Inlägg från: Anonym (olika) |Visa alla inlägg
  • Anonym (olika)

    Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

    Alla reagerar vi och känner olika inför det oväntade och plötsliga. Din reaktion inkluderad givetvis. Er situation är unik även om det inträffade tyvärr är vanligare än vad jag själv vill tro.

    Jag skulle kunna tänka mig att jag kunde reagerat ung liknande som dig i en sådan situation med de förutsättningarna du beskriver. Båda i 45 års åldern, utflugna barn etc. En ny fas i livet som innebär mer eller mindre stora förändringar. Din partner verkar ha fått smak på friheten och karriären. Hon ser saker hon inte sett tidigare eller såg när ni träffades för 20 år sedan. Allt detta har kommit tillbaka i en ny form.

    Jag personligen hade troligtvis inte kunnat leva med det som det är någon längre tid utan att ta upp det. Men hur jag hade tagit upp det vet jag inte. Kanske bara över en kopp te vid köksbordet en kväll!?

    Typ såhär...

    -"Så hur kom det sig att ni träffades, du och din älskare?" (i vanlig samtalston)

  • Anonym (olika)

    Känslostorm är väl bara förnamnet antar jag. 

    Då och nu skiljer sig en hel del när det gäller marknader dock så jag skulle inte sträcka mig så långt till att kalla det för att nedlåta sig. Händer det så händer det...att du träffar någon ny alltså. 

  • Anonym (olika)

    För dig kanske mer eller mindre ovidkommande i detta läget, men för mig som läsare ändå rätt intressant. Misstänkte du någonsin det här? Nu när du vet. I din partners beteende och eller liknande?

  • Anonym (olika)
    "Ja...jo...kanske det. Och visst är det ju så att jag de senaste åren varit o-sexuell i min kontakt med henne. Men det är ju för att jag gav upp och fann mig. Under de tidigare åren var jag väldigt sexuell och ända för en 3-4 år sedan gjorde jag några försök. Så hon har nog alltid lär känna en annan sida av mig än den hon sett de senaste åren.

    Jag tror nog att det helt enkelt är så att hon inte tänder på mig sexuellt. Aldrig har gjort. Hon har attraherats på andra sätt av mig. Men inte sexuellt."

    Jo, till slut ger man sig, även om hoppet lever vidare. Jag har gjort den resan och lyckligtvis fått fart på relationen på många fler plan än det sexuella. 

    Låter som din partner lever ut nu. Stegvis har både självkänsla och självförtroende växt och frågar du mig så anar jag en viss hybris när det gäller det hos din partner (inget illa ment). I din beskrivning låter det som hon fått stå tillbaka i många år p.g.a era barn. Nu känner hon frihet en egen styrka i att hon kan, hon vill och hon tar för sig, som hon tidigare inte "vågat"/kunnat göra.

    Tråkigt att hon inte tog med dig på den resan.

    Pratade ni aldrig om er relation och vad ni ville och önskade? Ville ni inte förändra?  
  • Anonym (olika)
    "Jo visst har vi pratat med varandra. Vi kanske inte har suttit och grävt i varandra efter sanningar som inte sägs rakt ut utan mera kollat läget och försökt ha en öppen dialog. Har vi pratat om sex och våra sexuella önskemål? Nej! Jag gjorde ju försök i våra unga år tillsammans men hon avvisade all sådan diskussion och kände sig mycket obekväm i att diskutera sånt. Så jag har ju inte pressat mig på henne i det ämnet efteråt. Eller skulle jag ha gjort det?

    Men visst har vi pratat om vad vi vill göra av vår tid och hur vi vill leva tillsammans nu när det bara är vi i huset."

    Lätt att vara efterklok. För mig som har facit i hand nu i den relationen jag lever i blir svaret JA, du skulle ha gjort det. Du skulle ha fortsatt att stöta och blöta sex o samlevnad tillsammans med din partner tills det blev lika naturligt att prata om som väder och vind och eller vilken mat ni skall äta i veckan.

    Min partner hade oerhört svårt att prata om sex. Blyg, pryd och osäker sexuellt. Hade och har inte onanerat. Har ingen direkt sexuell erfarenhet innan mig osv. Det tog 1,5 år ung innan vi kunde prata normalt om sex som vilket annat samtalsämne som helst...men då var det en del andra bitar som avhandlades parallellt oxo. 

    Som sagt...tråkigt att hon inte tog med dig på hennes resa som läget är nu för dig och er. Hon insåg ju att hon trots allt var en sexuell individ till slut, som jag antar att hon till viss del kände till i viss grad även när ni träffades!?

