Troende och sex ?

Katolska praster som inte ska ha sex alls har ju trevligt med smapojkar.. och utifran detta antar jag helt sonika att ju mer fanatiskt religios man ar desto mer skruvat sex har man!

Sen kan man ju saklart vara ateist och ha skruvat sexliv ocksa men jag tror absolut att ju mer troende desto mer extremt sexliv. Kan tillagga att jag bor i USA och alla makens bekanta som utat sett ar stenhart troende kristna, predikar i kyrkan osv. alla har kopt sex av prostituerade, ar otrogna mot sina fruar, satter pa fjortisar (vilket = fangelse har) osv.

Jag vet att en anstalld till min pappa var djupt troende (en man) och gifte sig vid 26 ars alder med en skitsnygg tjej (han var varldens tont), dom hade varit tillsammans i typ 5 ar utan att ha sex (!!!) men skulle da antligen knyta knuten sa dom fick nuppa.. Horde nagra ar senare att dom skiljde sig bland annat pga daligt sexliv! Snacka om att bygga upp forvantningarna lite for mycket liksom..  

Samma har! Ar oerhort glad for att min make har haft en del partners, jag tyckte nastan hans 35 stycken var lite lite.. tills han sa att han inte raknat in att motta oralsex och att han hamnar pa tresiffrigt om man raknar med det  haha! Jag tycker att det ar viktigt att man far leka av sig och 'finna' sig sjalv sexuellt eller vad man ska saga innan man slar sig ner. Mitt ex (som var 17 nar vi traffades, jag var 19) var oskuld tills jag tog den av han och jag tyckte det var skitjobbigt att jag var hans enda faktiskt, var alltid radd for att han ville testa annat eller var nyfiken! Kom aven pa honom med att vara reggad pa knullkontakt.se (och han letade inte tjejer.....) sa helt ute och cyklade var jag ju inte!

Jag tror att dom snarare inte tanker efter ordentligt innan, eller sa ar dom kanske inte bekvama med sig sjalva/blivit lite hjarntvattade sa dom tanker inte i dom banorna.. Eller sa har dom kanske en helt annan syn pa forhallanden och tycker det ar mer bara om vanskap och att sexet bara ar ett litet plus, medans vi vanliga dodliga ser det som en viktig del av ett forhallande? konstigt ar det i alla fall! :P

Ville bara saga starkt jobbat att bryta dig loss fran nagot som inte fungerade for dig! Onskar fler manniskor var lika vettiga som dig (bade gallandes religion och andra saker) :)

Du AR stark!! Det kravs ju valdigt mycket av nagon for att ta ett sadant beslut! Och du ar en bra mamma som raddar dina barn fran nagot som inte ar bra for dom.. nar det galler din familj sa ar det bara att hoppas att dom andrar sig lite och att ni far kontakt igen.. men om inte sa kom ihag att man kan alltid traffa nya vanner och skapa en ny familj och gemenskap som kan fungera battre an med 'riktiga' familjen! Jag jobbar pa en san sjalv da jag foll pladask for min make och gifte mig och numera bor i USA.. har bra kontakt med min familj (mest mamma) men har inte sett dom pa over tva ar.. Bavar for den dag jag far barn da jag och maken blir helt ensamma utan hjalp fran nagon alls (hans familj bor langt harifran ocksa), men man far ta en dag i taget helt enkelt

Later ju som att du har haft tur mitt i allt elande anda! Nagra fa bra vanner och en bra karl och friska barn ar allt man behover faktiskt :) resten kan man hantera allt eftersom! :)