• Diche79

    Försöka igen efter MA :/

    Hej!
    Jag blev gravid på andra försöket, tog sig i början på juni, plussade 20juni. Mådde hur bra som helst, ont i brösten och trött, men annars inget alls!
    I början på juli fick jag ett par droppar blod i trosorna och började googla om det. Stod överallt att det var ingen fara, snarare väldigt vanligt att man blöder under de första 12v..
     
    i början på aug började jag få ont i rygg och vänster skinka, trodde det var fogarna..  På tisdagen så
    började jag blöda, ons kom det lite klumpar. Torsdagen ringde vi till KK och fick tid direkt. Jag såg direkt på
    skärmen att det fanns ett foster men det såg alldeles för outvecklat ut..
    Visade sig att fostret/embryot hade dött i v 6-7, dvs troligen när jag fått blödningen. Men kroppen reagerade inte förrän jag var i 12v :(
    På torsdagskvällen så kom allt ut, störtblödde i typ en timme, fick byta binda var 10e minut.
    Hela augusti mådde jag allmänt dåligt och vi bråkade massor hemma.

    I sept fick jag första ÄL, men vi missade den pga jag trodde jag hade ÄL några dagar tidigare..
    I okt var sambon bortrest när jag hade ÄL.
    I nov trodde jag att jag hade ÄL den 22/11 pga ÄLsmärta, men sen fick jag ÄL-flytningar den 29/11..  Hade dock räknat med ÄL kring 24-25/11.
    Så nu räknar jag med att det inte tog sig i nov, utan vi får köra igen i december och då tänker jag använda mig
    av ÄL-stickor!

    Min kropp har ändrat sig vid ÄL sen MA. Innan jag blev gravid så märkte jag endast av ÄL via flytningarna. Nu har jag haft molvärk+hugg på ena sidan och yrsel under ÄL... 

    Går varje dag och tänker att jag skulle ha ringt när jag fick de där dropparna blod i början på juli.. Då hade jag inte gått en hel månad och trott att jag var gravid.. Eller hade jag varit mer uppmärksam hade jag märkt att alla gravidsymtom försvunnit...
    Men samtidigt är jag glad över att vi faktiskt blev gravida, då vet vi att vi funkar bägge två och att vi funkar ihop oxå!

    Kram till er!

  • Diche79

    Ändå känns det bättre nu tycker jag..   Att man liksom lärt sig nåt. Jag vet att jag nästa gång ska ta
    ev blödningar på allvar. Lyssna på kroppen mer oxå, att inte tro man är lycklig lottad som inte känner
    av graviditeten nåt :/

    Jag tror inte vi prickade Äl denna gång, verkar som jag blev lurad av kroppen och trodde det var ÄL 22/11 när den i själva verket var 29/11...
    Så nu räknar jag dagarna till den 20/12 när jag ska börja testa med ÄL-stickor!  

  • Diche79

    Det jobbigaste för oss var att våra bästa vänner väntade barn, fick en pojke i oktober.. Så hon satt och klagade över hur jobbigt det var, hur ont vissa sparkar gjorde osv.. Och jag ville skrika till henne att hon skulle vara nöjd för det och jag skulle kunna göra vad som helst för att få ont av en spark från en bebis! 

    Men jag tänker som E Maria, allt det här är värt det om man bara får ett barn. Vi brukar säga att fostret som inte ville stanna kvar var liksom inte vårat barn. Hade kroppen inte avslutat det själv så kanske vi hade fått ett barn som inte levde länge efter förlossning osv. Vi försöker tänka att kroppen gjorde det som den tyckte var bäst.
    Även om det känns jättejobbigt!

    En barndomsvän till mig gick igenom 4 missfall under knappt 2år, varav ett MA. Och nu har hon en sååå söt 6-mån flicka! Hon sa att sista graviditeten så oroade hon sig varje dag, till vecka 25. Sen tänkte hon att för varje vecka som går nu så ökar chansen att bebisen överlever även om den skulle tvingas förlösas tidigare.     

    Vi har nog gått vidare så gott det går nu, även om man tänker på det nästan varje dag. Men jag kommer vara livrädd den dagen jag får ett plus igen, och varje gång man går på toa kolla extra noga i trosan så det inte är nåt blod där!   Skulle man få illamående så skulle jag vara SÅÅÅ glad för det :) 

  • Diche79

    Men Bubbas, usch vad ledsamt! Stor kram till dig!
    Har du gjort något mer test?

    Vi skulle ha tagit KUB-test veckan efter MA och vi hade bestämt att inte
    berätta för någon innan dess. Är ändå glad över att det började blöda innan,
    hade varit hemskt att gå på KUB och få veta då att det redan var dött!

    Men nu känner vi bägge att vi vill berätta tidigare när jag blir gravid nästa gång.
    Vi umgås så mkt med hans föräldrar och syskon, träffas flera gånger i veckan.
    Det var jättejobbigt att må dåligt i aug och kännas som man ville gråta hela tiden men
    istället försöka vara glad mot alla i familjen...  :/

    Jag har räknat på mina dagar lite, kom fram till att det nästan måste ha varit ÄL den 22/11, då var jag
    på dag 13-14 i cykeln. Isf borde BIM vara nu på lör-sön! 
    Jag hade ingen ÄL i aug, men mensen har kommit med 30-31dgrs mellanrum sen MA:t! 

  • Diche79

    Hur lång cykel hade du innan du blev gravid?  MA kan störa kroppen rätt länge har jag
    förstått på vissa här på forumet.
    För mig var det 30-33dgr innan jag blev gravid, nu 30-31 de sista 3månaderna.

  • Diche79

    Jag slutade med p-piller sommaren 2011 och så körde vi avbrutet sex fram till april. Sen började vi försöka
    på riktigt i början på maj och blev gravid i början på juni. Så för oss gick det fort med
    första graviditeten, känner mig nånstans ändå glad över att veta på en gång att vi fungerar ihop.

    Lider  med dig Arwen som har haft så jobbigt! Det går inte ens att föreställa sig vad ni har gått igenom :(

    Direkt efter mitt MA så var jag nästan desperat att bli gravid igen, aug och sept var dåliga månader för mig med
    mkt bråk hemma och gråt varje vecka. Sen bestämde jag mig för att fokusera på träning och då började det
    kännas bättre och jag kunde slappna av mer och inte tänkte på MA så ofta.

    Har inte känt något alls den här månaden, lite molvärk när jag tagit långa promenader bara. Men som sagt, räknar med
    att det inte blir nåt utan vi får en ny chans om 2-3v igen!

  • Diche79

    Nej, vi har inga barn sen tidigare utan det är bägges första som planeras nu..

    Tänker oxå som ni, hade fostret överlevt så kanske det inte hade överlevt speciellt
    länge efter förlossningen. Eller så hade det haft nåt gravt funktionshinder, kanske dött
    före 5 års ålder mm.

    Sen är jag glad nu att kroppen ändå gått tillbaka till "normalt" igen så pass snabbt. Vill inte ens
    tänka på hur det hade känts att få vänta upp till ett år innan första ÄL kom!

    Tänker oftast att "nu hade jag haft så och så länge kvar till förlossning" osv. Då blir
    det jobbigt, men för det mesta så har jag lagt det bakom mig.

    Hur tänker ni andra, ska ni försöka bli gravida igen eller ska ni vänta? Min kropp hoppade ju över
    ÄL månaden efter MA så vi fick vänta 2mån innan vi kunde börja. Sett nu så är jag rätt glad över det för
    då hann vi bägge sörja "klart".

  • Diche79

    Ja, vi började försöka igen i Sept, hade aldrig ÄL i augusti efter MA:t...
    Men min sambo var bortrest både sept+okt när det var ÄL.
    Så nu i november var första riktigt försöket sen MA:t. 

    Jag är 33 och min sambo är 35. Vi kör på med sex varje dag under ÄL,
    och sen varannan de dagar som inte är ÄL.
    Är rätt säker på att det inte tog sig nu, så vi får försöka igen kring Jul...

  • Diche79

    Hej tjejer,

    hur har ni det i snövädret?? 

    Bubbas - har du testat något mer? 
    Jag har kvar mina ÄL-sekret, haft det i en vecka nu. Hade lite molvärk imorse, så mensen
    är nog på g nu... 
    Den får gärna komma tidigt så jag kan komma till ÄL igen och få en ny chans :)


    killerqueen skrev 2012-12-05 21:49:03 följande:

    Ja, jag tror han blev skrämd också även om han inte är den som skulle erkänna det typ. Eller ja - han visade såklart att han var ledsen och så, han var helt förstörd när det hände. Men nu är han kanske rädd att det ska hända igen, fast undermedvetet typ! Och jag vill inget hellre än att bara försöka, försöka, försöka!
    Jag förstår hur din sambo känner sig, jag hade samma tankar de första dagarna "det här är inte värt det"..  Men sen går det över och nu längtar man sååå efter ett plus igen!

    Vi flyttade till huset sommaren 2011, och då hade vi inga barnplaner än. Vi ville gärna bo nåt år i huset och renovera lite och bo in oss först. Så nu har vi ett sovrum som är kvar att fixa bara, och det är tänkt som barnrum. Men tillsvidare används det som "häng upp tvätten"-rum!

    Men min sambo har hela tiden sagt att vi kommer bli gravida på första försöket, och jag har sagt att det kan ta ett år.
    jag blev gravid på försök nr 2, men sen gick det ju som det gick med det :/
  • Diche79

    Åh, hoppas att det är mens på ingång för dig nu och att den blir regelbunden!

    För mig kom ÄL tillbaka i sept (MA i augusti) och sen dess har mensen kommit
    på cykeldag 30-31 varje månad.
    Hade samma innan jag blev gravid oxå, förutom en gång när den kom på dag 33.

    Här har jag fått mer molvärk, så nu är nog mensen på ingång, eller så är det PMS.
    Får vänta och se!

Svar på tråden Försöka igen efter MA :/