Hur ofta är far/morföräldrarna barnvakt?

De har egentligen aldrig varit barnvakt annat än när det gällt akuta sjukhusbesök. Däremot har de träffat ungarna ofta (minst en gång i veckan), eftersom jag hälsat på dem tillsammans med ungarna. Om inte Muhammed kommer till berget, så får väl berget komma till Muhammed osv osv ...

Vi har haft barnvakt till vår son en gång. Han är 2,5 år. Och då var det inte mor-/farföräldrar, utan min syster som barnvaktade.
När han var så liten som 16 månader hade vi inte velat lämna honom hos barnvakt ändå.

Umgås med mor-/farföräldrar gör vi väl 3-4 gånger om året, kanske. De bor alla mellan 10-30 mil bort.

Du kan ju inte tvinga dem att vilja umgås om de inte vill. Men du kanske kan åka till dem oftare om de inte vill komma till er?

Det är en så vanlig missuppfattning det där att bara för att man själv inte erbjuder sig så är man inte intresserad. Både jag och min vän har det problemet i familjen. Vi har båda föräldrar som hemskt gärna hjälper till och gillar när man kommer på besök. Men de tar aldrig själva initiativ utan väntar på att barnen ska höra av sig. Vilket de flesta barn också gör utom 1 syskon i varje familj som sitter hemma och är sura för att morföräldrarna inte bryr sig om deras barn utan bara de andra syskonens barn. Och i båda familjerna så har det syskon som umgås mest med mamman blivit syndabock och är den som förstör relationen mellan dels egna barn och mormor. Och samtidigt så tycker mormor och morfar i båda familjerna att det är så tråkigt att det sista syskonet aldrig hör av sig eller kommer på spontanbesök. Nu har ju inte ni problemet med att det finns avundsjuka mellan syskon men det är ju precis samma sak med att du sitter hemma och väntar och liksom tycker att det är deras tur att höra av sig. Jag hör aldrig av mig till mina vänner och spontant erbjuder min hjälp, men det betyder inte att jag inte bryr mig om dem eller inte vill hjälpa till. Det är bara det att vill de ha hjälp får de säga till. Och det fungerar på samma sätt med barn. Ni har ert liv som de inte vill tränga sig på i samtidigt som de säkert har fullt upp med sitt. Och blir säkert jätteglada när ni hör av er men tänker inte riktigt på att höra av sig tillbaka.

Mina föräldrar är det ibland, sällan men aldrig på eget initiativ, sambons föräldrar hör av sig om de inte setts på ett tag. Ger presenter där vi får gå ut och de är barnvakt, samt att sambon lämnar dottern ett par timmar en gång i veckan hos dem. Dottern är således mkt trygg med sina farföräldrar men ännu rädd för morfar.

Det var först vid 2,5 år som vi hade barnvakt första gången och då åkte vi på bröllop och sonen var hemma hos oss med mormor. Vi kom hem kl 23 på kvällen och då hade sonen precis somnat i soffan med mormor. Båda trötta och lyckliga. Sen dess har mor mor hoppat in några gånger och tagit heldagar när förskolan varit stängd. Sonen har älskar det och vill ofta åka hem till mormor. Om något år kan han nog vara redo att sova där en natt. Mormor är den enda som engagerar sig tillräckligt i sonen och som skapat en nånting med honom så hon är den som får passa. Morfar och farmor och farfarträffar sonen en gång varannan månad max så jag känner mig inte redo att lämna ansvaret till dem.

2-3 gånger i månaden sover min tös hos mormor. Det är det bästa hon vet (hon är 5 år)

Våra föräldrar har varit barnvakt max 5-6 ggr sammanlagt. Barnen är 11 år, 9 år, 6 år och snart 9 månader gamla. Vi bor nära min mamma, sambons mamma bor 4-5 mil bort.

Min dotter är två år och varken mormor&morfar eller farfar har varit barnvakt en enda gång.

Min syster har varit barnvakt i 2 timmar två gånger (vid två föräldramöten på förskolan).

Bortsett från det ingen, aldrig.