Hjälp, min tjej är sjuk i huvudet!

Syskon? Jag drar mej för att berätta någonting negativt om den jag har förhållande med. Jag vill inte att någon skall börja tycka illa om den jag är ihop med.. Jag pratar med vänner, alla säger att jag skall bo nån annan stans ett tag. Men detta forumet är annars en ganska fin ventil! :) Tror ni att hon ser själv hur illa hon beter sig? Det roliga är att hon ofta säger att jag tycker synd om mej själv. Men jag har verkligen försökt se på mej själv från alla håll. Och jag tycker inte synd om mej alls. Det kan jag ju bara göra om jag först accepterat situationen och försökt ändra den på alla möjliga vis men misslyckats. Jag har ju fortfarande hopp. Men hon har verkligen ingen självinsikt. Ska man berätta för barnmorskan att vi behöver hjälp? Eller hur gör man?

Okej, jag har nog förstått det en längre tid. Men hon gråter då och säger att hon inte har någon annan. Och jag får ont i hjärtat. Tack för era sympatier, jag blir ju orolig ibland om jag kan ha så väldigt fel. Eller om hon verkligen behandlar mej såhär. Jag har aldrig varit med om något värre. Så hör man så mycket att man ska stötta och ta skit. Men var går gränsen? Ps. Ingen som har ett tips på att bli av med förkylning å ont i örat snabbt?

Tack för fina ord och pepp!

Tack, jag ska klura på ett sätt att säga det så hon förstår varför men hon har så svårt att se när hon gör fel.

Tack! Ja, jag har längtat efter barn jättelänge. Det är väl därför hon brukar hota att jag inte ska ha kontakt med den :/

Jag vet ärligt talat inte men det hoppas jag, hon kan ju inte heller vara nöjd som det är nu.

Jag tror hon skulle vägra på grund av kostnaden. Men den skulle man säkert kunna stå ut med bara man vill..

Jag kontaktar gärna ett proffs men vem?

Nej inte ihop länge. Jag har märkt att hon är snäll när hon inte förlorar nåt på det. Och hon har aldrig erkänt ett fel.

Nu har det hänt något efter massa taskiga mess under dagen där jag bara påpekat att jag vill vila. Slutade det med att hon inte ville träffa mej före onsdag. Jag hade inte tänkt träffas på längre än så men ville inte spä på hennes ilska. Då får jag ett gulligt och seriöst sms plötsligt där hon säger något förståeligt.

"Jag kan inte begripa hur du kan få saker till att jag tycker du är dålig! Jag är för första gången riktigt kär, och försöker hjälpa dig med nästan allt. Jag till och med ringer läkarn för att du ska få hjälp med din ångest så du blir av med den. För din skull! Jag har hjälpt dig med dina räkningar för att du inte ska hamna hos kronofogden, för att vi ska ha en chans och köpa en gemensam lägenhet nån gång. Visst jag kanske gnäller när du bara kollar på film, men tänk om jag skulle ta med dig ut varje dag och va utomhus ända tills vi somnar, de är samma sak. Eller att du inte torkar av diskbänken efter dig, de är inte så himla svårt väl om de är viktigt för mig? Du tänker bara på dig och dina egna behov och tänker inte de minsta på att vi ska ha ett barn tillsammans. Hur ska de gå om du är förkyld när jag ska föda? Ska jag åka in själv då medan du ligger hemma och blir frisk. Jag vet att du inte tänker på morgondagen, alls, därför så hjälper jag dig med att göra matlåda tex, men du tänker inte ett dugg på att jag tänker ett halvår framåt i tiden, och så som vi lever nu funkar inte när vi har barn. Då måste man planera saker. Allt från middag till tvättider. Till och med när vi själva ska duscha. Och jag får panik då när jag ser hur de är nu och tror självklart inte att du bara ska ändra på dig över en natt."

Jag tyckte helt ärligt att (visst jag håller inte med henne och tycker hon är orättvis) hon ändå vill mig väl. Men jag tror nu efter en stund bara att hon bara försöker ge mig dåligt samvete.

Jag kan bli lite ledsen när hon försöker plocka poänger med matlådan gillexempel. Det hände. Två ggr. Ena var dagen efter min födelsedag, dagen efter var då min bästa kompis sa att han också ville ha. Då gjorde hon till honom och det vore ju märkligt om jag inte skulle fått.