Anonym (Men?) skrev 2012-10-11 09:33:35 följande:
Tror ni verkligen inte det ligger något bakom denna svartsjuka? Tror ni verkligen att om man har en partner som verkligen bekräftar en, säger fina saker, har bra sex med, inte är otrogen osv att man ändå är hopplöst svartsjuk då på porr?
Jag var själv riktigt äckligt sjukligt svartsjuk i mitt senaste förhållande och utövade psykisk misshandel riktigt jämtemot den här killen. Men jag var inte alls sådan i början av förhållandet eller i tidigare förhållande. Men sen började det komma kommentarer på att jag var tjock(var absolut inte det), att jag hade för små bröst, att han egentligen bara tänder på blondiner och asiater osv. Han började titta på porr när jag inte var hemma, samtidigt som vi inte hade sex speciellt ofta. Han hade hemligt nummer och en hemlig msn för sitt X som han pratade med i smyg varje dag tills jag kom på det. Samtidigt var han fruktansvärt dålig på att dela med sej av några som helst positiva kommentarer.
Jag kände mej aldrig älskad i detta förhållande och vände mej ut och in för att han skulle börja att älska mej. Men samtidigt blev jag extremt svartsjuk för i mitt huvud skulle han inte lämna mej innan han hittade något bättre. Så jag kontrollerade allt, raderade tjejer jag kände som ett hot på hans facebook, kollade telefonspec, historik osv.
Men så här blir man inte utav anledning, jag var så nedtryckt till fotknölarna, all min tillit var som bortblåst och jag hade bara en stark längtan och ville på alla sätt få honom att tycka om mej och hålla ihop vår familj.
tack för ett seriöst svar!
du kan verkligen inte ha haft d lätt i detta förhållande d har ja full förståelse för för i ditt fall har d gått överstyr. du har även blivit nedtryckt med nedvärderande kommentarer osv dvs psykisk terror vilket gör att man tror sig vara värdelös fast man egentligen inte är det!
detta är inte ok å ja hoppas du kommit ur den här relationen nu!
jag vet vad psykisk terror kan orsaka då ja va tillsammans med en (som ja förstått nu) psykopat. han fick mig att dra mig bort från vänner å familj å min mamma har i efterhand sagt att ja log å skrattade väldigt sällan under den tiden ja va me honom.
tur är att d inte hann gå så långt att hans betende blev riktigt farligt men när ja lämnade honom bröt han ihop å slog mig!
dock tror ja som svar på din fråga i början av inlägget att d inte alltid behöver ligga någon tragik bakom svartsjukan å d är dessa personer jag inte förstår mig på!