sexuellt perspektiv men även i övrigt. Kul att du har en bra sambo!Men är ni inte nyfiken på hur det är med andra? Självklart är äktenskap/partnerskap en plats för det sexuella och man ska ju absolut inte bara knulla runt för att det är roligt, leder till mindre roliga saker vill jag lova.

Men tänkte mer för vissa av oss ateister som inte lägger sådan tyng vid att spara oss så har vi ju kortare förhållanden, tillfälliga förbindelser samt kortvariga/långvariga romanser där vi använder oss av sex som en del av kriteriet för ett fungerande förhållande, inte bara vänskapen.

Sen har jag en fråga till dig, säg att jag som är en bit över 20 och har haft sex med en hel del olika partners, skulle söka mig till kyrkan och bli troende, finns det någon som skulle kunna tänka sig att gifta sig med mig då? Eller ens ta i mig med tång med tanke på vart jag varit och härjat? Tänker man inte mycket på sånt, att man vill att ens partner också ska vara "ren" ?

Vaniljsex behövs inte ens oralsex för, då kan man nöja sig med typ missionären :P

Vad är det du ångrar med livet som du valde att leva?
Kan du berätta mer om hur det var just sexlivet, lite mer ingående? Ursäkta jag frågar så hemskt mycket men är väldigt nyfiken, är som sagt en helt ny värld, då jag som sagt inte har några troende vänner.

Är så intressant att jämföra era upplevelser som troende och mina/våra egna som ateister samt vad som anses vara ett okej beteende och vad som anses vara rätt och fel.

Angående det som min lärare sa om att man har sex för att göra barn, kan det inte tillhöra den "äldre" skolan av att vara troende? För som Anonym förklarar det så var det skamligt att vara kåt.

Jag kan ärligt som ateist erkänna att jag hade en period där jag skämdes över att vara kåt och "frisläppt", jag har länge funderat på om man ska "konvertera" till kristendom bara för att göra det lite lättare med urval och framtid då de i min ålder, nuförtiden, inte tror på att leva tillsammans med en person för resten av livet. Jag kan känna mig väldigt ledsen över det, väldigt ofta. Att man någonstans innerst inne är så kär och så kåt på sin partner att man aldrig skulle vika från dennes sida, men då å andra sidan så vet man att det är vad som händer i dagens samhälle, alla gökar runt, byter partners, har barn med flera olika och skiljer sig hit och dit. Jag saknar vad jag såg när jag var en liten flicka och fick se föräldrar som var gifta, lyckliga och även hade det dåligt men det var sällan skilsmässor. Man kan aldrig riktigt ge sig själv den där ultimata lyckan och lita blint på att det kommer att vara jag och min partner - tills döden skiljer oss åt. Det har väll egentligen ingenting med gud och himlen för mig att göra heller, det har bara att göra med stabilitet och att kunna TRO det bästa.

Sen som hernameispekka säger, skönt att ha en tråd där vi alla kan diskutera utan att klanka ner på varandras sätt att leva, väldigt civiliserat måste jag säga. Detta är ju som sagt någonting som jag aldrig ens har pratat med någon om.

Har ännu en fråga till er troende, pratar ni mycket om sex med varandra eller är det tabubelagt och pinsamt att prata med det om vänner och bekanta? För jag upplever att jag och mina vänner samt familj är väldigt öppna över vad som händer och om någon har en svacka i förhållandet/sexet osv. Vi pratar gärna om det och ger varandra råd om hur vi ska förbättra det osv.

Det skulle jag _ALDRIG_ klara av, att inte prata med det om mina vänner/familj alltså..

Jag kan säga åt min mamma ifall jag har haft ett one night stand (nu är det ju många år sen sist men ändå), jag kan gå till henne med bekymmer om mitt underliv eller om jag fått någon sjukdom. Jag kan säga åt en väninna att "såhär funkar vårt sexliv och det här gillar jag/vi" eller "hur ska vi förbättra det här" utan att skämmas speciellt mycket, kan däremot inte prata om det med okända människor.

Sen blir det iofs mycket sexuella skämt också på vägen, jag kan säga åt en kompis "gud vad sexig du är i den där, om jag var en kille skulle jag ligga med dig", en enkel och skämtsam kommentar, bara sådär.

Jag skulle alltså inte platsa i någon kyrka i vuxna dagar.

Helt OT: Men jag måste ändå säga hur mycket jag har respekt när jag är i/utanför kyrkan och det har jag faktiskt ingen aning om hur det kommer sig. Jag svär aldrig och jag sjunger psalmer (om än med svårighet) och lyssnar på prästen, säger åt andra om de pratar osv. Min sambo är tvärtom och somnar typ i en bänk eller så, svär och lever om så brukar ha fullt upp med att korrigera det beteendet.

Okej.
Vad gäller snacket om preventivmedel och sånt då? Hade ni det när ni var 14-15 eller var det inget snack om saken alls? I vilken ålder blev det aktuellt?

Följdfråga på det är väll varför du började med p-piller innan vigseln och varför det väntades med sex efteråt?

Väldigt trist att höra att det blev någonting ångestfyllt av det hela, speciellt då det var med din äkta man och allt. Får jag fråga hur det gick sen? Är ni fortfarande ett par idag? Hur har du det sexuellt för tillfället? Hur blev det med barn och så?

Enligt mig så har inte det där så mycket med tro/kristendom att göra, mer bara vad man själv som person anser vara okej. Bara för att man är ateist så betyder det ju inte att man har samma syn på kärlek och sex som alla andra ateister har, precis lika olika som vissa troende.

Jag personligen är ju som sagt, ateist, men jag har ju mina egna tankar och tycken om saker och ting. Jag föredrar sex när kärlek är inblandat, jag tänder inte på bdsm och jag står för monogami, men jag knyter det inte till någonting åt det religiösa hållet. Det är mer bara vad jag föredrar och anser vara okej enligt mig. Däremot står jag för ett varierat sexliv och är absolut öppen för att testa nya saker, jag gillar vanilj lika mycket som lite hårdare samt att jag tycker oral/analsex kan vara trevligt ibland. Jag kan känna mig smutsig när jag utfört en sexuell handling som i efterhand inte var en bra idé, men det har ju ingenting med gud att göra, det har med min personlighet att göra.

Så egentligen med tråden kan vi väll alla vara eniga om att det spelar ingen roll om man är troende, ateist eller något mellanting, sex är lika varierat som det finns människor, typ.  Sen är det ju mycket som blivit inpräntat av föräldrar, släktingar, bibel och församling.

Tack för ditt svar Smurfan.
Du får mer än gärna dela med dig av just detaljer kring sexlivet, om du inte tycker att det skulle kännas jobbigt. Om det är vanilj eller lite mer peppar osv?

Nu var ju inte tråden riktad till just kristendom utan troende i sig och även om JV inte är samma sak eller liknande kristendom är det ändå en tro, precis som lykantrophona som är hedning.

Ursäkta om jag säger det, men herregud så hemskt att ens föräldrar gör någonting sådant.
Psykologerna som du gick till, var de också kristna och av samma tro som dina föräldrar?

Tycker att du borde gå till en annan psykolog och prata om det här så att det kanske släpper lite? För även om du inte har någon vidare drift till att ha självsex eller sex med någon annan, så ska du ju inte behöva se det som någonting skamligt och fult. Ingenting att behöva ha ångest över!