Påbörjade våran utredning idag, har försökt att få barn i 10 månader. Inte så lång tid jämfört med vissa här inne men för mig känns det som en evighet. Så idag var alltså första besöket, fick lämna blodprov och maken fick också lämna prov. Svar om en månad, önskar tiden går fort fram tills dess. Någon mer som nyss påbörjat sin utredning eller ska, som vill följas åt?
Thotis, är han inte snäll mot dig finns det ju ingen anledning att stanna! Det handlar inte bara om känslor, det handlar om att det ska fungera och att man ska känna respekt (mestadels av tiden i alla fall 
). Jag kan tänka mig att om ni hade det likadant och sen fick barn (nu vet jag iofs inte om ni har barn sen tidigare) så skulle det bli ännu jobbigare. Då är det ju lika bra att ni separerar eller tar tag i det svåra innan dess. I övrigt tror jag inte att det finns bara en person vi passar med. Det finns många! Och det finns många olika sorters förhållanden. Hoppas verkligen att du tar hand om dig nu framöver. Och om du inte redan har en samtalskontakt (ex. psykiatrin) så vill jag bara säga att man kan få stor hjälp därifrån!
Jag testade negativt idag, har visserligen BIM först i morgon men ändå.
Trodde verkligen på den här månaden.
Jag fick mina gravstickor idag och fick inget streck, möjligen ett väldigt tunt och det kan ju i så fall vara rester från missfallet. Så jag får vacker vänta och se.