Hjälp, min tjej är sjuk i huvudet!
Nej altså jag har inget problem att servera hennes mat sorterad i högar, faktum är att i jusst fallet jag tänker på överdrev jag lite och presenterade hennes mat "perfekt" men fick höra att jag slarvat. Jag tittade på henne och häpnade. Hon insåg direkt och så skrattade vi bara åt hennes tvånygsnevros.. Jag kan vara lite rörig i köket så förstår att hon menade mer allmänt säkert. Och sånt ser jag som normala tillfälliga hormonella vredesutbrott. Jag har läst hennes mess svar om och om.. Jag ser nog inte hennes "välgärningar" för mej tydligt nog. Det är många av de grejor hon gör som är snällt. Men ger mig skit för samtidigt. Exempelvis kan hon hjälpa mig att kolla igenom en jobbig räkningshög och sortera ut det viktiga. Men om hon samtidigt som hon gör det; påtalar hur dålig jag är som inte har gjort det tidigare. Blir inte känslan att jag blivit hjälpt. Sen andvänder hon det som exempel på hur snäll hon är.. Fast när jag bad henne om det var reaktionen som om hon "skickade mig saltet" om jag vetat hon tyckkte det var så jobbigt hade jag nog vart mer tacksam. Och om hon gör någonting för att hon vill göra det för mig, utan att fråga kan det ibland verka som hon gjort det lika mycket för egen del och för att ha det i sin vågskål. Jag förstår att det kan kännas otacksamt.. Men att liksom såra mig för att jag står under henne på "vara duktig listan" och att jag inte har rätt att bli ledsen om hon är elak. Det känns väldigt pubertetsaktigt. Men eftersom det verkar som hon inte alltid ser från mitt håll är det svårt att bli arg på henne. (Hon är ju ledsen på riktigt) och tycker det är mitt fel. Det skär i mitt hjärta och jag är inte så intresserad av; Ex.. Om vad som faktiskt har hänt och vems fel det var utan mer viktigt vad avsikten var och vem som blev ledsen) ilska och sorg är ju nåt man känner och om det är pga missuppfattning eller felsägning är mindre viktigt än vad som var tanken bakom. Hon måste förstå att jag begär så lite av henne men hon känner nog att hon måste bevisa en massa. Jag är ju nöjd bara hon slappnar av lite och fokuserar på vad behoven är innan hon lägger energi på mej jag inte bett om. Varför inte bara svara ojdå, känns det så? Det förstod jag inte. Istället för att ta upp "protokollet" och titta ifall jag har rätt att känna som jag gör. Messar henne inget mer ikväll (hon svarar ändå inte) men känns så tomt att hon inte ligger bredvid mig ikväll. Det är ju lättare om hon vart arg och sen delar säng. Då vet man ju att det inte är värre än så iaf.