Får man göra IVF efter man adopterat?

Vem skulle hindra er? Vem kan förbjuda något sådant? Ingen, naturligtvis.

Olika landsting kan ha olika policy angående gratisförsök. Privat kan ni göra hur många IVF ni vill.

Givetvis kan inte adoptionsutredarna "kräva" att någon avstår från att försöka få biologiska barn inom en viss tid, men de kan starkt rekommendera att man avstår. Det har de goda skäl till. Men som barnlängtande kan man ha precis lika goda skäl till att göra annorlunda. Åren tickar på fort både när man vill adoptera och/eller försöka få biologiska barn.

Om man gör IVF ganska snart efter hemkomst och blir gravid (eller blir gravid utan hjälp på traven) och så småningom föder barn är man i den lyckliga situationen att man på kort tid blivit en flerbarnsfamilj. Vad ska utredarna göra åt det? De kan naturligtvis inte göra någonting. I det läget är de flesta inte intresserade av någon syskonutredning, så det hotet behöver man inte fästa sig så mycket vid.

Om man gör IVF ganska snart efter hemkomst och inte blir gravid, eller får missfall, kan man ju lugnt invänta att de två åren har passerat och därefter ansöka om att få adoptera igen, om man vill det. Socialtjänsten har inga möjligheter att ta del av de sekretessbelagda sjukjournalerna. Man kan med andra ord hålla tyst om sina eventuella IVF-försök eller oskyddade samlag. Socialtjänsten hänger trots allt inte med in i sängkammaren.

Utredarna borde med andra ord veta bättre än att ställa krav som de inte har någon rätt att ställa och inte har några möjligheter att kontrollera och följa upp. Däremot kan de ha en dialog med de sökande och resonera sig fram till vad som är lämpligt, skapa förståelse för adopterade barns behov osv. Men det är en helt annan sak än att ställa krav.