Förlossningsberättelser!

Ja, roligt att läsa om tvillingfödslar!

Jag blev igångsatt i v 37+2 eftersom jag var öppen 4 cm. Fick värkstmulerande dropp + att de tog hål på hinnorna och jag började få lite onda värkar vid 11-tiden då jag var och åt lunch.

Andades lustgas, vilket ju var riktigt underhållande. Hade en japansk student på förlossningen, så jag sa att nu skulle vi alla prata engelska så att hon förstod. Jag var lite snurrig. Sa att jag var "like a planet going arund the sun" och "this is like in te movies". Det var många inne i salen - sköterskor, läkare och barnmorskor.

16.07 kom tvilling 1, Freddie 47 lång och 2910 tung, och 10 minuter senare kom tvilling 2, Filip 44 lång och 2234 tung, med rumpan först. Det gick väldigt snabbt att få ut nr 2 :) Han var liten och medtagen och fick lov att få hjälp med andningen och lite vård på neonatal. 

Sist kom det jobbigaste och tråkigaste - att sys. Men men - med två nya bebiisar får man väl stå ut med sådant. 

Jag hade en jätterolig förlossning och hade kunnat föda 10 barn på rad. Fantastisk upplevelse, även om det gjorde lite ont emellanåt. Thank God för lustgasen!        

Ja, ut ska ju barnen och ut kommer de ju på något sätt. :) Ligger ettan med rumpan först är det väl snitt som gäller har jag förstått. När min första hade kommit ut så ökade de på det värkstimulerande droppet så att livmodern skulle dra ihop sig snabbt, och krystvärkarna kom nästan direkt då tror jag. Han var ju ute 10 minuter senare :) Det gick mycket snabbt och nästan smärtfritt med nr 2.

Jasså, fick du prova olika positioner? Jag fick bara ligga på rygg för att de skulle kunna hålla bra koll på båda barnen. Ja, det är väl olika från sjukhus till sjukhus, eller från barnmorska till barnmorska kanske.

Dohgon, jag ska lindra din ilska :) Jag var inte bara öppen 4 cm. Den ena tvillingen hade haft lite dåligt flöde i navelsträngen också. Så det var också av den anledningen som de valde att sätta igång mig.

AJ! Att som nyförlöst få en en arm som rotar efter tvilling 2 känns inte som någon hit.

Ja, men visst är det sjukt att man kan öppna sig utan att känna någonting. Andra berättar hur de kämpat och kämpat med värkar och har knappt öppnat sig alls, medan jag inte alls märkt av mina 4 första centimetrar.