Gravid och vill lämna sambon

Jag och min sambo har bott ihop i 5 år, vi har ett barn tillsammans på 3,5 år och nummer två väntas om ca två månader. 

Saken är nu den att jag är gravid i sjunde månaden och det skär sig så mycket mellan mig och min sambo att jag nu går i tankarna att lämna honom. Jag förstår att det här låter väldigt extremt i den situation jag är i. Men jag är så mättad på hur saker och ting är i vårat förhållande. Jag är så trött på att ha en sambo som förvisserligen hjäpper till (när man ber om det) men det är alltid med en suck och jag är världens jobbigaste människa. Sen så använder han varenda lediga minut med att isolera sig med dator, ipod eller mobilen (de stunder han inte leker med sonen) men jag får som regel ALDRIG umgås med honom och säger jag nåt om det så är det bara suck och blä och jobbigt.

Att hitta på saker med mig eller hela famlijen är också något som för honom verkar vara riktigt jobbigt och när jag frågar om vi kan planera in nåt roligt i kalendern som vi kan se fram imot så får jag höra att han tycker det är bäst att kalendern är så tom som möjligt för det enda han verkar vilja är att slappa. Jag är så otroligt trött på att han får mig att känna mig som en extremt krävande och tjatig person som bara vill förstöra för honom. Jag vill dessutom gärna ta upp saker och reda ut det om det är nåt som inte fungerar i vardagen men det vill han inte heller - för det är ju alltid nåt som jag är missnöjd med.

Kan tillägga att vi inte är sånna personer som skriker och bråkar, men jag är så trött på sura miner och blickar och det här ständiga missnöjet som finns här hemma.

Och ja, jag erkänner att jag är inte Guds bästa barn jag heller och jag är perfektionist, vill gärna vara den bästa och pyssligaste mamman för mitt barn vilket kan gå över styr, jag vill ha ordning och reda runt om mig, jag är envis och kan säkert vara ganska krävande, jag tycker det är roligt att hitta på saker (speciellt sådant som är kul för barn), jag tycker att det är viktigt att man äter mat tillsammans när man kan och att barn stimuleras med roliga saker och inte bara sitter framför tv:n.

Medans han är en laid back-person som tycker att man inte ska stressa sig genom livet, som inte tycker att barn dör av mamman och pappan sitter i soffan occh ser på tv och slappar, som inte tycker att det är hela världen om tvättkorgen svämmar över, som vill ta dagen som den kommer och inte planera för mycket, som vill isolera sig med sitt för att hämta energi eller vad fan nu meningen är, som inte tycker att man är en dålig förälder om man glömmer borsta tänderna på barnet ibland eller inte får med sig vad som händer på dagis, och vadå - äta mat framför tv:n och ta det lite lugnt är väl ingen dödssynd? (medans jag vill att man ska äta tillsammans vid köksbordet som en familj), han är hopplös med presenter och klagar bara när det närmar sig jul, födelsedagar, mors dag eller liknande för han orkar inte ordna nåt och tycker allt är löjligt (LAT!!)