Jag levde 12 år med en sån där. Vet exakt vad du menar. Har man gemensam vårdnad med psykopaten är man kvar i hans klor tills barnen blir myndiga.
Oavsett all låtsashjälp man får från samhället, så är den inte till någon nytta alls så länge man har gemensam vårdnad.
Och mitt råd - sök aldrig hjälp hos soc. Klara dig helt utan dem.
TS, jag vill inte skrämma dig, men jag hade också bevisning. Jag var på flera förhör hos polisen och jag togs på allvar - tills jag berättade att det snart skulle bli vårdnadstvist. Då var det inte särskilt intressant längre.
När socialen därefter, precis som i ditt fall och åtskilliga andras - åt ur handen på honom och TROTS foton på barnens skador, sönderslagen inredning, 10 års detaljerade dagboksanteckningar, en film där han var våldsam och barnens berättelser - så rekommenderade de växelvis boende.
Socbruttan sa att det var bara att börja samarbeta!
Det är alltså inte så att man inte blir trodd, utan att det i själva verket är helt okej att misshandla både kvinnor och barn. Så fort soc kallar allt man berättar om våld för "föräldrakonflikt" (alla berättelser om våld är tydligen "föräldrakonflikt") så är det hur polisen ser saken också. Alla sätter skrämmande hög tilltro till soc, trots att de ofta, mycket ofta, ställer till ett rent helvete för familjer.
Barnens rädsla för honom skyllde de på mig och kallade det att de var under påverkan av modern. Jättevanligt!
I just vårt fall kom det att ske omständigheter som jag verkligen inte önskar min värsta fiende - men de ledde till att barnen slapp bo växelvis och att jag så småningom fick enskild vårdnad.
Stort, stort lycka till!