Första barnet - BF januari 2014

Nu hoppar jag in i tråden också, beräknad födsel 20 januari. Har ingen i min umgängeskrets som är intresserad av graviditet eller barn så jag kände att jag behöver prata av mig någon annanstans.

Själv är jag inte orolig för bebisen längre. Är i v 28-29 och allting verkar vara bra. I början var jag jätterädd för att det skulle bli missfall eftersom jag varit underviktig hela livet och det tog 2,5 år att bli gravid efter p-staven, och jag antog helt enkelt att min kropp inte kände sig stark nog att skapa ett nytt liv. Men när jag berättade för kvinnorna i min släkt att det är vanligt med missfall de första tre månaderna blev de alla förvånade och sa att det aldrig har hänt dem, så jag kanske har bra mammagener eller något.

Jag är lite rädd för själva logistiken runt förlossningen. Vi har varken bil eller körkort så vi måste förlita oss på att någon annan kör. En vän till sambon är så omtänksam att han kanske kommer ta ledigt från jobbet i några veckor för att kunna vara redo att köra oss, men dels är jag inte alls trygg med att han kör (han verkar få nervösa ryckningar bakom ratten) och dels är jag inte så pigg på att ha en inneboende under så lång tid (han bor själv i "fel" ände av staden) när jag antagligen kommer känna mig allt annat än presentabel. Det är synd att min mamma bor flera mil bort och antagligen inte kan ta ledigt bara för att vara redo. Kanske blir det taxi, men det är ju läskigt det också - tänk om vattnet går i baksätet.

Men i det stora hela är jag ganska lugn. Försöker medvetet slappna av så mycket som möjligt för bebisens skull. Om jag inte ens kan ta hand om mig själv, hur ska jag kunna ta hand om någon annan? Nej, lugn och ro ska det vara, och när bebisen väl kommer ska jag försöka fortsätta vara en lugn men bestämd mamma.

Tack Midsommarflickan, hade inte tänkt på att man har så gott om tid på sig när det väl är dags. På film får man ju bara se förlossningar när det är "spännande" så det känns som att de aldrig hinner till sjukhuset i tid.

Ahh, att kunna vända sig i sängen utan att känna sig som en flodhäst, det var tider det... Nu har jag också fått återfall av RLS (restless legs syndrome) som gör att jag får panik om jag inte rör på benet med jämna mellanrum - det kan ta flera timmar innan jag lyckas somna och både sambon och katterna blir lidande när jag inte kan ligga still. Men tur i oturen är i alla fall att jag har flexibla arbetstider så det är inte så farligt att missa lite nattsömn.

Vill undvika att äta tillskott och istället lära mig hur man får i sig det man behöver från vanlig mat. Verkar som att det finns mycket magnesium i bland annat banan och mandel så jag ska prova att äta mer av det och se hur det påverkar mina rastlösa ben :) Skulle väl också må bra av att äta mer fullkorn (bröd, pasta, ris, m.m.) men det är så tråkigt jämfört med alternativen.

Har suttit i två dagar med att knåpa ihop det ofödda barnets släktträd. Inte med syskon och kusiner och sånt, utan bara rakt "upp" till de som har bidragit med gener. Alltså jag och min sambo, våra föräldrar, och våra mor- och farföräldrar. För den som vill göra samma sak kan jag tipsa om att man hittar födelsedagar och mellannamn enkelt med www.upplysning.se och för äldre släktingar som nyligen har avlidit (de senaste 20 åren) kan man kanske hitta information genom dödsannonser på www.familjesidan.se . En annan bra resurs kan vara Wikipedias lista med Genealogiprogram sv.wikipedia.org/wiki/Genealogiprogram som finns gratis och lättillgängliga via internet. De flesta släktträden på webben bygger på vad användare själva har fyllt i, men någon i min släkt har i alla fall fyllt i födelseår och dödsår för min farmor, så man kan ha tur att hitta det man letar efter. Har man bra kontakt med släkten är i och för sig den självklara källan att faktiskt ringa runt och fråga de som kanske vet svaren direkt ("Pappa, vet du vad farmor hette i efternamn innan hon gifte sig med farfar?"). Detaljer jag letar efter är tilltalsnamn, mellannamn, nuvarande efternamn (eller vad de hette när de dog) och det efternamn de föddes med, samt födelsedatum. Får jag tråkigt framöver kanske jag kommer försöka komplettera med foton på hur de såg ut när de var ca 20-30 år gamla.

Jag har aldrig haft svamp förut, men i början av graviditeten började jag få besvär som gjorde att jag trodde att det var svamp. Har de senaste 6 månaderna varit hos läkare två gånger och hon sa båda gångerna att det inte alls var svamp och att allt hon kunde se såg perfekt ut (förutom irritationen orsakad av att jag kliat mig).

Nu säger jag inte att du inte har svamp, det kan ju bara någon som har tittat svara på, men det kanske inte är det i alla fall. Min läkare sa att många gravida får flytningar med ovanligt höga pH-värden som gör att det börjar klia, och när man kliar på det så gör man huden irriterad så att den kan gå sönder och göra ont. För att slippa att det kliar kan man stryka på t.ex. babyolja en gång om dagen (det fungerar jättebra), och skulle det ändå inte räcka till kan man prova med lite kortison, sa hon.

