Inlägg från: Anonym (Jordgubben) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Jordgubben)

    Hur många av er lever med erat andrahandsval?

    Undrar hur många av er som lever med erat andrahandsval till partner på grund av att ni inte fick den ni ville ha?
    Hur fungerar det?
    Ångrar ni er?
    Är ni lyckliga trots allt?

    Jag har en trygg pojkvän men det känns som att jag aldrig kan få den där himlastormande förälskelsen men ändå älskar jag honom.
        
    Killen som jag var dökär i var snygg, underhållande, självsäker, attraktiv och vi hade ett grymt sexliv men jag fick reda på senare att jag bara var en i mängden av hans erövringar :(. Självklart tog det slut och jag skulle ändå aldrig kunna behålla honom. 

  • Svar på tråden Hur många av er lever med erat andrahandsval?
  • Anonym (Jordgubben)

    Ja det är nog så att livet inte blir som man tänkt sig.
    Jag skall nog vara glad att jag över huvudtaget har en marknad i min ålder (39).
    Känns lite sorgligt att man måste nöja sig men visserligen vill jag ha det tryggt också.
    Är bara så rädd att jag kommer att sakna något som "skild" berättade och vara otrogen eller vara tvungen att lämna en bra kille.   

  • Anonym (Jordgubben)
    Kina79 skrev 2013-05-18 13:44:09 följande:
    Andrahandsval skulle jag inte vilja kalla det.
    Men mellan 15 och 23 års ålder älskade jag en kille och han mig. Vi bodde ihop och förlovade oss. Planerade för framtiden med barn, bröllop mm.

    Det tog slut.
    Jag träffade min man, blev gravid trots p-piller efter 3 månaders förhållande. Vi är idag gifta sen 8 år, har tre barn (9,7 och 3) och lyckliga.

    Han är inte mitt livs kärlek (för det räknar jag den andre som. Jag tänker på honom ibland och saknar till viss del det vi hade och undrar hur vi skulle haft det)
    MEN, jag ångrar inget, jag älskar min man jättemycket, han älskar mig. Vi har det bra!

     

    Okej, men var du dökär i din nuvarande man när ni träffades eller utvecklades det till kärlek från en vänskaplig nivå först?

    Tacksam för svar! 
  • Anonym (Jordgubben)
    Anonym (Second best) skrev 2013-05-18 20:21:12 följande:
    Är skild nu men i mitt fall var det jag som var andrahandsvalet:'( Min x-man var mitt livs kärlek men det var inte ömsesidigt visade det sig.

    Vad tråkigt!
    Man vill ju känna det där starka men kanske är det bäst att inte känna så starka känslor eftersom det gör ont att bli sårad vilket verka vara stor risk av någon konstig anledning.  
  • Anonym (Jordgubben)
    zingo skrev 2013-05-18 19:22:13 följande:
    Kom ihåg att gräset sällan är grönare på andra sidan. Om du kommit så långt att du känner att du älskar din pojkvän kan du vara nöjd. Du kanske skulle älskat din drömprins också men efter ett tag hade du upptäckt sidor som du först inte trodde fanns. Kan tänka mig att det hade gått på ett ut. Det är lätt att glorifiera något som är oåtkomligt.

    Ja det kanske räcker med att älska sin pojkvän.
  • Anonym (Jordgubben)
    Kina79 skrev 2013-05-18 15:27:14 följande:
    Ja, jag blev kär i honom direkt första gången vi träffades. En lugn tillitsfull kärlek, där jag kände att jag hittat rätt, att det var Vi!
    Inte himlastormande, rosenrött förälskad.

    Okej, men saknar du inte den där himlastormande känslan?

    Eller kanske är det just det himlastormande man skall akta sig för???
    Känner mig så förvirrad!  
  • Anonym (Jordgubben)
    Anonym (corby) skrev 2013-05-19 11:22:39 följande:
    ts, sitt inte och grunna och älta saker - det kommer inte leda till nåt bra. varför se ditt ex som 1a-handsvalet? han såg dig ju bara som en i mängden. du ser din nuvarande som trygg och du älskar honom. se honom som ditt 1a-handsval. du har ju valt att leva med honom. sluta älta!

