Försöka igen efter MA :/

Hur lång cykel hade du innan du blev gravid?  MA kan störa kroppen rätt länge har jag förstått på vissa här på forumet. För mig var det 30-33dgr innan jag blev gravid, nu 30-31 de sista 3månaderna.

Arwen: När jag fick mitt MA konstaterat tyckte MVC att jag skulle vänta ut det, tills kroppen gjorde sig av med det självt. Jag vägrade dock gå med ett foster i magen som var dött sen flera veckor, så jag åkte upp till NÄLs KK och fick första omgången tabletter för att komma tillbaka dagen där på igen (om jag minns rätt.) Blev inlagd över dagen, tog tabletter med visst antal timmar imellan, blödde floder, hade såna värkar så det var inte sant. Efter 8-9 timmar kom fostret och moderkakan ut, och det var dags för VUL för att se att allting var ute. Läkaren kollade, sa att allting såg bra ut och att allt var ute. Jag frågade honom varför i heeela helvetet min kropp hade lurat mig så, varför jag fortsatte växa och allting när det inte ens fanns ett liv där. Han svarade att hela grejen med att min kropp inte stötte ut fostret (min kropp hade inte ens börjat öppna sig, inte något tecken på att utstötningen var på g) var ett jättebra tecken på att min kropp klarar av och vill vara gravid! Precis som att min kropp också hade bestämt sig för att bli mamma och inte ville ge upp, ungefär. Han sa också att nästa graviditet (när det nu blir, om jag prickade in ÄL nu eller om det får bli nästa månad) borde gå hur fint som helst!  Jag försöker tänka att fostret dog så tidigt för att det är ett liv som inte hade klarat av att leva utanför min kropp. Kanske hade det såpass grava funktionshinder att det helt enkelt inte gick? Jag försöker intala mig att det är något sånt, även om jag fortfarande vägrar förstå vad som har hänt. Låg och grät senast igår kväll pga det. Jag skulle varit i vecka 26 nu eller något sånt. Fan, vi har tillomed saker ståendes som vi köpte ganska tidigt för vi var så jävla glada (vilket jag ångrar nu) Jag vill vara gravid igen. 

Nej, vi har inga barn sen tidigare utan det är bägges första som planeras nu.. Tänker oxå som ni, hade fostret överlevt så kanske det inte hade överlevt speciellt länge efter förlossningen. Eller så hade det haft nåt gravt funktionshinder, kanske dött före 5 års ålder mm. Sen är jag glad nu att kroppen ändå gått tillbaka till "normalt" igen så pass snabbt. Vill inte ens tänka på hur det hade känts att få vänta upp till ett år innan första ÄL kom! Tänker oftast att "nu hade jag haft så och så länge kvar till förlossning" osv. Då blir det jobbigt, men för det mesta så har jag lagt det bakom mig. Hur tänker ni andra, ska ni försöka bli gravida igen eller ska ni vänta? Min kropp hoppade ju över ÄL månaden efter MA så vi fick vänta 2mån innan vi kunde börja. Sett nu så är jag rätt glad över det för då hann vi bägge sörja "klart".

Har gjort operation och haft behandling med Synarela för min endometrios, men den kommer aldrig bli bra - det kommer alltid tillbaka.  Jag och min sambo har också köpt hus. Vi flyttar dit nästa fredag. Köpte det pga graviditeten - läget är så perfekt, ett barnsovrum,  allt som man kan tänkas behöva. Och så blev det såhär. Kommer kännas så jävla konstigt att flytta dit nu och inte vänta på bäbisen. Jag vill försöka hela tiden. Efter MA:t var jag rädd och sa att jag inte vågar försöka igen, för jag vill aldrig vara med om sorgen igen. Min sambo sa att det är klart vi ska försöka igen, så fort det bara går. Nu vill jag verkligen. Han verkar dock mer tveksam. Tycker vi ska vänta. Vet inte om han blir orolig eller vad det är.  Jag kan ligga och gråta på kvällarna för att han verkar tveksam... Jag vill ju! Är 21 om tolv dagar, förlovad med min prins som är 24. Många anser nog att jag "stressar" för mycket. Typ, "du är ju bara 21, det är ingen brådska" - jo det är det. För jag vet inte hur min endometrios utvecklas, man vet ingenting om hur livet ser ut i framtiden - man ska leva nu. Och min största dröm är att få ha en egen familj, och att få älska ett barn måste ju vara det finaste som man nånsin kan göra! 

Endometrios är typ.. Enkelt förklarat - blod ur livmodern läcker ut i buken och växer fast på andra organ, i mitt fall på äggstockarna, livmoderns utsida och urinblåsan. På operationen brände de bort endometritet (blodet som läckt ut och härdat) och sen hormonbehandling som satte mig i ett fejkat klimakterie, typ! Min storasyster har samma sjukdom och har gått igenom MÅNGA års försök, flera IVF osv för att lyckas. Idag har hon två barn, men det har tagit tid och energi att komma dit. Ingen fara, bara att fråga på! :) Vi hann inte köpa några möbler så, men köpte vagn av våra kompisar och fick en massa blöjor, amningsskydd, salvor, nappar osv som de hade fått över. Så vi har blöjor för typ 2 månader! Men som du säger får nog rummet bli gästrum eller kontor eller något sålänge! Ja, jag tror han blev skrämd också även om han inte är den som skulle erkänna det typ. Eller ja - han visade såklart att han var ledsen och så, han var helt förstörd när det hände. Men nu är han kanske rädd att det ska hända igen, fast undermedvetet typ! Och jag vill inget hellre än att bara försöka, försöka, försöka!   Jag är totalsnurrig och har ingen koll på någonting känns det som, men om jag inte är helt ute och cyklar är BIM typ på min födelsedag. Hade koll på senaste, men har glömt!? Har för mig att ÄL var nu under helgen ca. När har ni BIM? Som sagt, jag tror ca 17e dec för mig! Hade ju varit världens coolaste att få ett plus på min b-day, men som sagt ;p Vi får väl se! 

Hej tjejer, hur har ni det i snövädret??  Bubbas - har du testat något mer?  Jag har kvar mina ÄL-sekret, haft det i en vecka nu. Hade lite molvärk imorse, så mensen är nog på g nu...  Den får gärna komma tidigt så jag kan komma till ÄL igen och få en ny chans :)Jag förstår hur din sambo känner sig, jag hade samma tankar de första dagarna "det här är inte värt det"..  Men sen går det över och nu längtar man sååå efter ett plus igen! Vi flyttade till huset sommaren 2011, och då hade vi inga barnplaner än. Vi ville gärna bo nåt år i huset och renovera lite och bo in oss först. Så nu har vi ett sovrum som är kvar att fixa bara, och det är tänkt som barnrum. Men tillsvidare används det som "häng upp tvätten"-rum! Men min sambo har hela tiden sagt att vi kommer bli gravida på första försöket, och jag har sagt att det kan ta ett år. jag blev gravid på försök nr 2, men sen gick det ju som det gick med det :/

Åh, hoppas att det är mens på ingång för dig nu och att den blir regelbunden! För mig kom ÄL tillbaka i sept (MA i augusti) och sen dess har mensen kommit på cykeldag 30-31 varje månad. Hade samma innan jag blev gravid oxå, förutom en gång när den kom på dag 33. Här har jag fått mer molvärk, så nu är nog mensen på ingång, eller så är det PMS. Får vänta och se!