Smulan 82, ska du och sambon föda barn samma månad? Oj, det låter jobbigt. För mig känns det jätteskönt att veta att när jag själv kommer vara helt slutkörd både fysiskt och mentalt så kan sambon agera "backup" eftersom hans kropp inte har genomgått lika stora förändringar som min. Jag hoppas du och din sambo orkar med flera bebisar samtidigt och att ni kanske kan få hjälp från släkt och vänner när det blir jobbigt :) Jag känner också att det verkar vara trångt för bebisen i magen, men än så länge (peppar peppar) har det inte gjort ont. Däremot får det mig att vika mig lite, som att magen liksom dras ner mot benen, det ser säkert kul ut för den som råkar se det. Tog en långpromenad på 2,5 timmar igår, det var inte alls särskilt bekvämt mot slutet och det var alldeles underbart att få lägga sig ner när jag äntligen kom hem. Trodde jag skulle ha träningsverk överallt idag men det verkar som att jag slapp det! :o

Att det "andra" efternamnet klassas som ett mellannamn enligt lagen hindrar inte att barnet får byta till det senare, tvärtom. Man får byta mellan sina efternamn och mellannamn. Däremot är det som vi vanligtvis kallar mellannamn egentligen bara klassade som förnamn enligt lagen. Så för t.ex. namnet "Sofia Emma Karlsson Olsson", där är "Sofia Emma" hennes två förnamn, varav ett av dem antagligen är ett tilltalsnamn, "Karlsson" är hennes efternamn och "Olsson" är mellannamn. Man får lägga till, ta bort och ändra sina förnamn förutsatt att man har ett av dem kvar, och man får enkelt byta mellan efternamn och mellannamn och dessutom välja mellan föräldrarnas efternamn om man inte redan har båda själv. Utöver det kan man även byta namn hejvilt genom att betala patentverket, men vill man göra det gratis måste man ha någon typ av vettig koppling till det man byter till. Jag har läst massor om namnlagen och regler på sistone för att jag och sambon planerar att båda byta helt till ett gemensamt nytt efternamn, utan att gifta oss. Har fortfarande lite frågetecken kvar att reda ut, men jag ser fram emot en spännande framtid där vi är vår helt egna familj. För er som inte är säkra på vad sambon tycker om efternamn och giftermål tycker jag det är viktigt att ni pratar om det för det är ju ändå ganska viktiga saker.

Jag och sambon bor i en ganska rymlig tvåa (65-75 kvadrat, kommer inte ihåg exakt) så egentligen är det inte så mycket problem med att ha ett barn här, men det är så mycket annat som gör att jag längtar till ett annat boende. Vill bo på markplan för katternas skull, vill ha en trädgård att odla i, och sen så vill jag ju helst att barnet växer upp i en tätort på landet istället för att bli en stadsbo. Vi kollar efter hus men kommer inte ha råd i alla fall barnets första år, men jag hoppas vi kan flytta till en villa innan barnet är 5 år. Ang. det där med att katter skulle få för sig att sova på bebisar så att de kvävs har jag hört att det bara är en myt som ingen lyckas hänvisa till något fall där det faktiskt har hänt. Som många andra här så hade familjen katter när jag och mina syskon var bebisar, inga problem med det. Planerar att ha bebisen i en babynest på min (och katternas) sida av sängen eftersom sambon sover så tungt att vi är rädda att han skulle kunna lägga sig på bebisen. Men dagtid kommer jag inte låta bebisen sova oövervakad, så antingen får den sova i en bärsjal eller så ställer jag vaggan i närheten av mig.

Mina katter får inte heller sova på bebisens sovplatser. Vi har skaffat en barnvagn och den står nu i köket så att vi kan lära katterna i förtid att den sover man helt enkelt inte i, det verkar gå ganska bra för de är inte så intresserade ändå. När mamma/mormor har sytt färdigt vår babynest blir det samma grej för den - ha den framme redan innan bebisen kommer så att katterna kan vänja sig vid den och också lära sig att man inte får vara i den.

Nu har jag fått tider av barnmorskan för när förberedelesekurserna är (de kallar det bara "tematräffar" så jag vet inte vad det egentligen heter). Det blir tre träffar i december, en gång per vecka och två timmar per gång, och enligt pappret så handlar det om "förlossning, smärtlindring, bb-tiden, första tiden hemma och om att vara förälder". Jag sa till sambon att jag vill ha med honom den första träffen i alla fall, sen får vi se om han är intresserad av de andra två. Jag vill ju lära mig allt om vad som kommer hända, men han är lite mer åt "det blir som det blir"...

Satt och räknade på fk.se idag för att se hur vi får ut mest pengar baserat på vem som tar föräldraledigt och vem som jobbar. Lustigt nog verkar det mest gynnsamt för oss om pappa tar ut 70 dagar mer än mamma och då jobbar mamma ändå bara 25% med låg lön när pappa är hemma... När jag testade med att dela dagarna helt lika (alltså tvingar pappa att jobba mer) skulle det bli mindre pengar i slutändan (medräknat föräldrapenning, lön och barnbidrag). Lutar nu åt att jag är helt ledig de första 7 månaderna och sen får han ta ut resten.

Nejdå, samma här. Speciellt vänster fot, det börjar nästan bli omöjligt. Och då har jag ändå bara gått upp 7 kg.