    Ja visst är min nuvarande trygg och mera värd att satsa på.
    Men jag är rädd att jag kommer att vara otrogen för att detta känns tryggt och nästan tråkigt.
    Mår kanonbra när jag är upp över öronen kär men vill också känna mig trygg.

    Visst vet jag att mitt ex kunde få vem han ville och att jag bara var en i mängden :/.    
    Jag ser väldigt bra ut och får många inviter från andra män vilket gör kanske att jag hela tiden tvekar och undrar om just detta förhållande är det rätta för mig.
    Kanske inte bra med för mycket valmöjligheter för någon????  
    Förlåt om detta lät skrytsamt, det var inte meningen. 
  • Anonym (Jordgubben)
    Anonym (corby) skrev 2013-05-20 12:38:22 följande:

    nejdå, det låter inte skrytsamt, så du behöver inte be om ursäkt. det låter mer som att du har nån slags rubbning i din självkänsla där du trånar efter mer uppmärksamhet. om det är stormande känslor och passion du är ute efter så släpp din man. tungt för honom att ta smällen, men sen kan han iaf få chansen att hitta någon som uppskattar honom till fullo. innan du tar några förhastade beslut som du sen kanske får ångra, kom ihåg att höga toppar också innbär djupa dalar och svackor.

    vi har bara ett liv, vi får alla göra det bästa av det. gör det du känner är bäst för dig. 

    Jo jag har säkert en rubbning i min självkänsla och mitt självförtroende :(.
    Har haft det svårt i livet och vill hela tiden veta om jag duger.
    Känns som att jag kommer att vandra runt som en vandringspokal så länge det beger sig.
    Fick två telefonnummer och blev bjuden på en drink av en tredje man i helgen då jag var ute.
    Njöt av uppmärksamheten i fulla drag men kände ändå ett stort tomrum i mig.
    Kanske var det tryggheten jag saknade? Eller både trygghet och passion?    
    Blir galen snart!   
  • Anonym (Jordgubben)
    Anonym (dumt) skrev 2013-05-21 02:09:08 följande:
    Så här i efterhand var han nog mitt förstahandsval, men på ett sätt mitt andra handsval. Det fanns en annan som jag inte lyckades få, men fick senare i livet, om än bara en kort tid. Den passionen har jag inte känt med någon annan. Men kärleken höll inte från hans sida. Men livet är ju inte slut ännu. 
    Gillar inte att man säger att gräset inte är grönare på andra sidan - det är det visste!!!  

    Det tror jag också att det kan vara ibland.
  • Anonym (Jordgubben)

    Vad jag menar med förstahandsval är att få den partner man allra helst vill ha men får den inte. Då tar man någon som känns halvbra eftersom man inte fick den som stod högst upp på önselistan.

  • Anonym (Jordgubben)
    Anonym (dumt) skrev 2013-05-25 01:01:37 följande:
    har insett att jag inte vill ha någon annan än mitt förstahandsval, så jag lär vara singel resten av mitt liv. Vill inte ha någon annan.

    Samma här eller också blir jag otrogen.
  • Anonym (Jordgubben)
    Anonym (xP) skrev 2013-05-24 13:14:16 följande:
    Jag lever just med en pojke som förlorat allt hopp för framtiden och respekt för sig själv. Jag kommer aldrig komma över tanken på att han är med mig för att han inte tror att han kan få någon annan, för att han inte tror att någon annan vill ha honom och för att han är rädd för att vara ensam. Det är inte så att han längtar efter någon annan (tror jag) men han verkar liksom inte ta mig för att jag är förstahandsvalet om man säger så. Jag tror inte att jag någonsin kommer få honom att erkänna det och jag klarar inte av att leva med vetskapen länge till. Håller på att bryta upp. 

    Bryt upp för din skull.
  • Anonym (Jordgubben)
    Anonym (Småbitter) skrev 2013-06-16 13:29:18 följande:
    Problemet är att den snygge rolige/häftige killen som TS drömmer om också är förstahandsval och tiotals andra kvinnor. Det vet han om själv också. Därför han kan ha så många kvinnor samtidigt. 

