Fler barn men inte min man

Jag är 38 år, min man 46 år, har en son på 7 år (med autistiska drag). Jag har alltid velat haft 2 barn, både för egen del och för att barnen ska ha sällskap av varandra både som barn och när de blir vuxna och vi föräldrar inte finns kvar. Jag känner att jag har mycket mer att ge, är inte klar med barnafödandet, känner det enormt starkt. Så i juli 2011 började vi till slut försöken till ett syskon, det tog tid men lyckades till slut i mars, men ett tidigt missfall. Det tog oss (speciellt mig) väldigt hårt.  I maj kom vi fram till att ta ett uppehåll över sommaren och skydda oss. (det sliter endel på sexlivet)

Allt kändes bättre, men helt plötsligt vill nu inte min man ha fler barn, han tror det iallafall säger han, inte nu iallafall. Men både han och jag är ju inte unga direkt, så varför väönta tycker jag. NU säger min man att han inte var till 100% nöjd med att försöka få barn i juli 2011, han ville också men jag ville nog mer. han älskar barn och är jättebra pappa.

Han tycker även att vår son kräver mer än andra barn och vet inte om han skulle klara ett till barn eller framför allt om nästa barn också fick ett handikapp. (vår son fick diagnos vid 3 år och har utvecklats enormt, klarar mycket mer själv nu och det märks inte att han har svårigheter med det sociala samspelet, bara vissa situationer, men andra barn kan ju vara extremt blyga, ha diabetes  mm ) och varför skulle vi vara sämre föräldrar än andra som inte kan ta hand om 2 barn med eller utan handikapp???

Jag älskar min man och vill vara kvar i äktenskapet men på denna punkt så krockar våra viljor rejält. vet inte hur vi ska komma vidare. Min man har en tendens att överdriva, vara överbeskyddande och tänka negativt. (har panikångest) medans jag försöker se det positiva i barn och barnafödande ( klart vi klarar det!!!)