    Men inget av det "hjälper" kanske dig nu om det var till någon hjälp. Kanske för att till viss del förstå!? 
  • Anonym (olika)
    Anonym skrev 2013-01-30 13:21:37 följande:
    TS och Milo, vad skönt för er att inte vara kvinnor. Hade ni varit det hade ni fått höra att ni får skylla er själva för att ni inte bjuder till och har sex. Dessutom hade snokandet också fått män att gå i spinn. 
    Det bara bubblar av kvinnor här på FL som vill, kan tänka sig och är där TS fru är idag. I dagens samhälle är det könsneutralt anser jag. De inläggen du refererar till är allt annat än konstruktiva så även detta inlägg av mig i denna tråd. Ber om ursäkt för det.
  • Anonym (olika)
    de Robespierre skrev 2013-01-30 14:20:24 följande:
    Jag tror att just den känslan som infinner sig när man får bekräftat att man har blivit bedragen bara kan jämföras med den man får när någon mycket nära (och som man älskar) dör. I båda fallen så förlorar man någon.
    Eller något.
  • Anonym (olika)
    Anonym (H) skrev 2013-02-03 12:12:06 följande:

    Jag är i samma ålder som din fru och har alltid varit ointresserad av sex i princip. För några år sen tänkte jag att "om jag aldrig mer kommer att ha sex gör det mig inget". Då levde jag i ett samboförhållande där vi inte haft sex på fem år, sen vårt barn föddes. Jag ville verkligen inte, han propsade inte heller. Det hade kunnat rulla på så. Men jag träffade en annan man som märkligt nog väckte min sexualitet. Det var fantastiskt! Jag var otrogen i cirka två månader innan jag sade till min sambo att jag ville separera.
    Nu har det gått två år sen separationen, jag har ett förhållande med mannen jag var otrogen med. Han är mitt livs stora kärlek.

    Mitt barns far tänker jag på med varma känslor fortfarande. Han är en bra far, en bra vän och har aldrig klandrat mig för otroheten vilket är väldigt "stort" av honom. Men han kände kanske också att tåget hade gått för oss. Vi hade aldrig kunnat hitta tillbaka till varandra sexuellt efter så många år utan sex.
     
    Vad jag vill säga är att saker i livet är inte konstanta. Era barn är stora och din fru behöver inte vara lika mycket mamma längre. Ni har kanske tappat bort er gemensamma sexualitet under barnaåren. Jag tycker dock att du ska prata med henne och tala om att du vet. Så får ni ta det därifrån. Jag önskar dig all lycka.


    Med all respekt för din resa så ger jag inte så mkt för din och er "kämpaglöd". Visst kan det vara svårt att hitta tillbaka, men ditt livs stora kärlek!? Antar att du tyckte det även om ditt ex när det begav sig!? O visst är det så att inget är konstant (endast kladdet ), men anstränger man sig inte och eller engagerar sig/håller glöden levande så falnar den givetvis. Så även i ditt nuvarande förhållande, men det vet du lika bra som jag och alla andra. Men det är väldigt intressant det du skriver att "din fru behöver inte vara lika mycket mamma längre" , vilket bekräftar min teori om mamma/kvinna balansen som jag anser är väldigt viktig. Lika viktig som att pappan ses som en man, sin älskare och pappa till ev gemensamma barn.

    Ansvaret är delat här och gemensamt. Men ibland fungerar det bara inte, som i ditt fall. Tyvärr blir det allt vanligare. Vanligare att "fly" verkligheten och hitta något annat nytt och fräscht. 
  • Anonym (olika)

    Så hur gick det i helgen TS? Blev det något läge för dialog?

  • Anonym (olika)

    mm...ok. Så hur reagerade hon? Kände hon en viss skam eller mer "nu är det som det är och jag vet inte vad jag vill"!? Visst är det en process. Hur medveten tror du hon är om hur du känner inför det faktum att hon är med någon annan och kanske har "försakat" dig passion/spänning/sex för att få det från någon annan?

    På din beskrivning får jag en känsla av att "allvaret" i situationen inte har sjunkit in riktigt hos henne!? Men jag kanske känner fel? 

  • Anonym (olika)
    Anonym (H) skrev 2013-02-04 12:43:31 följande:
    Som svar kan jag säga att nej, jag var aldrig särskilt kär i mitt barns far. Jag tyckte om honom, men det som drev mig för ett tiotal år sedan var min barnlängtan, mitt enda fokus var att hitta en bra blivande pappa. Vilket jag lyckades med... Krasst men sant...
    Personligen tycker jag mest "synd" om dig och den "drabbade", men vad vet jag om den biologiska klockan och dess påverkan!? Kär, som i nyförälskad? Aningens egoistiskt om du frågar mig. 
  • Anonym (olika)

    Bedrar och bedrar...antar att du vill höra det ifrån henne själv i första hand!? Kvinnor tror jag har en större generell förmåga att "lyckas dölja/utelämna" vissa grejer under press som i en sådan här situation. De brukar vara mer förberedda på det värsta. I en omvänd situation hade det varit fåra om korsförhör och en oändlig följd av frågor.

    Men, men. Hur känner du inför det faktum att hon kanske mer gör sken av att "de bara pratar" när de träffas än att hon även talade om för dig att de även har sex? Känner du att du kunde avgöra att det fanns mer än hon sa när du frågade om hon träffar någon annan?