    Fungerar lika åt andra hållet. Många killar suktar efter den snyggaste tjejen men bara en kan få henne.

    Så om ALLA skulle gå på sina förstahandsval skulle det nog inte bli så många äktenskap.

    Och den snyggaste tjejen är ju som vanligt singel länge, har lätt för att träffa killar men kanske svårt att få behålla dem, blir gång på gång sårad eftersom hon kan få den häftiga snygga killen, hamnar ofta i destrukiva förhållanden....you name it!
    Den snyggaste tjejen tar därför ett andrahandsval för att känna sig trygg till slut, men hon drömmer fortfarande om killen hon bara fick låna ett tag dvs förstahandsvalet. 
  • Anonym (Jordgubben)
    Nyfiken gul skrev 2013-06-17 07:07:21 följande:
    varför är trygghet, kärlek, framtidshopp, stabilitet något man ska nedvärdera?

    varför anses det riktigt B att välja någon som kan ge en allt man drömmer om?

    Varför anses det framgång och som ett förstahandsval  att välja någon bad guy som förstör en för resten av sitt liv?

    Förklara det för mig?  

    Trygghet, framtidshopp, stabilitet osv är självklart något som jag tror alla strävar efter och behöver.
    Men grejen är ju att det är alltid fel sorts killar som kan ge en allt man behöver.
    Man är ju inte lika kär i dem och förstå mig rätt nu. Det handlar inte om att man vill ha den charmiga killen bara för att han är oåtkomlig för det kan även mindre attraktiva killar vara.
    Det handlar om att han har allt förutom stabiliteten.
    Om han bara var trygg, snäll och stabil så skulle jag ta honom och vara superlycklig för all framtid med.
    Det är en myt att tjejer vill ha killar som behandlar dem illa.   
  • Anonym (Jordgubben)
    Nyfiken gul skrev 2013-06-17 17:01:05 följande:
    "alltid fel sorts killar som kan ge en allt man behöver"  -   Vadå?

    Om en kille kan ge en allt man behöver och vill ha - då borde han rimligen vara just DEN man vill ha?  Eller? 

    Varför skulle man vilja ha nån som inte är det man behöver?  

    Jag skulle snarare då tycka att då är det dags att ta sig i kragen och träna bort "bad-guy-radarn" och lära sig vilka egenskaper man ska jobba på för att få äkta kärlek.

    Bara för att en viss typ av kille får ens hjärta att banka vettlöst av passion och åtrå betyder ju inte det att är RÄTT kille, eller hur? 

    Nånstans måste man bestämma sig för att inte längre vara ett menlöst offer. Man kan visst styra och välja vilka killar man kan bli kär i och få ett vettigt liv med.  Frågan är bara om man VILL göra det jobbet?  Eller om det faktiskt är ganska bekvämt att "skylla" ifrån sig på taskig radar när man lever med nån man borde göra slut med och därmed slippa ta ansvar för det man själv har valt. 

     
    Jag kan i alla fall inte tvinga fram några känslor. Antingen finns det känslor eller ej.
    Har försökt att tvinga mig en gång att stanna kvar och bli kär i en kille som var rena svärmorsdrömmen men jag kände lika mycket åtrå för honom som jag gjorde för min tofflor dvs ingenting.
    Han märkte givetvis av det hur mycket jag än försökte dölja det.  
  • Anonym (Jordgubben)

    Förstahandsvalet är man oftast passionerat kär i.
    Fattar bara att det ALDRIG kan få hålla med förstahandsvalet.
    Jag menar inte att jag vill ha badguys men det verkar som att så fort en kille har lite självförtroende så tror han att han är en casanova och vill bete sig därefter.

    Sedan finns det känsliga, deppiga killar med noll självförtroende som verkligen gör allt för att få en tjej men med deras sorgsna attityd blir man inte det minsta attraherad av helt enkelt. 

    Visst kan det vara så att passionen brinner ut och sedan finns inget kvar. Men det behöver inte vara så. En kille som man är passionerat kär i kan oftast charma en också och då kan man ha roligt ihop när glöden lagt sig.

    En kille som man är måttligt kär i och där allt fungerar i vardagen kan ju bli rena vardagliga tristessen till slut.
    Därför undrar jag om det inte är bättre med förstahandsvalet ändå? Då har man kanske galet roligt ihop ett tag även om det kanske inte håller i all oändlighet ( det gör det ju oftast inte med den trygga killen heller).        

  • Anonym (Jordgubben)
    Anonym (***) skrev 2013-06-22 12:00:19 följande:
    Det gör ALLA som lever som styvmorsor här på fl........... ha ha....... 

    Menar du att alla som lever som styvmorsor har ett andrahandsval?
  • Anonym (Jordgubben)
    Anonym (***) skrev 2013-06-22 13:58:15 följande:
    Nej, att dom ÄR ett andrahandsval för mannen dom nu lever med!

    Och mannen kanske är ett andrahandsval för styvmorsan eftersom hon hellre vill ha en barnlös man men inte kan få det av olika anledningar.

    Inte undra på att dessa förhållanden kraschar när det dyker upp något bättre. 
  • Anonym (Jordgubben)
    Nyfiken gul skrev 2013-06-22 23:50:11 följande:
    hur många man "ska" ha är väl  högst inviduellt men jag har haft ett antal och det har gett mig ovärderlig insikt och visdom . Som sagt var så fick det mig att få perspektiv på mina ex och dom jag benhårt trott vara riktiga förstahandsval visade sig vara riktiga loosers. 

    jag var också som Ts en gång i tiden och trodde verkligen att tåget gått för mig men det fanns flera spår, flera tåg och många olika destinationer och många ställen att hoppa av på. 

    Det är väldigt enkelt att tro att tåget bara går från punkt A till B och ingenting finns däremellan. Men man kan inte ha mera fel.

    Jag har också upplevt himlastormande passioner, historier som fått böcker som Borta med Vinden att framstå som värsta godnattsagan , jag upplevt sagolik kärlek man bara läser om i böcker och ser på film - men alla har dom haft en sak gemensamt.  Ingen har varat för evigt.
    Jag sitter med flertalet ex och många av dom var förstahandsval  och det sket sig i alla fall. många var inte dom prinsar jag trodde och många var verkligen bara rent naivt önsketänkande. 

    Idag när jag närmar mig 40 vet jag bättre och har bättre koll.

    Det lönar sig att få lite självinsikt.  

    Jo men en del har tur (som du).
    Jag får många inviter från det motsatta könet men det är så många som jag inte vill ha (förlåt mig).
    Det är just på grund av att mina känslor inte finns där helt enkelt.
    Det är så jobbigt med känslor som säger en sak och förnuftet en annan.
    Önskar att jag kunde styras helt av förnuftet.
    Då skulle jag kunna få det hur bra som helst.     
  • Anonym (Jordgubben)
    Anonym (Bränd) skrev 2014-07-25 09:51:55 följande:

    Samma här TS. Jag lever också med någon annan än den jag inte kunde få. Jag älskar honom men det ändå inte samma sak. Jag behövde inte kämpa, inte försöka bevisa något, vad jag sa eller gjorde eller hade på mig kvittade honom. Ändå väntade han på mig i två år tills han fick skrapa ihop det som fanns kvar av mig efter passionshistorien. Trots att jag var ett haveri av vad som en gång var jag. Han lär visst ha fallit handlöst för mig när vi möttes, men då befann jag mig i passionens virvlar med en man som hade ihjäl något inom mig för gott. Han är i sin tur gift och har barn på annat håll. Jag älskar min nuvarande, men eftersom jag har så många funderingar kring detta undrar en del av mig om det inte varit ärligast för alla om jag förblivit ensam resten av livet. Fast det hade inte gjort mig lyckligare, varför jag inte valde den vägen.



    Förstår dig.
    Att leva med en man som älskar mera än vad man älskar själv känns tryggt och lite småtrist. Men hellre det än att leva med någon man är tokkär i och dennes känslor inte är lika starka.
Svar på tråden Hur många av er lever med erat andrahandsval?