Första barnet - BF januari 2014
Nu hoppar jag in i tråden också, beräknad födsel 20 januari. Har ingen i min umgängeskrets som är intresserad av graviditet eller barn så jag kände att jag behöver prata av mig någon annanstans.
Själv är jag inte orolig för bebisen längre. Är i v 28-29 och allting verkar vara bra. I början var jag jätterädd för att det skulle bli missfall eftersom jag varit underviktig hela livet och det tog 2,5 år att bli gravid efter p-staven, och jag antog helt enkelt att min kropp inte kände sig stark nog att skapa ett nytt liv. Men när jag berättade för kvinnorna i min släkt att det är vanligt med missfall de första tre månaderna blev de alla förvånade och sa att det aldrig har hänt dem, så jag kanske har bra mammagener eller något.
Jag är lite rädd för själva logistiken runt förlossningen. Vi har varken bil eller körkort så vi måste förlita oss på att någon annan kör. En vän till sambon är så omtänksam att han kanske kommer ta ledigt från jobbet i några veckor för att kunna vara redo att köra oss, men dels är jag inte alls trygg med att han kör (han verkar få nervösa ryckningar bakom ratten) och dels är jag inte så pigg på att ha en inneboende under så lång tid (han bor själv i "fel" ände av staden) när jag antagligen kommer känna mig allt annat än presentabel. Det är synd att min mamma bor flera mil bort och antagligen inte kan ta ledigt bara för att vara redo. Kanske blir det taxi, men det är ju läskigt det också - tänk om vattnet går i baksätet.
Men i det stora hela är jag ganska lugn. Försöker medvetet slappna av så mycket som möjligt för bebisens skull. Om jag inte ens kan ta hand om mig själv, hur ska jag kunna ta hand om någon annan? Nej, lugn och ro ska det vara, och när bebisen väl kommer ska jag försöka fortsätta vara en lugn men bestämd mamma.