Dottern fick en second hand nalle på barnkalaset.

Nyrik var faktiskt det första ord som poppade upp i mitt huvud när jag läste här. Parat med lite Wisteria Lane fast på svenskt vis. I sådana kretsar brukar det vara oerhört viktigt med yta och fasad, samt vad saker och ting kostar. Hellre nåt fult och dyrt än något snyggt och billigt.

Det kan ju faktiskt vara så enkelt som att de glömt att köpa present, inte kom förbi någon leksaksaffär på väg till kalaset, men däremot hittade en second hand-butik. 

Jag köpte en hel Briobana på loppis för 150:- för nåt år sen och gav i julklapp till ett närstående barn. Allt fräscht och i originalförpackning, räls, broar, växlar, lok, vagnar och gubbar! Barnet blev överlyckligt, liksom föräldrarna. Nypris hade förmodligen legat en bra bit över tusenlappen.

För ett tag sen gav jag bort en kasse mjukisdjur från min och barnens samlingar till ett barn i vänkretsen. Samma lycka där, och varken barn eller föräldrar tyckte det var konstigt. 

Lite OT kanske, men jag har samlat på gosedjur sedan jag var två år, har som mest haft över 130 st. Barnen har även de samlat och vi hade ett tag ett halvt zoo här hemma.

Vi har alltid tvättat dessa i 60 grader. Visst, några kanske har blivit lite slitna av att tvättas för ofta, men då har man antingen fått laga, eller så har den fått gå i soporna eller vara som den är.

Det behöver inte vara  sunkigt bara för att det är begagnat. Varken nallar, kläder eller  t ex sängkläder. 

Jag undrar lite hur det är med glas och porslin? Vissa i tråden tycker ju att begagnade lakan är höjden av äckel, då antar jag att ni/de inte bor på hotell ibland heller? Eller sover över hos familj/vänner i deras sängkläder?

Och som sagt, vad med husgeråd? Går det att äta på restaurang, köpa tallrikar eller glas på Tradera eller är det också väldigt äckligt?

 

Jo, jag är tom så ofräsch att jag köper begagnade lakan på auktion, dessutom samlar jag på gammalt glas och porslin. Och köper dessutom gärna gosedjur begagnat om jag hittar några, fast de behåller jag själv och lägger i min samling. Det var bättre kvalitet på grejerna förr! Har underlakan som är helt ljuvliga, mjuka och sköna och inte ett dugg nötta. Lakan från Hemtex och liknande är ett skämt i jämförelse.
Jag skulle förmodligen aldrig heller köpa något som var uppenbart slitet och trasigt och ge bort (såvida det då inte gällde samlarföremål), men jag tycker inte det är hela världen om någon annan gör det.

Det har hänt när barnen var mindre att de både gett bort saker de själva haft, eller sett något roligt på loppis och velat köpa i present, men då har vi oftast kompletterat med något litet annat.

Men vi vet ju som sagt inte hur den här mamman resonerade, hon kanske hade bråttom, hade glömt köpa present, barnet tjatade om just den nallen, eller så tyckte hon faktiskt att det var en lämplig present.

Det vi vet är däremot att det finns människor som inte tycker att barn ska gå på kalas om de inte har med sig tillräckligt fina presenter, utan borde hålla sina nyllen hemma då istället. Och det tycker jag är en rätt vedervärdig attityd.