• Anonym (ts)

    Han blir arg på bebisen..

    För några veckor sen fick jag och sambon en perfekt liten bebis.
    Allt är underbart och min sambo är en jättebra pappa på många sätt.

    Han ställer upp och hjälper till en massa och jag vet att han älskar vår bebis.

    MEN! 
    När vår lilla stjärna blir ledsen och skriker (på skötbordet, eller när h*n är hungrig osv) så blir min sambo ofta arg och irriterad på bebisen... Han kan säga arg & högt; "Men håll tyst!" "SSSSHHH!!" "Nu räcker det" osv istället för att ge omsorg och trygghet.
    Jag brukar krama och pussa på bebisen och försöka vagga i famnen när h*n gråter istället för att bli arg och irriterad.

    Någon som har varit med om nåt liknande? Hur löste ni det?
    Borde han kanske prata med någon om detta?
    Och hur fasen ska det gå när bebisen blir ett barn. Vill inte att sambon ska ha så jäkla kort stubin som han har för då kanske han bara får bråka med barnet..!

                   

  • Svar på tråden Han blir arg på bebisen..
  • letsplaydoctor

    Ja, och jag som mamma kan få en knäpp av sömnbristen och lägga mitt barn i mikron... för det har hänt och händer... Så ALLA mammor som inge får tillräckligt med sömn ska inte få vara runt sina barn ensamms för risken finns ju!

    Alltså, VA?? Herregud vad ni överdriver. Varför skulle man inte kunna eller få bli irriterad på ett spädbarn? Både jag OCH min sambo har blivit irriterade på vår lilla, när hon är missnöjd längre perioder, när hon krånglar vid bröstet osv.

    Min sambo har höjt rösten när hon bråkat vid blöjbyte på natten tex... varken jag eller min sambo skulle någonsin skada henne medvetet, ta till våld osv.

    Dom flesta jag pratat med HAR blivit irriterade på sina spädbarn.

    Man känner nog bäst själv om någon man levt ihop med längre tid om dom skulle kunna vara en pontentiell fara, och bedömma hur stor risken är att barnet allvarligt skadas... för risken finns alltid, även med personer som aldrig visat irritation eller tendenser till våld.

    Jag kan dock sympatisera med ts, jag blir oftast också irriterad och arg när min sambo blir det på vår dotter på saker han ändå borde vant sig vid och accepterat. Jag blir sällan irriterad på min dotter, sambon blir det ofta men som sagt även MIG har det hänt, speciellt när man är trött och helst vill försvinna från allting och bara få SOVA eller i lugn och ro mysa framför en film med sin partner för att känna närheten som man sällan har tid till numera..

    Prata med honom, berätta hur du känner! Fråga honom varför han blir så, det hjälpte mig och min sambo!

  • Anonym (herregud)
    Pleco skrev 2013-03-04 18:47:18 följande:
    Men seriöst, varför stämplar ni mannen som potentiellt farlig, ni är ju sanslösa. Ungen är fem veckor gammal, pappan har ju inte hunnit vänja sig vid det nya livet ännu. Är det inte bättre att ge råd som kan göra det hela bättre än att splittra en ny familj?

    Blir så trött på alla som skriker lämna så fort något inte är alldeles perfekt. När folk dessutom inte har den minsta inblick i personernas liv i övrigt. Suck!

    TS, prata med din man och vänd till till bvc för råd.

    Ja jag håller med!! Prata med din man om att att man inte ska ryta åt sin bebis o varför man inte ska det, ge honom råd hur han ska göra istället! Var med honom o visa, be honom läsa en bok om bebisar o deras behov..Prata m bvc.. Blir han nu mot förmodan inte bättre så måste du ju ta itu med det på andra sätt.. Men troligast är väl att han inte vet hur man ska hantera bebisar o är helt enkelt ovan.
  • ChaosMum
    Anonym skrev 2013-03-04 19:57:55 följande:
    Hade det varit en man som skrivit att hans fru vart arg och irriterad när barnet skrek så tror jag att de flesta svaren i tråden varit i stil med, sök hjälp, du har nog fått en förlossningsdepression. Men även pappor kan få en depression när de får barn. 

    Jo, vem som helst kan drabbas av depression när de får barn och bete sig underligt. Eller vilken grupp av människor kan bli deprimerade enl dig? 

    Jag fattar inte varför ni är så hårda. Han kanske mår skit och inte vet vad han ska göra. Han behöver förmodligen stöttning av TS så att han kan söka hjälp.  

    Så jävla dålig stil att skrika LÄMNA!
    Ja, det ligger närmare till hands för de flesta att ge ett sådant svar. Jag vet att pappor också kan få förlossningsdepressioner.
    Och då måste söka hjälp!!!

