Frukost idag blev gröt och flatbröd med keso och lättost. Känns som enorm frukost mot vad jag normalt brukar äta, men kanske tar det udden av suget på kvällen.
Har lyckats ta mig igenom Coop Forum på morgonen utan att stanna vid godishyllan, men det var riktigt tufft. Nu ska jag jobba i ett hela dagen fram till 15, och sedan är det mer träning för store sonen så det gäller att inte falla för snabba snacks i förbifarten. Jag ska klara det!
Lycka till alla idag!
Håll ut!
Jaha, då har vi min rapport här då.
Går jättebra just nu med godisfria livet! (Skrämmande bra, även om suget är stort!) På kvällarna har jag dragit fram en stickning jag började på förra vintern, så jag har något att göra med händerna. Fungerade igår kväll i alla fall, återstår att se om det fortsätter göra det.
Har ätit bra grötfrukost idag igen och ägg och flatbröd till det. Ett par plommon har slunkit ner då jag började jobba grytidigt imorse. Känns ok, än så länge!
Jag är ju rätt smal, men har ätit så dåligt/oregelbundet det senaste året att jag väger mig för att se om jag kan hitta balansen med kost/träning. Vikten är ok, men vanorna är skit.
Hej alla!
Nu är jag hemkommen från gymmet, och trött i hela kroppen. Jag försöker bygga muskler på min klena kropp och få ner fettprocenten lite. Jag inspireras av fitnessbloggar, de har mycket bra mattips och framför allt använder de maten för att bygga upp kroppen, inte tvärtom som jag har gjort. Jag känner att min stress kring maten släpper när jag läser dessa bloggar.
Jag har en sån där fånig dröm om att träna fitness på allvar någon dag. Få den där seniga och muskulösa kroppen typ som gladiatorerna har. Vet är merparten av befolkningen tycker det är skitfult, men jag fascineras över att det går att forma kroppen så med disciplin och hård träning. Dit vill jag komma en dag när barnen är större och jag har mer tid.
Haft en bra söndag, trots att jag ätit rätt mycket. Började dagen med att springa 11.6 km i ösregn, och sedan var jag och lyssnade på sonen som sjöng i kyrkan. Efter det blev det grönsaksauktion i församlingshemmet, med kyrkkaffe och allt. Supermysigt, även om jag inte är troende alls. Fick med mig massor av goa grönsaker hem (och betalade överpris för merparten av dem).
Sedan var vi hemma hos bonusdottern som fyllde år, och nu laddar jag inför Solsidan genom att hälla upp en skål med ostbollar,
Imorgon är det måndag och jag körytterligare en godisfri vecka. Ser fram emot den. Ska försöka att träna duktigt med kondition denna veckan också.
Måndag morgon! Nu laddar vi för en vecka med ett avslappnat förhållande till maten, eller hur? Inga skuld- eller skamkänslor om vi inte fixar att hålla handen från godisskålen en tisdag eftermiddag eller inte kan låta bli en bit fikabröd på jobbet en dag. Det gör inget. Nya tag bara efter det, inte en tripp till ICA för inköp av 500 g lösgodis bara för att dagen ändå är förstörd!
Låter enkelt va? Vi vet ju dock att det inte är så, men jag tänker kämpa på. Laddad till tusan!
Men attan vad svårt det är! Så fort jag tar en extra ostskiva på mackan kommer ju skuldkänslan och tanken att jag borde låta bli. Men varför egentligen? Jag måste ju äta för att orka leva. Och i det stora hela, vad spelar det för roll om jag äter en ostskiva för mycket? En annan dag kanske jag äter mindre än jag borde, men det glömmer jag ju bort. Återigen - negativa tankar tar för stor plats. Nu ska jag bli praktisk och rota fram en matlåda ur frysen!
Prissans: Är det inte Imodium man kan ta? Jobbigt låter det i alla fall.
Här går det så där... Har hemfallit åt att äta naturgodis istället i två dagar, och det har lett till ett halvt kilos viktuppgång denna veckan. Och så moffar jag frukt så magen är som en ballong. Men jag har inte köpt godis! Och det är en positiv sak som uppväger det andra rätt bra. Så småningom kan jag nog trappa ner resten också.
Haha, tyvärr är det ju just de naturgodisarna jag köper (älskar kanelöpplen med yoghurtöverdrag), men jag är också medveten om det höga kaloriinnehållet. Men eftersom vikten inte är mitt problem egentligen (52.5 kg till 168 cm), så får det vara ok, så länge jag inte köper vanligt lösgodis. Men igår och idag blir det inget naturgodisshoppande, nu håller jag mig till frukt och laddar inför en rejäl godispåse till fredagskvällen.
Helgen bjuder på löpträning, gympass och badmintonpremiär med barnen, ska bli så skoj! Vad ska ni andra göra?
