Inlägg från: Carroangelmom |Visa alla inlägg
  • Carroangelmom

    När blev ni gravida igen efter att ha förlorat erat änglabarn?

    Insanejane77 skrev 2013-01-13 10:56:17 följande:
    Jag förlorade min Iris för att jag fick HELLP-syndrom (ovanlig och ibland dödlig form av havandeskapsförgiftning). Men först visste vi inte att jag hade det utan det upptäcktes på morgonen när jag skulle göra KS att jag var sjuk och en vecka efter hela dramat googlade jag mig till min egen diagnos och blev totalt skräckslagen. Jag ringde upp doktorerna och frågade om det var den diagnosen jag hade och det var det ju mycket riktigt.
    Så på sjukhuset efter KS så sa läkarna att det var "intrauterin fosterdöd" som det heter när barn dör imagen efter v 28. Och det är ju sant att det var det men det kan finnas många orsaker till detta och det är inte alltid man vet varför. Länge trodde jag min lilla Iris hade dött för något som jag kanske hade åsamkat i o m att läkarna inte hade någon förklaring till varför. Så vi valde att obducera vårt lilla gryn och inga fel blev funna på henne. Hon var perfekt.
    Det tog lite över 2 månader att få resultatet och under den tiden läste jag mig till att i vissa fall kunde barnet dö av att modern hade HELLP. När vi hade mötet med läkarna på sjukhuset så bekräftade dom detta och det är nu orsaken i dödsintyget. Jag tycker dom kunde övertygat mig mer om att det inte var mitt fel, tidigare! Ingen som inte förlorat ett barn i magen kan förstå det skuld man bär själv,

    Jag kopierar en liten text från spädbarnsfondens hemsida:
    Definition
     
    I det svenska Folkbokföringsregistret registreras alla barn som föds döda efter 22 fullgångna graviditetsveckor. Fram till och med 30 juni 2008 inkluderades endast dödfödda om de föddes efter 28 graviditetsveckor.
     
     
    Orsak
     
    "Komplikationer relaterade till moderkaka och navelsträng kan orsaka att barn dör före födelsen. Om moderkakan lossnar helt eller delvis kan barnet dö i livmodern likaså om blodflödet i moderkakan eller i navelsträngen stoppas. Andra orsaker till barns död är infektioner (virus och bakterier). Missbildningar och kromosomavvikelser kan också orsaka att barn dör före födelsen, liksom sjukdomar hos mamman. Om barnet föds efter 41 graviditetsveckor ökar risken för att barnet dör före födelsen. Risken för att ett barn ska dö före födelsen ökar om mamman röker, risken ökar också om mamman är överviktig. Att barn dör före födelsen är vanligare bland förstföderskor och bland kvinnor som är över 35 år. Om mamman tidigare fött ett dött barn finns det en något ökad risk för att det ska hända igen. För cirka 10 procent av alla barn som dör före födelsen finner man ingen orsak till barnets död."
     
    Man letar så med ljus och lykta efter en orsak, man vill veta om man kunde gjort någonting annorlunda eller om det är ens eget fel, både för sin egen skull och inför kommande graviditeter. Jag klandrade mig själv oerhört mycket (och gör ibland fortfarande) men jag vet att det aldrig är vårt fel! Något som kan vara extra svårt att inse när man är förstagångsföderska.
    jag är förstföderska , slutade röka helt när jag var i v.8 .. inte druckit en droppe alkohol, är inte överviktig och är bara 20 år. Men ändå har jag klandrat mig själv hela tiden att det är något fel jag har gjort.. men det antar jag att nästan alla gör när en sån här sak händer Rynkar på näsan . Att det finns ökad risk att det kan hända igen oroar mig som tusan nu!! Rynkar på näsan .. ändå försöker jag lugna mig själv med att min mamma födde fyra friska barn efter hennes första dödfödda son. Barnmorskorna på sjukhuset sa även till mig efter förlossningen att dom aldrig varit med om att detta händer två gånger i rad.. hade även en barnmorska med mig  under hela min förlossning som varit med om samma sak som mig.. och hon har också fått friska barn efter hennes dödfödda son.

    Jag är så otroligt tacksam över all personal på mölndals förlossning som hjälpte oss genom detta. och att dom fortfarande ringer till oss och frågar hur vi har det osv. För oss så betyder dom guld!!! hoppas att någon utav dom på mölndals förlossning läser detta. Blir tårögd när jag tänker på hur mycket dom hjälpte oss! Helt otroligt underbara människor.. Dom har gett mig styrka till att gå igenom detta! Så tack tack tack till er!! {#emotions_dlg.flower}
  • Carroangelmom
    lina5462 skrev 2013-01-23 12:39:10 följande:
    Hur går det för dig Carro? :) 