    Annars kan det gå illa. Jag har inte pekat ut att det enbart är pappor som haft ihjäl sina barn, det finns fall där mammor gjort likadant. Men att skylla på något hjälper ingen bebis i världen.

    Alla kan bli deprimerade men ger det dem någon rätt att skada sitt barn eller bli argt på barnet för att de gör något så naturligt som skriker?

    Jag har inte nämnt att hon ska lämna så det kan du stopp upp någonstans.

    Jag skrev att hon inte skulle lämna dem ensamma.

    Du förutsätter att pappan kanske mår dåligt. Men du vet inte detta.
  • ChaosMum
    letsplaydoctor skrev 2013-03-04 19:59:22 följande:
    Ja, och jag som mamma kan få en knäpp av sömnbristen och lägga mitt barn i mikron... för det har hänt och händer... Så ALLA mammor som inge får tillräckligt med sömn ska inte få vara runt sina barn ensamms för risken finns ju!

    Alltså, VA?? Herregud vad ni överdriver. Varför skulle man inte kunna eller få bli irriterad på ett spädbarn? Både jag OCH min sambo har blivit irriterade på vår lilla, när hon är missnöjd längre perioder, när hon krånglar vid bröstet osv.
    Min sambo har höjt rösten när hon bråkat vid blöjbyte på natten tex... varken jag eller min sambo skulle någonsin skada henne medvetet, ta till våld osv.
    Dom flesta jag pratat med HAR blivit irriterade på sina spädbarn.
    Man känner nog bäst själv om någon man levt ihop med längre tid om dom skulle kunna vara en pontentiell fara, och bedömma hur stor risken är att barnet allvarligt skadas... för risken finns alltid, även med personer som aldrig visat irritation eller tendenser till våld.

    Jag kan dock sympatisera med ts, jag blir oftast också irriterad och arg när min sambo blir det på vår dotter på saker han ändå borde vant sig vid och accepterat. Jag blir sällan irriterad på min dotter, sambon blir det ofta men som sagt även MIG har det hänt, speciellt när man är trött och helst vill försvinna från allting och bara få SOVA eller i lugn och ro mysa framför en film med sin partner för att känna närheten som man sällan har tid till numera..

    Prata med honom, berätta hur du känner! Fråga honom varför han blir så, det hjälpte mig och min sambo!
    Om man beter sig så efter ett par veckor bör man söka hjälp ganska fort.

    Ett par veckor. Det kommer att komma prövningar både med barnet och med sin partner ganska många år framöver.
    Att bli arg på ett barn som skriker vilket är helt naturligt, är inte sunt.

    Blir du eller din partner arg när ert barn kastar en tallrik i golvet? När barnet inte vill borsta tänderna osv?
    Då kanske man inte ska ha barn.

    Att bli arg någon gång, ja det är naturligt men inte för skitskaer.

    Jag blev faktiskt riktigt förbannad på mitt barn för 3 månader sen när jag blev skallad så att jag fick en spricka i kindbenet. Dumt men det var en reaktion på den våldsamma smärta som uppstod.
    Men för att han kastar en tallrik eller nitar en cykelkorg i teven, nää..
  • Anonym (En mamma)
    ChaosMum skrev 2013-03-04 19:49:41 följande:
    Nej, inte vem som helst.
    För dig kanske men dra inte alla andra mammor och pappor över en kam tack!

    Det finns de som går igenom ett helvete när deras barn föds. Och ändå tappar de inte förståndet och blir arga på sina barn för att de skriker.
    Det finns människor som får kolikbarn. Riktigt illa. Och hittills har inte TS beskrivit det som att barnet skriker dygnet runt.
    Att ge sig på barnet verbalt är aldrig okej.

    Är man normalt funtad söker man hjälp när man blir uppmärksammad på att ens beteende inte är riktigt sunt.

    Klart som fan att pappan inte mår bra, men får man då bete sig hur som helst mot sitt barn? Vart drar du gränsen?
    Det finns människor som har psykisk ohälsa, olika diagnoser och de beter sig inte på detta viset och skyller ifrån sig att de mår dåligt.

    För mig låter det bara som att TS och pappan är unga. Jag kan ha fel men jag tvivlar på det.
    När ett spädbarn gråter vill man som en normal förälder trösta.

    Jag köper inte alls denna överdrivna förståelse och omtanke om pappan!

    Han är en vuxen (?) man (?)!

    Den som borde få förståelse och omtanke och framför allt skydd är barnet. Det skyddslösa barnet! Det är TS skyldighet att skydda sitt barn. Bara för att pappan inte skadar barnet fysiskt än innebär det inte barnet inte far illa av ilska och höga röster när det behöver trygghet.

    Jag har varit själv med mitt barn från början. Och JA, jag var väldigt trött och JA det var väldigt jobbigt men ALDRIG att jag skrek åt mitt barn. Det finns knep att använda för att hålla sig lugn (som man måste med små barn för att de skall förbli trygga).