    Att du sa just det "träffar du någon annan" kan, beroende på hur man tolkar det, även innefatta just sex. Om så är fallet är ni ju i princip på samma plan i diskussionen även om sex inte är uttalat!? 

  • Anonym (olika)
    Med Lem skrev 2013-02-04 13:42:09 följande:



    Var du öppen med dina förutsättningar för förhållandet? Annars var ditt agerande tämligen osnyggt. Med ett barn fött i ett förhållande som var dödsdömt från början. Och en man som blev av med tio-femton år till begränsad glädje för honom själv.
    Osnyggt som att få till det med annan part...eller bara ett sätt att öppna för diskussion på ett civiliserat sätt? Valet att anförtro sig till en annan och dessutom gå hela vägen är ju redan gjort av henne. Likaså valde hon att berätta det hon berättade när TS öppnade för diskussion. 

    Man ser olika på olika saker och väljer att reagera och agera dels efter erfarenhet dels efter hur allt läggs fram och blir/hanteras.

    Men visst är det snopet att först vara den som vill och till slut ge upp försöken för att sedan överraskas med att den som nekade och avvisade får det på annat håll.  
  • Anonym (olika)

    Varför väcktes inte lusten till sex med dig när hennes lust kom tillbaka och hon kände en stark attraktion till sin älskare? Varför tog hon inte upp detta med dig? Att hon vill ha den förändring? Ville hon inte ha en förändring tillsammans med dig, den hon älskar och lever tillsammans med?

    Vad ser hon för orsaker/anledningar till att det inte skulle fungera sexuellt med dig och er? 

  • Anonym (olika)
    "Terapeuten frågade lite försiktigt om detta (mycket försiktigt för att inte tränga min fru) och det är väl så att den sexuella atmosfären inte finns mellan oss. Hon blev överrumplad av sina sexuella känslor för den här mannen. Hon trodde inte att hon kunde känna så helt enkelt. Det var så hon svarade. Hon har inte dom känslorna för mig....även om hon känner en varm kärlek och tillit."

    Den sexuella atmosfären finns inte för ni båda valde bort den, omedvetet och eller medvetet, även om din fru gjorde det först i ert fall, kan tyckas. Känslor som väljs bort eller försvinner kan väckas till liv igen om man vill och känner att man vågar. Nu är ju förutsättningarna annorlunda. Hon KAN känna lust igen, vilket hon inte trodde. På vilket sätt har du förändrats sedan den dagen ni träffades? Vad har ni i ryggsäcken som har tagit er hit, till otrohet!?

    Det finns ju verktyg även för att hitta tillbaka till varandra. Ett av den kanske stavas FR!? Hur reagerade hon när du fick reda på otroheten?...eller när hon berättade om den? Känslokall?   
  • Anonym (olika)
    Anonym (Vad?) skrev 2013-02-27 12:57:04 följande:
    Men hon skäms tydligen inte tillräckligt för att avbryta det hela. Hon säger sig kunna avsluta det hela om du vill att hon gör det men gör inte självmant det som hon vet är det uppenbara? 

    Kan bara hålla med vad några andra har skrivt, det känns som om din hustru trampar på dig, du får stå tillbaka och ge upp allt, och det med hjälp av terapeuten. 
    Eller så väljer man en liknande väg själv. Föreslår öppet förhållande eller mer tillsammanslevande utan sex, som syskon och sexar annorstädes när lusten faller på.
  • Anonym (olika)

    "Hon skämdes" (kan ej citera direkt av någon anledning, därav manuelle citering)

    Det rationella kanske hinner ifatt både dig och din partner!? Känns ju rent spontant som att hela grejen behöver landa och malas lite innan det hela kan formas på nytt eller ta en annan lämplig väg.

  • Anonym (olika)
    Anonym (xx) skrev 2013-02-27 14:01:04 följande:
    Jag kan faktiskt förstå din fru, även om jag inte försvarar det. Ni hamnade i en ond cirkel och slutade ha sex helt, ni måste blivit helt "avsexualiserade" för varandra. Jag kan förstå att en annan man kunde väcka henne, nån som gick utanför det vanliga mönstret. Kanske hade du kunnat råka ut för att bli passionerad med någon annan kvinna om det hade varit rätt omständigheter.
    Ingen idé att gissa och spekulera. Nu är ni två som vill ha nåt slags sexliv och som vill leva med varandra. Det borde gå att få igång ett sexliv ihop men jag skulle tro att det tar lite tid eftersom ni inte är vana. Ni måste ha en stor samhörighet med varandra som försöker trots så lång sexlöshet och det som hänt.
    Om jag uppfattat det hela rätt så har TS försökt i X-antal år utan resultat. Sen hur långt det kan gå eller hur länge man orkar leva så/med det är en annan femma och högst individuellt. Blir ju jäkligt jobbigt att vara den med lust, vara den som försöker, men trubbas av och blir "likgiltig" för att sedan upptäcka att den som inte hade lust, visst hade lust, men inte med mig. Vilket antiklimax.
Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad