Vi som startar processen 2013

Vi ska på informationssamtalet nästa vecka.

När jag pratade med kommunen så sade hon att de inte ger föräldrakurser här i kommunen längre pga att det är så få som söker, så vi får söka i en annan kommun. Det ska vi göra direkt efter informationsträffen. Då kan vi kanske välja en kommun som har en kurs under hösten?

Hej!

Jo, samtalet tyckte jag var värdelöst eftersom det inte gav oss någon ny information. Tanten vi träffade kändes också lite... oförberedd. Hon sade lite titlar på olika böcker vi borde läsa, men varför inte lämna över en rekommenderad litteraturlista istället för att sitta och gissa och försöka komma ihåg vad böckerna hette?

Eftersom vi var såpass bra pålästa hade vi inte så många frågor heller, och hon var seg på att ta egna initiativ i samtalet, så det blev så att jag satt och frågade om saker som vi redan visste bara för att försöka få henne att prata.

Mot slutet fick vi ett namn av henne att ringa, som hon redan hade gett mig på telefon.

De frågor jag hade som verkligen var av intresse svarade hon inte direkt på. T.ex. frågade jag vad som skulle hända om man skulle bli gravid efter att ha fått ett medgivande. Då började hon prata som om hon läste innantill om att man skulle skydda sig eftersom det var olika känslomässiga processer. Hon svarade liksom inte på frågan om vad som rent konkret händer med utredningen i så fall.

Hon kunde heller inte svara på ungefär hur långa väntetider det var på att komma igång med en utredning efter en fullbordad föräldrakurs. Inte ens en väldigt grov uppskattning.

Jag hade förväntat mig att få lite mer konkret information, kanske en litteraturlista, kunna få information om hur långa väntetider det handlar om, få svar om processen osv, men hela samtalet kändes mest lite fördummande.

Jag drömde förresten igår att vi fick hem ett adoptivbarn. Det var en asiatisk pojke, men på bilderna från Kina hade han hårspolar, och när vi fick träffa honom hade han lockigt hår som var jättefint.

Jag (kvinna) är 33 och min man är 38.

Vi har försökt bli gravida i 1,5 år, utan resultat. Vi har kollat upp oss och vården hittar inga fel. Jag vill dock inte gå vidare och utsätta min kropp för en massa experiment, hormoner och behandlingar för att uppnå en graviditet. Det är inte så viktigt för mig med ett biologiskt barn och jag känner mig inte alls trygg med processen och hälsoriskerna med gravditet osv. Jag har liksom ingen önskan att bli gravid och jag känner mig inte alls dragen till små bäbisar.

Så för mig känns det helt naturligt och bättre att adoptera ett barn som redan finns. Jag vill dock gärna (om möjligt) ha två barn, och givet min mans ålder måste vi i så fall försöka få till en snabb första adoptionsprocess. Vi är båda okej med LKG eller lättare SN, så vi tänkte ställa oss i SN-kön till Kina när vi har ett medgivande.