    Ett bra knep är hörselskydd. Inte för att stänga barnet ute och ignorera det men för att få ner ljudvolymen något så man kan hålla sig så lugn som man skall. Det är inte för intet att barnskrik används för att testa stessnivån hos stridspiloter, det finns nog inget som är mer stressande men för den skull får man inte låta sitt dåliga tålamod gå ut över barnet!!!

    Och sök hjälp hos BVC. Det låter som om pappan behöver växa upp snabbt och han kan säkert få hjälp och stöd i detta. 

    Jag hoppas att du TS tar detta på allvar, det är ditt barns välbefinnande det gäller.

    Och alla som skriker på sina spädbarn.......... synd om barnen!                 
  • Anonym
    Anonym (En mamma) skrev 2013-03-04 20:38:32 följande:
    När ett spädbarn gråter vill man som en normal förälder trösta.

    Jag köper inte alls denna överdrivna förståelse och omtanke om pappan!

    Han är en vuxen (?) man (?)!

    Den som borde få förståelse och omtanke och framför allt skydd är barnet. Det skyddslösa barnet! Det är TS skyldighet att skydda sitt barn. Bara för att pappan inte skadar barnet fysiskt än innebär det inte barnet inte far illa av ilska och höga röster när det behöver trygghet.

    Jag har varit själv med mitt barn från början. Och JA, jag var väldigt trött och JA det var väldigt jobbigt men ALDRIG att jag skrek åt mitt barn. Det finns knep att använda för att hålla sig lugn (som man måste med små barn för att de skall förbli trygga).

    Ett bra knep är hörselskydd. Inte för att stänga barnet ute och ignorera det men för att få ner ljudvolymen något så man kan hålla sig så lugn som man skall. Det är inte för intet att barnskrik används för att testa stessnivån hos stridspiloter, det finns nog inget som är mer stressande men för den skull får man inte låta sitt dåliga tålamod gå ut över barnet!!!

    Och sök hjälp hos BVC. Det låter som om pappan behöver växa upp snabbt och han kan säkert få hjälp och stöd i detta. 

    Jag hoppas att du TS tar detta på allvar, det är ditt barns välbefinnande det gäller.

    Och alla som skriker på sina spädbarn.......... synd om barnen!                 
    Så bara för att du klarade av allt så bra så kan du inte förstå att det inte är lika lätt för alla andra? 
  • ChaosMum
    Anonym skrev 2013-03-04 20:42:14 följande:
    Så bara för att du klarade av allt så bra så kan du inte förstå att det inte är lika lätt för alla andra? 
    Just därför söker man hjälp och ser till att bebisen inte är ensam med en vuxen som inte kan tygla sig tillräckligt att denne ger fan i att skrika på en bebis som är ett par veckor gammal.
  • Anonym (En mamma)
    Anonym skrev 2013-03-04 20:42:14 följande:
    Så bara för att du klarade av allt så bra så kan du inte förstå att det inte är lika lätt för alla andra? 
    Det var viktigare för mig än allt annat att mitt barn var tryggt och att jag höll mig lugn även när jag var förbi av trötthet.

    Gula hörselskydd kan jag rekommendera. Min lilla blev många gånger så förvånad av de knallgula att han blev tyst.     


      Jag kan inte förstå att man utsätter sitt barn för ilska när det behöver trygghet och föräldrarna är de enda det har. 

    OM man inte klarar av att vara en trygg, lugn vuxen så sök hjälp!!! Det är man skyldig sitt barn.

    Jag sökte hjälp hos BVC-psykolog när jag kände att min kraft höll på att sina, har själv växt upp med misshandel. Fick mycket bra hjälp och stöttning av psykologen.   

         
  • Anonym

    Jag blev också arg och irriterad på mitt första barn. Och jag är mamman. Jag kunde skrika till av frustration. Så här i efterhand och efter ytterligare två barn vet jag att jag hade en förlossningsdepression. Jag hade svårt att knyta an till mitt barn. Och det kan säkerligen en pappa ha också!

    Jag tycker att TS ska stötta och hjälpa pappan. Visa vad som tröstar bebisen. Det är inte lätt när man blir förälder för första gången.   

  • liv

    Här skriker bittra människor gärna lämna så fort inte allt går enligt planerna... Inte så genomtänkt.

    Låter som en stressreaktion. Extra troligt om han inte vet hur han ska hantera skriket. Han få kanske panik och tar till det enda han kan. Prata med BVC så kan han nog få hjälp att prata om det. Viktigt att inte måla upp honom som en dålig förälder på grund av det här. Det kan skada hela hans föräldraroll som ändå verkar väldigt bra i övrigt som du beskriver det.

    Kram och lycka till! 

Svar på tråden Han blir arg på bebisen..