Laddat upp med en påsa snackmorötter, äpple och plommon idag! Var otäckt nära naturgodishyllan, men stod emot. Inte på morgonen utan senare får jag äta.
Kan någon förstå varför jag har det där behovet av omedelbar tillfredsställelse? Varför är det inte ok (för mig) att längta efter att äta något gott ikväll? Varför känns det som att det är NUUU jag måste ha det där goda, och sedan trycker i mig det på fem minuter och ångrar mig efteråt? Det är ju inte ens gott, för jag hinner inte njuta av vad det smakar under den stunden.
Jag blir knäpp på min hjärna ibland! Men jag ska komma underfund med den, om det så blir det sista jag gör så ska vi bli vänner och kunna samarbeta en dag, det svär jag på! 
Hallå alla! Hur går det?
Här känns det rätt ok. Det är måndag och det är ju jobbigt på alla sätt, eller hur?
Strax ska jag åka och handla på lunchen. Storhandling hem. Antar att det kommer att slinka ner något gott, men jag kommer inte att skuldbelägga mig själv, utan om jag inte kan stå emot, så ska jag i alla fall halvera mängden av gott jag köper. Babysteps!
Igår gjorde jag i alla fall ett jättestort framsteg! Köpte lite lösgodis i affären för att ha till Solsidan. Tänkte att jag kan ju äta en bit på hemvägen (läs: hela påsen, för jag kan inte ta en bit och sedan sluta...), men med handen på väg ner i påsen blixtrade det till: Nej, jag tänker inte göra mig själv besviken igen!!! Och jag sparade allt till Solsidan! Men oj, vad det var svårt.
Jag tänker satsa på sådana små framsteg. Spara fem minuter längre än vad jag tänkt mig. Inte äta på vägen ut ur affären, utan vänta. Bara lite. Och sedan utöka det. Inga förbud, bara vänta lite till. Till slut kanske jag kan vänta ett par timmar, eller en dag och kanske till och med ändå till helgen! Ser fram emot när jag en onsdag kan köpa en god chokladkaka och säga till mig själv: "Oh, vad det ska bli gott på fredagskvällen tillsammans med ett glas rött vin!"
Tess: Ajdå! Både sjukdomen och tappad anonymitet... Illa... Krya på dig och välkommen hit igen när du fått anonymiteten tillbaka! Du får läsa vad vi andra pysslar med så länge.
Idag har jag inte ätit naturgodis. Stort steg. Däremot äter jag sjuka mängder frukt. Idag har jag hunnit med två äpplen och tre plommon. Åt dessutom två askar Läkerol - aj min mage!
Vägde mig idag igen och vikten pekar tyvärr stadigt uppåt, vilket känns tröstlöst... Nu när jag försöker ta tag i mig själv, äta bättre och träna mer, ja, då går jag upp i vikt? Jag kostregistrerar ju allt i ShapeUp, och så fort jag ser att det börjat bli stabilt, så ska jag gå igenom och se var mina fällor är. Jag vill hitta en bra trivselvikt, bra rutiner och en vettig kost som jag känner fungerar i längden. Jag inser att jag måste sätta gränser för mig själv. Inga förbud, men gränser.
Satt idag på lunchen och lyssnade på kollegorna som pratade mat med en passion som äcklade och stressade mig. Jag insåg att de, som jag ansett har ett normalt förhållande till mat, är lika ätstörda som jag. De pratade om LCHF, GI, att unna sig, med en längtan i rösten och med undertonen att mat är syndigt. Det är fan sjukt! Så ska det ju inte vara? Tar maten upp så stor plats i våra liv? Är det värt det? Borde inte livet fyllas med annat? Men med vad? Mitt liv just nu går bara ut på att planera maten, undvika fällorna, kompensera med träning och att ändå inte försöka att lägga allt för stor vikt vid maten, ja, motsägelsefullt till max. Hur kommer man ur den här spiralen. Gahhhhhh... blir tokig tror jag. 
Hej alla!
Fredag idag! Är supertrött och har haft huvudvärk i flera dagar av att jag biter ihop tänderna i abstinensen efter socker. Äter frukt så det sprutar ur öronen, men det stillar inte suget så bra.
Munk: Jobbigt att känna så. Jag har aldrig fått någon uppmärksamhet från någon, annat än att jag blivit inkallad till chefen och utfrågad om jag mådde bra eftersom jag var så smal (vägde då 48 kg till 168 cm). Annars verkar det inte spela någon roll om jag väger 58, 55 eller 50 kg.
Ikväll har jag laddat upp med två mörka - och dyra - chokladkakor, med två sorters fyllning. Ska ha liten chokladprovning för mig själv (bara jag som äter mörk choklad). Har inte köpt smågodis till mig själv, ingen billig 200g chokladkaka, bara fin choklad. Ett myrsteg till åt rätt håll, tror jag. Gläds åt varje förhoppning om ett bättre liv.