Hur många av er lever med erat andrahandsval?

Bara för att man faller för någon betyder inte det automatiskt att den personen är ett förstahandsval. 

Det krävs mycket för att det ska stämma med hur man vill ha sitt liv och vill inte personen samma som jag kan det omöjligt vara ett förstahandsval även om man blivit förälskad.

Förstahandsvalet är ju  någon som vill samma som jag vill, som har egenskaper jag eftersträvar och vill ha och som  vill mitt bästa .  

Att falla passionerat för någon som inte alls hör hemma i ens liv är INTE samma som ett förstahandsval.

Jag tror många behöver tänka efter lite i vad ordet egentligen betyder. 

Och en annan sanning som nog gör ont men som man måste ta till sig

att han är ens förstahandsval betyder inte att JAG är HANS förstahandsval...

Jag kanske helt krasst är hans 2a.-3.e handsval eller han faktiskt kanske inte ens vill ha mig alls....

 

och andra sidan så är det ju uppenbart att många skaffar barn med sitt andrahandsval  så varför måste en separerad barnfamilj vara något som slagits i spillror?  Hur många tjejer skaffar inte barn med motvilliga karlar och sen går det käpprätt åt skogen...  ?

Det finns många aspekter att tänka på när det gäller vem man skaffar barn med o varför.

 

Kom också ihåg att det är många par där bara EN lever med sitt förstahandsval.   Där bara en är himlastormandeb pirrigt kär medans den andra inte alls har samma känslor. Kanske har tappat dom på vägen eller inte alls haft samma känslor. För den andra parten kanske det är ett andrahandsval... 

Så bara för att TS kanske lägger vantarna på sitt förstahandsval är det ju inget som säger att kärleken är besvarad.

Så då kommer nästa obekväma fråga som måste besvaras:  Vad gör man då?  När drömprinsen likförbannat är nån man inte kan leva med i längden. För att känslorna inte är besvarade eller helt enkelt dör ut. 

Ska man leva i säck och aska och gå som nunna och evigt känna sig som ett offer att man aldrig fick sin kärlek eller ska man ta sig i kragen och inse att vi lever år 2013 där var och en är ansvarig för sin egen lycka?

 

ja men är det inte så sanningen ser ut då?

Självklart älskar man väl ens nuvarande partner.  Varför skulle man gå runt och känna kärlek för något gammalt ex som man valt att avsluta förhållandet med?

 

Några kloka ord som är värd att fundera på.... 

 

sorry... blev fel storlek på bild.. fixar till det

 

Att aktivt stanna hos en man kallar för andrahandsval gör ju att han i praktiken ÄR ett förstahandsval.
Du väljer ju att ha ett förhållande.  Du sitter knappast under pistolhot.

Den du väljer att ha ett förhållande med är och förblir ditt förstahandsval oavsett vad hjärtat än säger.

Hur svår är den logiken egentligen? 

även om man stannar i ett förhållande av olika praktiska saker så gör man ju aktivt det valet.   Man har ju  ändå alltid ett annat val men om det känns tungt o svårt så gör man ju valet att stanna.  Då blir ändå partnern det första valet man gör. 

Så hur man än vrider på det är det ändå försthandsvalet.  

Men givetvis kan man ha känslor på annat håll och vilja en massa andra saker, men så länge man stannar kvar har man valt sin partner som den man lever med.   Det kommer man aldrig undan. 

vadå andra gör val åt dom?  

Man kan alltid skiljas, hus kan säljas, barn växer upp och förstår mer , man kan flytta, man kan byta jobb osv osv.

Man har alltid ett val inom ett förhållande.  Är man vuxen tar man också ansvar för det liv man vill ha och vill skapa för sig.

Nyfiken gul pratade tidigare om konsekvenser och jag håller med, att göra aktiva val i ett förhållande får givetvis alltid konsekvenser men du har alltid ett val.   Och att inte välja är också ett val.  Att andra väljer åt en och jag accepterar det är ändå ett aktivt val.  Jag har fortfarande valet att göra tvärtom. 

Sen om man vill ta konsekvenserna av valen eller inte, ja det är ju en annan sak. Men välja kan man alltid göra så länge man inte är omyndigförklarad.  

tvärtom så är väl dagens moderna samhälle oerhört anpassat för folks olika möjligheter.  Ingen annan stans i vår moderna tid har vi haft så stor valmöjlighet som just precis nu. 

Allt är faktiskt möjligt , det enda som begränsar är väl egentligen pengar och att vi inte lever för evigt. Vi har inte hela livet på oss att fundera på vad vi vill göra med vårt liv.  Nånstans måste man bestämma sig för hur man ska ha det och sen försöka ägna resten av tiden åt att skapa det livet.  

Vill man gifta sig med en kändis kan man inte sitta kvar i flickrummet hemma hos föräldrarna , då får man se till att börja nånstans så denna kändis får upp ögonen för en.  

eller vad det nu är som är ens livsdröm.