Ni som lever i en relation utan sex/närhet hur orkar ni???

Acceptera det som sexlöst!
Ett förhållande är väl inte bra om du måste söka en av dess (och för dig viktig) beståndsdelar på annat håll, det är självbedrägeri.

Det finns massor av argument för att öppna och tillåta varandra att söka sex eller annat utanför relationen men väldigt få människor och relationer mår bra av lögner och otrohet. Sorgligt men sant.    

Jag är inte säker på att jag håller med men det spelar inte så stor roll.
Om det är som du säger, att du anser att du inte känner tillit till din partner på ett sätt som är helt avgörande.. då är det väl rimligt att ta upp detta och prata om det?

Så hur du än vänder det och anser att det är rimligt att söka sex utanför relationen så kan det knappast innebära att det är rätt att ljuga och gå bakom ryggen på sin partner?

Eller tror du på fullt allvar att man får en bra relation av detta?

Visserligen kan man kanske tänka/tycka ungefär.. skitsamma, den här relationen är fejk, den är inte så viktig och kraschar det så skiter jag i vilket. Jag skiter också i om jag sårar min partner allvarligt. Allt detta eftersom jag ju inte fått det jag behöver - och inte har ryggrad nog att stå upp för detta och var tydlig..

Men att hävda att det skulle vara en bra lösning för att bibehålla en äkta, nära relation.. det tror jag de flesta inser är bullshit och självbedrägeri. 

När man lovar varandra trohet, uttalat eller underförstått, så ingår det ett antal delar i "avtalet". Ärlighet och sexuell exklusivitet är en bit.. Närhet, omtanke och sex ingår troligen också (för de allra flesta). Om den ena parten i "avtalet" upplever att villkoren inte längre är uppfyllda så är det rimligt att man säger ifrån och försöker lösa problemen. Funkar inte det omförhandlar man eller, i värsta fall, säger upp avtalet.   

Antar att jag missuppfattade detta som du skrev och som jag reagerade på.. Vet inte var du/ni befinner er i detta men jag får för mig att det inte är något som varit uppe till diskussion hos er?

Eller är det verkligen så att du föreslagit en öppen relation men fått nobben?
Oavsett vad så backar jag om jag missuppfattat och det faktiskt är så att ni har en öppen, rak och ärlig diskussion runt detta. Men uppfattade att du ansåg att det vore rimligt att ha sex med andra om man inte får det hemma (utan att komma överens).

För min del är den totala öppenheten och ärligheten det mest tydliga tecknet på tillit. Oavsett vad man tänker/känner eller önskar så kan man prata om det utan att behöva oroa sig för vad som ska hända. Man lyssnar och försöker lösa problemen tillsammans.    

Själv lever jag utan sex som singel. Jag tackar varje vecka nej till sex. Det gör jag av olika anledningar; Dels för att polis inte utreder sexuella trakasserier och andra övergrepp på min person, jag förstår att de har preskriberingstider så då väljer jag helt enkelt att sexstrejka. Jag väljer också att göra så eftersom jag diskrimineras i fråga om lön och i studiesammanhang.
 Tills samhället och arbetsförhållandena accepterar mig som jämlik, inte bara juridiskt men ekonomiskt och beteendemässigt så tänker jag inte ha sex. Visst, jag blir kåt  och sex kan vara jätteskönt men det finns onani och sport, yoga och annat som man kan använda sin energi till. Sex är inte allt här i livet. Det finns mycket annan njutning man kan ägna sig åt.

Vi har nog lite olika syn... Att sexstrejka skulle jag uppleva som ett straff mot mig själv (dvs om jag utförde det).

Du straffar dig själv för att samhället inte ser ut som du vill? Lär nog inte hjälpa... lika effektivt som att knyta näven i byxfickan eller ge dagens tistel i en insändare.