Januarimammor 2014

Hej!
Jag är i vecka 5+5, så om allt går som det ska så blir det en januaribebis. Det blir i så fall vårt tredje barn. Med tre missfall bakom mig (två mellan barn 1 och 2 och ett nu i julas) så tar jag inget för givet. Efter kampen för att få barn nr 2 så lovade jag mig själv att inte lägga ner hela min själ i att få fler barn, blir det så blir det. Men även med den inställningen så är de här veckorna fram till första sparken väldigt jobbiga. Dels ovissheten och dels att jag spyr som en gris flera gånger om dagen fram till v 20 minst.. Men så länge jag spyr är det ju ett gott tecken. Det har inte hunnit sätta igång riktigt än men jag mår illa både före och efter måltider.

Något som jag inte upplevt vad jag minns från mina tidigare graviditeter är att jag får ont i magen på eftermiddagen och kvällen. Det sammanfaller med att magen sväller, vilket den har gjort de andra gångerna också, men jag kan inte minnas att jag har fått ont. Det känns typ som att något i övre delen av buken trycks ihop. Är det någon som känt likadant?

Hoppas att jag får hänga kvar här denna gången. Missfall är väldigt vanligt, men bebisar är mycket vanligare

FrökenBlå: Härligt med ett litet hjärta

Skönt att ert illamående har lagt sig lite. Jag har bara börjat. Alla graviditeter kan ju vara olika, men med mina barn blev det bara värre efter v 12 och kulminerade typ v 15-16. Nu är det v 7 och jag är grymt trött och mår illa nästan hela tiden. Ibland mår jag bättre av att röra på mig, en stund, sen övergår det i yrsel och tillbaka till illamående.
Jag har ett stort projekt på jobbet som jag är ansvarig för. Det ska levereras nästa vecka. Jag ska bara orka driva det i mål, sen kommer jag nog att sjukskriva mig. Jag mår så dåligt av att sitta på jobbet och inte orka jobba. Som konsult måste jag vara produktiv varje timme och det är stressande när jag inte är det.
Missfallet i vintras var troligen resultatet av att jag var otroligt pressad på jobb i flera månader, när jag då blev gravid också så  orkade mitt immunförsvar inte mer och jag drog på mig lunginflammation. När jag tillfrisknat från den fick jag bihåleinflammation. Samtidigt som läget på jobb var kaos och allt ansvar låg på mig. Inte så konstigt om kroppen valde att avsluta graviditeten.

En vecka ska jag orka hålla ut, sen vila.

Jag känner precis som du! Jag hade också hyperemesis mina två föregående graviditeter, första till v 20, andra till v 25. Jag är också i v 8 nu och i helgen låg jag på soffan i nästan 48 timmar, kändes som jag skulle dö. Igår kväll tog jag på mig sea-band i ett desperat försök att må bättre. På 2 minuter släppte det! Har aldrig funkat tidigare.
Idag har jag  inte mått illa alls, utan sea-band. Kändes bara som att graviditeten var borta. Ett tag var jag så övertygad att det var missfall att jag övervägde att ringa BM och ställa in inskrivningssamtalet imorgon...

Jag kan nästan inte glädja mig åt graviditeten alls, jag har ju haft fler missfall än förlossningar så det är nog en försvarsmekanism att vara inställd på mf. Jag vill inte tänka så, men jag kan inte ändra på det.
Dessutom är min man sjukt irriterad på att jag mår så illa och är så trött, för då måste han göra så mycket mer. Han var dessutom inte helt 100 på att han ville ha ett tredje barn. Jag vet att om vi tar oss fram till KUB-testet och vi får se en frisk liten bebis, så kommer han kunna relatera och se fram emot även detta barn, men just nu är det nästan bara jobbigt. Han sörjer nog dessutom att hela sommaren kommer att präglas av mitt illamående.

Behövde verkligen skriva av mig lite. Min man orkar inte riktigt förstå, och min syster som också vet skulle bara bli orolig för mig. Hon närmar sig själv förlossning inom några dagar, jag vill inte sänka henne.

c89: shit, en 8 månaders! Jag har en på 6,5 år och en på 3 år, de är relativt självgående i jämförelse. Men å andra sidan så kommer din 8 månaders inte att komma ihåg hur förbaskat tråkig du är nu den närmsta tiden

Välkomna bulleen och geira. Det här med illamående är skit, och ändå bkir man så förtvivlad när det försvinner.

Jag var på hälsosamtal idag och fick tid för ul nästa vecka. Samma bm som jag gick till i vintras. Hon var så glad att se mig igen. Det värmde

Hej!
(jag har bytt avatar, jag känner mig inte lika bitchig som den förra antydde)

Jag fick en blödning i måndags och var på vul idag. Allt såg bra ut! Bönan var så stor som den borde och satt på rätt ställe. Det finns inga garantier, men det känns som ett stort steg i rätt riktning.

Hur går det för er andra?

EmelieK89: Jag är i vecka 9 så det är det är ett par veckor av osäkerhet kvar. Håller tummarna för dig

Mitt illamående har slutat att komma och gå, det är numera konstant. Jag mår illa när jag vaknar och jag mår illa när jag går och lägger mig, däremellan kräks jag ett par gånger. Och ja, jag tycker väldigt synd om mig själv
Jag har en vecka kvar till semester, men imorgon ska jag försöka få tag på en läkare och få lergigan och kanske en sjukskrivning.

Förra helgen blev jag moster, så igår fick jag snusa bebis lite. Det gjorde gott, att bli påmind om varför jag utsätter mig själv för det här igen.