    Jodå.. Mitt avslag är slut så nu väntar vi bara på att mensen ska komma tillbaka igen.. sen kör vi på!
  • Carroangelmom
    Insanejane77 skrev 2013-01-23 22:33:48 följande:
    Det var bra att höra. Jag önskar er jättelycka till! Har läst att när man väl varit gravid så går det lättare att bli det igen för att "nu vet" kroppen hur den ska göra. Så hoppas det går fort för er!
    Kram
    tack! får hoppas på att det är som du säger och att det går fort! Glad
  • Carroangelmom
    lina5462 skrev 2013-01-24 09:12:44 följande:
    Vad skönt! Och lycka till:) Om ca två månader kör vi igång igen, längtar!
    Tack! :) och lycka till för er med
  • Carroangelmom

    Våran dotter dog i psd. Dom hittade inget fel på henne.. Det enda vi väntar på nu är svaret från moderkakan men den såg fin ut vad dom kunde se med blotta ögat. Vi begravde henne förra fredagen. Så himla sjukt att behöva begrava sitt egna barn! Det var det värsta jag varit med om, men hon fick världens finaste begravning.. rosa rosor och blommor överallt och en rosa kista ligger hon nu och sover i. Min älskade prinsessa! Vi ska iväg och tända ljus hos henne ikväll. Min mens har kommit igång nu igen, den slutade igår så nu väntar vi på äl.

  • Carroangelmom
    Besa skrev 2013-02-19 09:48:04 följande:
    Hej jag vill beklaga alla här i tråden att ni också har mist era barn.. Så otroligt sorglig.. Jag miste min dotter i magen den 15 maj 2011.. Kan inte fatta att det har snart gått två år.. Fruktansvärt är det.. Har föröskt bli gravid efter hennes bortgång men det har inte gått så bra har man otur så har man otur.. Har fått missfall två gånger i v 7 😥😥 när ska det här elände slut, det ända jag vill ha ett levande barn.. Har två barn sedan tidigare en son på 8 år och en dotter på 6. Enligt min läkare så säger han att jag har goda chanser att få barn, men om jag ska vara riktigt ärlig så har jag tappat all hopp som finns i världen att få ett levande barn.. Har äntligen fått missfallutredning där visade att jag har höga TPO antikroppar.. Enligt min läkare är det ingen fara, om jag ska vaa ärlig så tror jag inte på han.. Har läst en massa på internet att TPO antikroppar har stor sammankoppling till missfall och ett agrasivt immunförsvar .. Har påpekat detta till min gynläkare det ända han säger JA jag har läst men det finns inget vetenskapligt bevisat.. Hur dum får man vara det i Aten finns det en clinik life heter som hjälper kvinnor med dessa immun tester som inte gör här i Sverige.. Tråkigt att kvinnor ska behöva åka utomlands för att göra missfallutredning vart är Sverige på väg.. Som ängla mamma tycker jag har lidit tillräckligt det är det sista man vill är att det inte finns möjlighet att få hjälp i Sverige blir så ledsen bara.. Hoppas ni kan förstår vad jag har skrivit blir lite svårt med styckindelning från Mob ...

    Jag lider med dig! :'( jag är livrädd över att få missfall. Att bebisen dör i magen igen är typ en på miljonen sa min läkare, det existerar inte ens. Men man är ändå livrädd.. Spelar ingen roll om läkaren säger att det aldrig kommer hända igen. Rädslan sitter ändå i! Man kan ju fortfarande få missfall.. och det är lila skrämmande det! Jag kommer gå på kontroller varje dag när jag blir gravid igen, jag kommer vara livrädd!! Men längtan över ett levande barn tar över. Känns lite tröstande att detta hände med min mammas första bebis, min storebror.. Och hon födde fyra helt friska barn efter det. Men ändå!! Rädslan sitter som sten! :'(
  • Carroangelmom

    Hej! Tänkte jag skulle uppdatera lite här i tråden och kolla hur det går för alla änglamammor här. Jag själv är inte gravid ännu.. min sambo har inte varit riktigt redo än. Har gått 5 månader nu sedan jag förlorade min prinsessa.. Tiden har varit tung! Vi trodde det var PSD .. men nej, jag hade fått en infektion som heter enterokocker vilket hade orsakat att hon dog i magen. Känns lite skönt att ha fått ett svar på vad det var för något som hände . Men fy f*n vad arg jag blev när jag fick reda på att det egentligen var en sån liten grej som orsakade hennes död. Chansen att detta skulle hända igen är enligt läkaren väldigt liten men kommer få göra urinodlingar under kommande graviditet som jag hoppas blir så snart som möjligt. Är det någon annan här som också förlorat sitt barn genom samma infektion? Kram!

  • Carroangelmom
    MarreB skrev 2013-05-23 10:26:11 följande:
    Hej! Nu har även det ofattbara hänt mig - våran lilla dotter dog i magen i vecka 39+0. Denna extrema sorg och tomhet saknar ord! Tar en dag i taget och hade vi inte haft våra andra sex barn så hade nog livet sett betydligt mörkare ut, även fast en del av familjen alltid kommer att saknas. Ingen kan ersätta våran lilla flicka samtidigt som tankarna på en ny liten bebis finns....!

