Tänker oavbrutet på att äta

Usch en tråd för mej:( Just nu har jag en 200 gr marabou,nötter och en 8 pack munkar framme. det tog jag fram när sambon gått o lagt sig. Helt galet för en som mej, jag har diabetes...

Vet vad som kan hända om jag fortsätter o smälla i mej socker. Ska till diabetes-sköterskan nästa vecka, och hon tar långsockret o jag kommer skämmas som en gris.

Jag kan bara inte vara utan socker!! Bör ju dessutom inte äta så mycket kolhydrater heller, och kolhydrater är det ju i det mesta. Har världens hängmage och dåliga metaboliska värden. Hur fan ska man ta sig ur detta??

Käkar tabletter för diabetesen, som jag blir kass i magen av. Om man kunde bestämma sig för att käka mer normalt, så kunde jag säkert tom sluta med tabletterna.. 

Är just nu inne i en skitperiod och äter det jag känner för. Tänker lixom inte frammåt..  Å ena sidan behöver jag gå ner i vikt, å andra sidan vill jag inte gå ner i vikt, för då får jag en uppmärksamhet som jag inte vill ha. ( fast just det beteendet, är ju en annan historia)

( låter kanske konstigt, men det är så jag känner, hatar all sorts uppmärksanhet)

Är inne i en ond cirkel:((           

Ja precis, sån uppmärksamhet vill jag inte ha, för mej är den negativ.  Har pendlat lite upp och ner i vikt under årens lopp, och så fort jag går ner, så får jag den sortens uppmärksamhet. Kanske låter konstigt i andras ögon, men sån är jag, jag tycker inte om det.
 Jag får ingen uppmärksamhet alls nu när jag väger ca85 kg till mina 164 cm Skönt tycker jag... Med kläder på ser jag inte lika fläskig ut som jag egentligen är:) Har ganska smala ben till min feta mage. Har en kropp som är ganska lätt att dölja vissa skavanker:)

Folk tror nog inte att jag väger såpass mycket som jag gör. Men, hur som helst måste jag gå ner i vikt med tanke på mina metaboliska värden och min diabetes. Visst hade det varit skönt att gå ner o väga normalt, och bara kunna gå in o köpa kläder lätt och behändigt , det är ju så det måste bli.. 

Jo tack, ser bättre ur än vad jag gör nu iaf.. Jag är ganska osocial så jag tycker viss kontakt är jobbig. Kan ju hända att man utstrålar andra vibbar när man är smalare (eller jag iaf) Kanske blir lite mer självsäker. Jag kanske inte behöver så mycket uppmärksamhet för att jag ska tycka det är jobbigt.

Tre gånger har jag gått ner mycket i vikt, varje gång har jag träffat nån. Första gången höll det i 8 år, andra i 3 och nu tredje gången (gick ner 22 kg) så har jag samma pojkvän sen 12 år...Så jag KAN ju gå ner om jag verkligen vill. Så otroligt dålig karaktär bara 

Häromdagen tryckte jag i mej 7 gräddmunkar och igår kväll 200 gr choklad..Senare på kvällen undrar min hjärna vad jag håller på med