Vad trodde du när du var liten...

Det mätarna visar ska stämma! Inte sitter där mätare som visar 220 men själva bilen klarar 160! Ala bilar klarar 200km/h idag![/quote] nä det stämmer inte står det 220 på mätaren klarar bile t.ex. just 160kmh står det 180 på en bil klarar det kanske 140 står det 240 så klarar bilen 170 osv osv.... så är der jag har varit uppväxt med bilar spelat granturismo sen jag var 6 år nu 25år

Jag trodde man skulle leva till man blev 100, och så trodde jag/ upplärd att sverige va ett sånt tryggt land att man kanske som värst kunde få cancer på ålderns höst och inte bli kronisk sjuk som ung och problem med vård och försäkringssystem.

Att inte kunna växa upp och gifta sig skaffa barn och jobba fanns inte på världskartan att det inte skulle kunna ske, det va ju självklar framtid liksom.

Jag trodde också att vuxna människor kunde allt, typ att det var som om de var fullärda människor.

Trodde att alla de människor som stack ut och inte tillhörde normen va typ konstiga eller kanske sjuka och att de va lite mindre bra och minde värda. Tex en uteliggare.

Jag trodde att män blir kära i kvinnor etc visste inget om gaypersoner.

Jag trodde nog att de som var adopterade va lyckligt lottade och att de skulle va glada för att få ha kommit hit.

Ja trodde troende människor var konstiga och inte så smarta.

TUR att man vet bättre än allt det där idag! Pust..

När jag var liten trodde jag att den vit-svart rutiga färgen som nissarna målar schakbrädet med i tomteverkstan fanns på riktigt

Jag trodde även olika läders nationalsånger var du gamla du fria fast på olika språk

Jag trodde att när en kvinna hade fött ett barn och man hade klippt navelsträngen så sögs den oklippta delen av navelsträngen tillbaka upp i kvinnan. Typ som kontakten på en dammsugare.

Att allt som hände på film, hände på riktigt någonstans i världen

Gammal tråd men rolig ändå.

Jag trodde man gick upp i vikt av att smörja in sig men lotion jag tänkte att det var fett som sögs upp av kroppen.

Kul tråd!

Jag trodde jättelänge (tills jag var ca 10 år ungefär) att tandtroll fanns på riktigt och var någon sorts parasit som vaknade på natten och kalasade på eventuella matrester. Jag var verkligen livrädd för att råka se en sådan där varje gång jag borstade tänderna. Jag minns tydligt hur min mamma gapflabbade åt mig när jag som 10-åring frågade hur de där "djuren" verkligen såg ut, eftersom jag inte vågade titta mig i spegeln när det var mörkt ute. Jag var dock ganska övertygad om att det inte var "riktiga" troll, utan kanske bara såg ut som det. Hon tyckte att det var konstigt att jag som var så stor inte hade en aning om vad karies var för något och jag minns att jag kände mig sjukt kränkt av att hon sade så och att hon skrattade åt mig.

Haha, min man trodde tydligen att tv:n kunde sprängas om man tryckte på en annan knapp än siffrorna på fjärrkontrollen, så han var livrädd att han skulle trycka på fel knapp varje gång han satte igång tv:n.

Jag trodde lika länge att tappade tänder i vatten verkligen blev pengar... Gick med vatten i munnen jättelänge för jag ville ha mer pengar :,)

Jag trodde att blinkersen på bilen visste vart man skulle och visade vägen. 

Underbar tråd

Jag trodde man krävdes om man slog på cirkulationsläget på bilens fläkt och inte tog in luft utifrån. Sen trodde jag hjulen var kvar på backen när bilen hoppade som en tecknad film. Jag va lite rädd att karrossen skulle missa hjulen när de landade men de hände aldrig. Konstigt....

Det mest fantasifyllda och totalt orealistiska var när jag läste i Kamratposten om Grönland en sommar och ville ta mig dit. Lyckades övertala en kompis om att det gick och trodde det låg en flygplats i förorten där jag bodde till Stockholm, hoppades i alla fall så mycket så det var nog så.
Packade nån papperskasse med dom pengarna jag hade och verktyg tror jag, hammare m.m. fick packas för det kunde vara bra att ha.
100 kronor var nog allt jag hade och någon flygplats fanns inte började det gå upp för mig halvvägs till nästa förort så vi bestämde oss för att äventyret var över och gick hem igen.

Jag trodde att när man flyttade hemifrån fick man ta med valfri ägodel från barndomshemmet. Som yngst i syskonskaran stressade detta mig oerhört. Jag insåg ju att soffan och tv:n kommer ryka iväg med syskonen, och jag funderade länge på vad jag skulle välja då. Så en dag marscherade jag in till mamma och pappa vid frukostbordet och informerade dem om att den uppstoppade illern, som mamma avskydde och därför bodde högst upp i bokhyllan utom synhåll, skulle med mig när jag flyttade. De såg ut som två fågelholkar.

Men illern fick jag! Han var ett fint sällskap i min första studentlya!