    Usch det är det värsta som finns :( finns ingenting som tröstar.. att säga "jag beklagar" hjälper ju inte det heller :(. detta var vårat första barn.. Det är sjukt tomt! Är desperat att bli gravid igen men min pojkvän är inte redo än så jag får stå ut ett tag till. =( .. Vad hände din prinsessa? Har du fått något svar på det? Kram
  • Carroangelmom
    Therese2013 skrev 2013-05-25 22:37:21 följande:
    Jag beklagar din sorg! Fruktansvärt!
    Jag kan tyvärr inte svara på någon av dina frågor men vill också bli gravid igen, vill så gärna ha ett barn, nu mer än någonsin.
    Förlorade min fina dotter för 2 månader sen, plötslig spädbarnsdöd. Var i graviditetsvecka 41. Var hos barnmorskan 2 dagar innan och då var allt bra, hon hade även rört sig som vanligt dagen innan, fick beskedet att hennes hjärta hade stannat när jag kom till sjukhuset och var mitt i förlossningen.
    Går inte att beskriva smärtan, vill inte gå ut, inte se barn. Men nu känns det bara som att det finns barnvagnar precis överallt!
    Jag hoppas du snart blir gravid igen!
    Åh fy Rynkar på näsan mitt under förlossningen också .. usch det är ju overkligt! Beklagar {#emotions_dlg.flower} .. Kände precis likadant som dig dom första veckorna! Kunde inte gå utanför dörren, var rädd över vad folk skulle säga.. blev nästan folkskygg ;/ Min man kunde vara ute och det var han som fick ta smällarna när folk undrade vad som hänt och förklara för alla att jag inte ville prata om det eller att någon ska komma fram och säga "jag beklagar". Jag var så otroligt rädd att möta omvärlden .. men jag var ju tillslut tvungen att gå ut. Nu har det gått fem månader och jag försöker att leva som vanligt men man påminns varje dag. 
  • Carroangelmom

    Det är hemskt!! :( många utav mina vänner är också gravida och några var gravida samtidigt som mig. Det går inte att beskriva hur krossad man är.. Jag gråter varje dag över saknaden av min dotter och längtan av ett barn.

    Nu ska vi flytta till hus i augusti .. Ska bli skönt att komma ut på landet och förhoppningsvis komma på andra tankar. .

  • Carroangelmom

    Usch vad tråkigt för dig! :( håller tummarna att det går vägen vid nästa försök. Otroligt starkt av dig att inte ge upp!.. Vi ska försöka nu igen om ca 2 veckor när jag har äl.. Så jag hoppas att det går vägen vid första försöket. Under förlossningen fick jag en spruta (eftersom jag har blodgrupp negativ) som gör att kroppen inte ska stöta bort fostret under kommande graviditeteter, antar att det menas att jag inte kan få missfall ?? Men är lite osäker.? ;/ . Kram på dig och hoppas du får en bebis snart! Önskar dig lycka till

  • Carroangelmom

    Jag beklagar! :( oj 9 år.. Ja alla är vi olika. Jag vill absolut inte "ersätta" min dotter på något sett, men längtan efter en bebis är så stark! Hon skulle ju faktiskt vara här nu.. Alla känner ju på sitt sett, jag känner att jag vill bli gravid snart igen. Men min sambo är inte redo än.. Han vill att vi flyttar från Göteborg först innan vi försöker igen. Nu flyttar vi ut på landet om några veckor så hoppas på en bebis snart.


    Kaa76 skrev 2013-06-06 23:33:57 följande:
    Jag förlorade min dotter i samband med förlossningen. Hon föddes i vecka 39+2, var fullt frisk, att hon dog var en ända stor olycka där ingen kan skyllas eller borde ha gjort annorlunda. På sätt och vis skönt att veta, att där verkligen inte fans något någon kunde ha gjort mer än det som gjordes. Hon levde i 25 minuter, men jag var sövd hela tiden så jag såg henne inte fören efter hon redan hade dött. 

    För att besvara TS fråga; Jag har inte blivit gravid ännu,  är nu nio år och 2 månader sedan min Tella dog. Har känt mig redo att försöka bli gravid igen i snart två år, och har nu bestämt mig för att försöka "på egen hand" då jag fortfarande är singel. Är ju så olika vi är, för mig hade det känts "fel" att försöka få fler barn innan jag lärt mig leva med sorgen och Tella inte längre hade varit en liten bäbis, vill aldrig känna att jag får ett "nytt" barn eller ett "i stället för". Men vi är alla olika, och jag vet att det är absolut rätt för många att försöka få syskon så snart efter som möjligt. Bara vi själva kan känna vad som blir rätt för oss.  Rent medicinskt är det ju sällan annorlunda än om syskonet hade levt.  

Svar på tråden När blev ni gravida igen efter att ha förlorat erat änglabarn?